en havsmelodi för måsar
ur Sjungande huvud av Hjalmar Gullberg
…
I Salongen finns sedan någon dag en vandring i Ferrara – det är Giorgio Bassani, Mikael Enckell och jag som går längs gatorna mellan roströda husväggar.
Kategori: Resor
Ur ett verkligt brev från E.T.A. Hoffmann
Jag ska inte trötta er med att berätta var jag har fått den här boken ifrån:
Ja, det här är alltså ett sådant där sammelsurium av texter som binds samman av en platsens tråd. Man kan naturligtvis tycka allt möjligt om dylikt. Nå, i raden av texter har jag hittat en pärla, ett utdrag ur ett ”verkligt brev” (det finns också flera fiktiva) brev från E.T.A. Hoffmann:
Aus einem tatsächlichen Brief an einen Freund in Rathenau, Juli 1819
…Den linken Fuß schon aufgehoben, um in einen kleinen französischen Reisewagen zu steigen, der mich nebst meiner Frau mittelst vorgespannter Pferde ins schlesische Gebirge bringen soll, sage ich Ihnen noch, daß der Doctor Atterbom bey mir war und mich ungemein witzig gefunden hat. Zwei oder drittehalb Monat will ich mich in Schlesien und Böhmen umhertreiben und mich dabei reinwaschen von allen kammergerichtlichen und schriftstellerischen Sünden! Haben Sie ein gutes Fernrohr, so bitte ich den 30. Julius, Morgens 11 Uhr, nach der Koppe zu schauen, ich werde nicht verfehlen, Ihnen einen freundlichen ”Guten Morgen” zuzuwinken…
…
På svenska:
Ur ett verkligt brev till en vän i Rathenau, juli 1819
… Med den vänstra foten redan lyft för att kliva upp i en liten fransk diligens, som ska föra mig tillsammans med min fru medelst förspända hästar till de schlesiska bergen, säger jag er nu, att doktor Atterbom var hos mig och tyckte att jag var ovanligt rolig. Två eller två och en halv månader tänker jag ströva omkring i Schlesien och Böhmen och på det viset tvätta mig ren från alla kammarrättsliga och författarmässiga synder! Om Ni har en bra kikare, så ber jag Er att på morgen klockan 11 den 30 juli titta mot Schneekoppe, jag kommer inte att underlåta att vinka ett vänligt ”godmorgon” till Er…
Och vi har ju en bra kikare…
PS ”Reisewagen” ska nog inte översättas med ”schäs”, men jag inte så bra på vagnar så det får stå så tills jag får ett bättre förslag.
PPS Jag fick nu av en vän förslaget "diligens", som jag tacksamt tar emot.
Tillbaka i Neuruppin
Också den här sommaren har jag satt min fot i Neuruppin, Theodor Fontanes födelsestad, som han själv i och för sig var måttligt förtjust i, men som jag inte kan låta bli att tycka om. Efter den stora stadsbranden fick staden visserligen till stora delar ett ”fyrkantigt utseende” med ett rätvinkligt gatnät med breda esplander och alléer och nästan överdrivet vidsträckta torg men ändå har staden charm. Så här såg Neuruppin förresten – på en målning – ut före branden:
Lunch åt vi på den lilla restaurangen Zur Wichmannlinde nere vid sjön invid klosterkyrkan St. Trinitatis inte långt ifrån den legendariska linden Wichmannlinde som enligt uppgift planterades 1270.
innanför St. Trinitatis’ murar
hus vid Friedrich-Ebert-Straße, tror jag
Efter en stadspromenad drack vi kaffe i Café Huth (som också är ett pensionat, där jag bott flera gånger, bland annat när jag höll föredrag för Fontane-Gesellschaft i staden) alldeles intill Löwenapotheke, Fontanes födelsehus:
Löwenapotheke
Och på andra sidan om Löwenapotheke finns Fontane-Buchhandlung. Jag gick in där och kom strax ut med ”Unterm Birnbaum”, en originell ”Krimi”, som jag tidigare bara hade i en ganska ohanterlig samlingsvolym.
I efterordet finns bland annat ett brev från Theodor Fontane till sonen och förläggaren Friedrich Fontane, ett brev som handlar om svårigheterna att leva på skrivandet. Så här står det bland annat i det:
Gott hat mir ein Talent gegeben, dafür muß ich dankbar sein, Erfolg hat er mir nicht gegeben und dafür darf ich nicht murren. Jedem fehlt etwas und mir nun gerade das. Ich bin verständig genug, es nicht für die Hauptsache zu halten; vieles andre ist wichtiger.
Gud har givit mig talang och för det måste jag vara tacksam, framgång har han inte givit mig och det får jag inte knota över. Alla saknar något och jag just detta. Jag är förståndig nog att inte betrakta det som en huvudsak; mycket annat är viktigare.
…
En annan pausträdstext om Neuruppin:
Och en om romanen här:
Lübben – Spreewald
Landskapet kring Lübben i Spreewald har ett sandansikte och ett vattenansikte. Se här en upplysande karta jag hittade, som förutom allt möjligt annat visar var i Brandenburg Spreewald befinner sig (klicka för större bild):
Lübben ligger i det område av Tyskland där det fortfarande finns en spillra av sorbisktalande kvar. Cottbus eller egentligen byarna omkring staden är centrum för lågsorbiskan. Systerspråket högsorbiska talas i Sachsen i triangeln mellan Bautzen, Kamenz och Hoyerswerda och högsorbiskan verkar stå sig betydligt bättre mot ”tidens tand” än lågsorbiskan, kanske för att den katolska tron är mer sammanhållande än den protestantiska. Högsorbiskan ligger enligt vad jag har hört fonetiskt närmare tjeckiskan och lågsorbiskan närmare polskan. Hur det är på det grammatiska planet vet jag inte. Nå, under dagarna i Lübben hörde jag ingen sorbiska alls den här gången.
Lübben (på sorbiska Lubin) har rötter i 1200-talet, men staden förstördes nästan helt i slutet av andra världskriget och den ger idag ett ganska modernt och arkitektoniskt ointressant intryck; vackrast är nog slottet på den centralt belägna Schlossinsel:
Annars är det snarare naturen än kulturen eller möjligen den naturförbundna kulturen som fascinerar här. Denna består i ett mycket speciellt vatten-land-samspel, som väl idag mest är en turistisk rest av den gamla lågsorbiska kulturen med gårdar på öar i flodsystemet, flatbottnade båtar och ett myller av träbroar över flodarmarna mellan landtungorna.
Bilder av Lübbens vattenansikte:
Kända produkter från den här trakten är gurkor och linolja. Vi köpte med oss lite linolja för att ha till en enkel men god sorbisk specialitet som består av kokt potatis, kvarg, linolja och inlagda gurkor.
PS Lübben ståtar för övrigt med binamnet Paul-Gerhardt-Stadt eftersom diktaren och prästen Paul Gerhardt (1607-1676) levde och verkade i staden under det sista decenniet av sitt liv. Jag fäller in den första strofen av hans välkända ”Nun ruhen alle Wälder”:
Nun ruhen alle Wälder,
Vieh, Menschen, Städt und Felder,
Es schläft die ganze Welt;
Ihr aber, meine Sinnen,
Auf auf, ihr sollt beginnen,
Was eurem Schöpfer wohlgefällt.
PPS Och här en länk till ett annat inlägg om Spreewald: Wendisch Rietz
Františkovy Lázně – Franzensbad
Genom åren har jag vid olika tillfällen besökt de kända tjeckiska baden Karlovy Vary (Karlsbad), Mariánské Lázně (Marienbad) och nu Františkovy Lázně (Franzensbad) – igen. Dessutom spankulerade jag för ett par år sedan utmed floden Brembo på en besläktad plats, nämligen San Pellegrino och det är säkert inte hela min ”badhistoria”.
Vad är det som lockar med sådana här platser? Den märkliga stillheten, den skenbart obehindrade blicken bakåt åtminstone ett eller ett par århundraden, de vackra byggnaderna, de milda färgerna, parklandskapet – och det där konstiga vattnet som smakar så illa och som man, om man vill, kan tro på kraften hos.
Den hälsobringande kraften hos källorna i Františkovy Lázně har enligt vad jag läst varit kända ända sedan 1300-talet. Själva kurorten grundades 1793 och fick sitt namn efter den tysk-romerske kejsaren Franz II (fram till 1807 hette orten Kaiser Franzensdorf). Som de andra berömda böhmiska baden besöktes också Franzensbad av stora män och kvinnor. Att till exempel Goethe och Beethoven varit där hittade jag synliga bevis på.
blick uppåt staden från Franzensquelle
Vart ska vi? Till Saltkällan? Till Kejsarbadet?
Franzensquelle
Beethoven var här i augusti 1812
Goethe har fått ge namn åt denna byggnad
Josef II – Vem var han och var han enarmad eller är det bara statyn som är det?
namnlös källa
…
Kurortstexter under pausträdet: