Kategori: Bilder/bildkonst

En bild ramlar ut från ingenstans. Jag vet vem som har tagit den, det är Gabi och det ser ut att vara senvår eller försommar och platsen är någonstans inte långt från Sava och gräset är överdrivet grönt. Jag bär mask – made in Brno av Irina – så året kan väl vara 2020. Eller 2021? Och håret, Miki-dread, hade sin tid mellan 2018 och 2022, kanske. Jag fick ju så svårt att hinna med allt när Miki var ny och vild, så jag slutade kamma mig och sedan gick det inte. Då fick jag många "goda råd", men vad gör man med sådana? Ler lite låtsat urskuldande mot den som bjuder på det och tänker på annat och vet saker. Ungefär som nu när folk vill att jag ska klippa Miki. Jag vet saker.

En kväll under sommaren var vi här vid Krossinsee, fast jag var ingenstans och egentligen fanns jag inte, men ändå visste jag att jag en gång ville vara med om detta som ett minne från glömskan.

Ljuset är på väg tillbaka och allt blir lättare. Jag tänker på Andrzej Stasiuks ord om ljuset och citerar honom kanske lite fel, eftersom minnet är oskarpt: ”Det enda jag bryr mig om är ljusets vandring över tingen.” Nej, så sa eller skrev han nog inte, fast nästan, och nu sa jag det. Morgonen visade lövsilhuetter på solgrund och väggen blev med ens vackrare.

Och därunder prydde Miki soffan med sin krulliga varelse och jag tänkte hoppfulla tankar. Och dagen steg.

I hallen tränger ljuset in från alla håll, plötsligt märker jag hur många fönster jag har. Tre eller nej, fem. Fast jag har ju också de där femton ”duvhålen” i köket, genom dem letar sig ljuset också in.

Vi har nu fixat några inredningsdetaljer för att göra lägenheten mer inbodd. Annars har vi suttit på Bacchus under fikonträd och kastanjer.

Vad? Vad sa du? Är bilden felvänd? Hur kan en sådan är bild någonsin bli ”rättvänd”?