Freising

För vår resa söderut valde jag ut Freising som anhalt efter Naumburg. Avståndet är inte så stort, men med vår Quer-durchs-Land-Ticket, som man bara får åka regionaltåg med, var det kanske på gränsen för Miki. Men vi klarade det och jag har glömt de flesta nästan-katastroferna från den sträckan. Minnets tvillingbror glömskan suddar flitigt och mjukar upp kantigheterna. Jag valde Freising för att staden inte är så stor (44 000) och för det ändå är en riktig stad med historia och stadsliv. Vi nådde visserligen inte upp till Domberg med Dom St. Maria och St. Korbian, men vi såg mycket av centrum längs Obere och Untere Hauptstraße.

När vi steg av tåget ganska utmattade kom vi först lite fel på grund av stora ombyggnadsarbeten med jättelika klargula kranar. Vi gick lite hit och dit över olika broar och tittade ner i floden Isar eller något mindre vattendrag. Det var hett men inte lika mördande som i Naumburg, då och då kände man en lätt fläkt. Jag frågade den ena efter den andra efter vägen till Bayrischer Hof, där vi skulle bo, och så småningom nådde vi Marienplatz med Rathaus och Stadtpfarrkirche St. Georg och mitt på Marienplatz stod en Mariensäule, som sig bör i en bayersk stad.

1IMG_2952

Vi hittade vårt boställe strax intill och jag krängde av mig ryggsäcken i rummet och tvättade händerna och gav Miki mat och vatten. Och så var kvällen i staden vår. Vi gick längs Untere Hauptstraße till dess slut och fann en passande plats för mig att inta min kvällsmat på, nämligen Wirtshaus Weißbräu Huber eller snarare dess Biergarten. Nej, jag ska inte berätta vad jag åt eller drack, men så här såg det ut från vårt bord.

2IMG_2955

Efter maten gick vi en runda och kom att passera över diverse små broar igen. Plötsligt fylldes luften av dånet från stadens kyrkklockor. Bara bayersk-katolska kyrkklockor kan låta så. Jag kände igen det stormande ljudet från barndomens somrar.

3IMG_2972

Miki, som egentligen sällan är törstig och oftast bara tar ett par sparsamma klunkar när jag serverar honom vatten, fann en brunn som måste ha haft ett särskilt vatten eller så var det spännande att hänga huvudstupa från kanten. I alla fall drack han länge där och krafsade expertmässigt med ena framtassen i vattnet för kontrollera något och i vattnets spegel såg han kanske sitt ulliga huvud.

4IMG_2978

Det blev läggdags och vi sov som stenar fram till morgonen. Före min frukost gick vi en runda ”åt det andra hållet” och hamnade nästan genast utanför staden på en väg i en bok- och lönnskog längs en stig som sökte sig allt högre. Ja, vi gjorde en mini-bergsbestigning innan vi vände tillbaka till Bayrischer hof och mitt frukostbord på gården på baksidan.

5IMG_2997

Läs mer

I Naumburg

Naumburg är en stad som intar en särskild plats i mitt medvetande, ett medvetande som ligger inbäddat i det undermedvetna. Innanför sina murar håller den medeltiden i ett fast grepp. I domen kan man finna den undersköna Uta högt upp i halvmörkret bredvid sin man den kraftfulle Ekkehard. Jag såg dem inte denna gång för jag reste med Miki som ju är hund och inte släpps in i kyrkor, men andra gånger har jag sett dem. Vi fick nöja oss med de små monstren som tittade ner från ytterväggarna.

1IMG_2867

Och domens mäktiga yttre stod oss också fritt att uppleva: tornen, de höga gotiska skeppen och den låga romanska delen som liksom verkar ha sina sannaste rum under marken i det kyrkliga undermedvetna.

2IMG_2919

Naumburg ligger i Sachsen-Anhalt inneslutet i Tysklands nordligaste vindistrikt. Här är varmare än man tror det kan vara – mycket sol, lite regn och nu när vi var på besök var det hett, 28° i skuggan klockan sju på morgonen.

3IMG_2922

Byggnaden vi sov i är 800 år gammal och takbjälkarna är nästan skrämmande massiva. Husets herre är en märklig man, ditrest från det avlägsna Köln med stora planer som han genomför på ett obegripligt och halvt underjordiskt sätt. Han sitter på det lilla torget utanför hotellet och dricker öl med vänner om kvällarna, talar bullersamt och samtidigt vilar det något nyckfullt över honom. Vad gör han i Naumburg egentligen och varför hade han glömt min bokning av rummet bredvid duvslaget?

Frukosten åt vi bland förtorkade oleandrar under vinrankor med mogna druvklasar. Miki försökte jaga eller snarare fånga en katt. Men nej.

4IMG_2914

Ovanför vinrankorna stack höga korsvirkestorn upp och hur långt vi än gick genom staden tycktes vi aldrig komma ur den medeltida kärnan.

5IMG_2906

Inför färden söderut tog vi den lilla pinglande historiska spårvagnen utmed stadsmurarna till stationen. Hettan satt på alla de tomma platserna i vagnen. Svettpärlorna droppade sakta ner på kläderna. Detta är en resa, tänkte jag.

Läs mer

I Zagorje

I förrgår kväll kom vi hem, men minnena från resan genom Europa har nu täckts av ett tunt bildrikt skynke från gårdagens färder genom ett hörn av det vackra Zagorje. Stephanie och hennes far Franjo bjöd på middag på en liten restaurang på toppen av en kulle ovanför den lilla staden Desinić med utblickar över ett grönt böljande landskap.

1IMG_3032

Vi satt runt ett bord med ett äppelträd i mitten och då och då ramlade ett äpple ner på oss. Vi var åtta människor och två hundar och vi människor åt många rätter bland annat underbara štrukli och svalkade oss med gemišt med isbitar i. Toma åt många äpplen till.

2IMG_3023

3IMG_3022

Minnena från tågresorna, från Flensburg, Naumburg, Freising och Ljubljana bleknade bort, fast kanske bara tillfälligt. När jag får fast mark under fötterna kommer jag att göra små utgrävningar i det som varit. Jag kommer att försöka förstå hur Miki och jag klarade den långa färden, men igår var allting nu, samvaro, vita slott på gröna kullar och slingrande vägar. Från vårt äppelträdsbord såg vi borgen Veliki Tabor sitta uppklättrad på höjden.

4IMG_3033

Hemvägen blev mycket lång och vi gjorde bland annat en avstickare till byn Doni Zbilj, där vi tittade in hos Zrinkas svärmor. Vi strövade lite längs majsfälten och såg hönorna picka omkring i stor frihet. Miki fick slippa kopplet en stund innanför trädgårdens stängsel, men som alltid försökte han överträda gränsen. Miki lockas mer av frihet och sökande än av mat.

5IMG_3045

Färden fortsatte sedan till den märkliga lilla staden Klanjec, men det säger jag bara så här…

Läs mer

Vägen vänder

Och så vänder vägen och strax ska vi bege oss söderut, hemåt igen. Nyss var vi på Getterön, i tredje vik, på hundstranden, men nu är det slut på allt detta.

1IMG_2695

Planerna är gjorda – mer noggranna än ofta annars – det verkar som om vi kommer att sova i Flensburg, Naumburg, Freising och Ljubljana på vägen hem. Ingen vet hur det blir, men om någon av er befinner sig på vår väg, så låt mig veta det. Kanske kunde vi äta kvällsmat i Naumburg eller frukost i Freising tillsammans. Sådana möten längs vägen har sitt alldeles speciella värde, det vet ni nog.

Läs mer

Mikis resa genom Europa

Ja, vi kom fram, igår kväll var det. Det blev en både underbar och förfärlig resa och nu är jag utmattad och vill därför bara peka ut några hållpunkter eller grundlinjer från färden.

Vi började med att stiga på tåget i Zagreb klockan sju på morgonen i onsdags. Våra biljetter räckte till Villach och att vi tog den vägen i stället för rutten via Graz berodde på banarbeten. Allt var egentligen bra utom det att Miki inte hade bajsat under morgonrundan, så trots att vi hade bra platser och alla var vänliga mot oss satt jag som på nålar under de fyra timmarna. Men vi klarade det och nådde Villach utan några missöden. Där vilade och promenerade vi lite smått i en dryg timme och jag köpte biljetter till Wien och så steg vi på igen och färden kom att ta närmare fem timmar. Det var svårt bara på slutet efter Wiener Neustadt då det blev väldigt trångt. Sedan tog vi en stadsbuss till Lerchenfelder Straße där Imelda bor. Mot slutet av den färden blev Miki ganska orolig och någon sa något om att han saknade ”Beißkorb” och jag kände hur det kröp i mig, men nu ska jag inte uppehålla mig vid detaljer. Vi kom fram och på kvällen promenerade vi med Imelda bort mot Rathaus och allt var som en saga i mörkret.

1IMG_2468

Så sov vi oss igenom natten och på morgonen försökte jag köpa biljetter till Brno på Hauptbahnhof, men vi blev utmotade för att Miki inte hade den där eländiga munkorgen på sig. Vi äger alltså en, men han får panik av den. Så vi smög in bakom några pelare och till sist lyckades jag – med hjärtat i halsgropen – att köpa biljetterna. Påstigningen blev sedan nervös men jag bet ihop och hoppades att det skulle bli bättre i Tjeckien. Vi korsade gränsen vid Břeclav och så var vi i Tjeckien och till en början gick det bra, ja, faktiskt ända till Brno, där vi steg av och möttes av René som vi åt lunch med. Vi tog också en liten promenad och såg de vackra dubbelspirorna på avstånd bakom en mur. Allt är ju så avlägset och nära under sådana här färder. Ja, och så bröt vi upp, lyckades köpa biljetter till Prag, steg på tåget och iväg bar det. Snart insåg jag att Tjeckien är lika illa som Österrike när det gäller munkorg och därmed lika illa för Miki och mig på tåg. Vi fick en tillsägelse och sedan en till och jag låtsades fumla med korgen och hittade på undanflykter, lögner och frågor. Färden blev svettig och nervig men vi klarade oss och vi nådde Prag, där Peter mötte oss och vi strax därefter for ut till Hostivař, en by som blivit förstad till Prag. Där skulle vi hyra ett rum hos en vän till Peter. Kvällen rullade iväg med ett besök på en restaurang och slutade i en underbart förvildad koloniträdgård, där vi drack öl i mörkret under träden med för mig okända människor. Miki fick vara helt fri eftersom stängslet runt omkring var absolut tätt. Han for runt växthusen och träden som ett ulligt klot och jonglerade skickligt med benbitar som han grävde upp. Jag tror han upplevde lyckan.

2IMG_2482

Det blev natt och vi som stenar. Nästa morgon mötte vi Peter i Prag och han var moraliskt stöd vid biljettköpet. Jag valde Dresden som första destination. På tåget blev vi inledningsvis trakasserade för den saknade munkorgen. Jag ljög och smet och fumlade, men så kom vi över gränsen till Tyskland och lagarna ändrades. Lagar har inget med rätt och orätt att göra utan bara med människans taffliga försök att ordna sin värld och åker man över många gränser märker man hur godtyckliga dessa lagar är. Nå, vi for längs Elbe och såg de vackra sandstensbergen. När de yttre hindren försvann skapade Miki inre hinder och resans slut blev rätt odrägligt, men så steg vi av, gick lite hit och dit och köpte biljett till Berlin, steg på ett nytt tåg som blev ganska trångt och fullt efter ett tag, men vi nådde också Berlin. Vi steg av och märkte att man kunde köpa bussbiljetten ut till Rosenthal, där Jelena och Arne bor, på bussen. Så härligt praktiskt! Vi färdades sedan ganska länge i något som verkade som en halvcirkel, men kanske hade det bara med jordens lutning i världsrymden att göra. Så var vi framme vid Haupstraße och började leta oss fram längs en stig bakom en vacker liten kyrka. När vi nådde huset var Alex redan där, ditflugen från Sardinien. Jelena och Arne var på fest, men vi hade huset och efter en promenad bland koloniträdgårdarna strax intill föll vi i sömn i vårt gästrum. Nästa gick vi en härlig runda med Jelena i lantliga markerna runt omkring.

3IMG_2517

Vi köpte en Schönes-Wochenende-Ticket för oss alla tre och for i väg mot Flensburg med anhalter i Rathenow, Stendal, Uelzen och Hamburg. Framme i Flensburg tog vi in på vårt hostel och gjorde staden och kvällen till vår. Allt var mycket lättare nu när vi var tre. Och Flensburg är mycket vackert. Och jag orkar inte berätta mer.

4IMG_2570

Sista resdagen gick genom Danmark över Fyn och Själland och vi njöt av de gröna havsvikarna och blickarna ut över havet. Och på kvällen nådde vi slutligen Varberg, som var vår resas mål. På kvällen satt vi länge vid bordet i trädgården på Höbacken.

5IMG_2593

Läs mer