Dagestan

Dagestan är en av Rysslands eller Moskoviens kolonier. Landet ligger i östra delen av Kaukasus och här lever närmare tjugo olika folkslag av vilka de största är avarer (möjligen besläktade med det gamla ryttarfolket som dök upp i Centraleuropa under tidig medeltid), darginer, lezginer och kumyker. Avariska, darginska och lezginska är nordkaukasiska språk som bland annat utmärker sig för en stor ljudrikedom (upp till 60 konsonantljud) och kumykiska är ett turkspråk. Dessa fyra folkslag utgör alla över 10% var av Dagestans befolkning. Ryssarna utgjorde 2010 3,6% men ändå har ryska språket i egenskap av kolonialmaktens språk en stark ställning i landet.

Befolkningstillväxten är bland de starkaste i det moskovitiska imperiet. Landet har cirka tre miljoner invånare och över hälften av dem lever under den internationellt fastställda fattigdomsgränsen.

Machatjkala heter huvudstaden och den ligger vid Kaspiska havets västra strand och har något under 600 000 invånare. Andra större städer är Chasavjurt, Derbent (som är över 5000 år) och Kaspijsk. De flesta av landets invånare bor dock inte i större städer.

Oblast Dagestan kom under ryskt herravälde 1813 men under 1800-talet kom det till en rad uppror mot kolonialmakten och bland annat utkämpades det rysk-osmanska kriget 1877-78. Under Sovjetunionen omvandlades alla moskéer till kommunistiska kulturcentra. Efter 1990 kom landet efter inledande försök att söka sin självständighet (Dagestankriget 1999) att bli en så kallad delrepublik i det ryska imperiet. De val som ägt rum under perioden fram till nu präglas av fusk och förfalskningar.

I sitt brottsliga angrepp på Ukraina tar Ryssland en oproportionerligt stor del av sina soldater från Dagestan och nu när den ”partiella mobiliseringen” är i gång så försöker ryssarna tvinga hela den manliga befolkningen mellan 18 och 65 år till fronten, oftast illa utrustade. De skickas som kanonmat. Människor i landets städer protesterar och demonstrationerna växer och jag läser idag att polisen i huvudstaden använder elpistoler och batonger mot demonstranterna. Detta enligt människorättsgruppen OVD-Info. Det sägs att ett hundratal personer gripits.

Ner med det ryska kolonialväldet! För ett fritt Dagestan!

Om putinanhängare – ett utkast

Jag undersöker vad putinanhängare i Väst säger. Nyss läste jag några rader hos en av dessa (här i min översättning):

”Jag är säker på att en ukrainsk suveränitet bara är möjlig i ett partnerskap med Ryssland. Våra andliga, mänskliga och kulturella band växte fram under århundraden och kommer från samma källor, de har stärkts genom gemensamma prövningar, bedrifter och segrar. Vårt frändskap har förts vidare från generation till generation. Det finns i människornas hjärtan och minnen i Ryssland och Ukraina, i de blodsband som förenar miljoner av våra familjer. Tillsammans har vi alltid varit och kommer alltid att vara många gånger starkare och mer framgångsrika. För vi är ett folk.”

Låt oss läsa noga och jämföra med det som skett i Ukraina under det senaste dryga halvåret. Den första meningen innehåller en självmotsägelse och betyder: ”Ukraina kan bara vara självständigt om det är beroende av Ryssland”. Eller ännu tydligare: ”Ukraina kan inte vara självständigt”. Där har vi grunden för tänkandet. Sedan följer en rad påståenden om släktband mellan ryssar och ukrainare. Om vi tittar på vad som skett i Ukraina det senaste halvåret, där ryssar våldtagit, lemlästat, torterat, mördat ukrainare och gjort allt för att förstöra deras land, blir de här orden om släktskap och broderskap ett motbjudande hån. Hur är det möjligt att påstå något sådant inför det uppenbara. Om ryssar och ukrainare någonsin varit bröder så är de det i alla fall inte längre. Ryssen har mördat sin broder och förverkat alla rättigheter nu och i framtiden att tala om broderskap. Och det ”straffet” står inte alls i proportion till de begångna brotten. Det är ett milt straff men ett obönhörligt sådant. Ryssen har mördat sig bort från all rätt att kalla ukrainaren ”broder”. Och de där sista raderna om ”tillsammans är vi starkare” och ”vi är ett folk” är ren cynism. ”Tillsammans”? ”Ett folk”? Det vänder sig i magen när jag läser dessa ord mot bakgrunden av det pågående ryska folkmordet i Ukraina.

Jag ska läsa lite till hos samma skamlösa skribent; dessa rader följer direkt på det föregående citatet:

”Idag kan dessa ord uppfattas som fientliga av en del människor. De kan tolkas på många olika sätt. Men ändå kommer många att lyssna på mig. Och jag vill säga en sak – Ryssland har aldrig varit och kommer aldrig att bli ’anti-ukrainskt’. Och vad Ukraina kommer att bli – det får dess invånare bestämma.”

Så Ryssland är alltså inte anti-ukrainskt. Men ukrainarna vet vi inte riktigt vad de kommer att vara. Vad är detta för dimridåer? Den som tror på detta vet inte att det pågår krig och massmord i Ukraina. Men vänta lite, nu ser jag vem som står bakom texten. Det är putin! Så det finns alltså människor i Väst – som dessutom påstår sig vilja Ukraina väl – som stöder sig direkt på putins ord! Det finns alltså ingen hejd. Detta enligt principen: Ska man ljuga så ska man blåljuga.

Sedan ser jag att Minsk-avtalet kommer upp igen och att det är EU som brutit det och därmed satt igång kriget. Ja, ni kan läsa om Minsk-avtalet. Jag ska inte gå igenom det här. Och så läser jag att Väst löpande bedriver censur så att man inte kommer åt ”bra ryska källor”…

Vidare läser jag EU är styrt av det krigshetsande USA. Och tydligen blir följden av detta att ryssarna torterar och mördar ukrainarna. Hur kan man föra sådana här dementa eller verklighetsfrånvända resonemang? Men det är väl det där igen: Ljuger man bara tillräckligt hänsynslöst så tror någon att det kanske ”ändå ligger något i det, för hur kan man annars säga så?”.

Ja, och några stoltserar med att kalla sig ”skeptiker” och det ska väl uttydas som ”kloka personer som förstår mer än pöbeln och inte låter sig luras av den västliga propagandan och russofobin”.

Och någon eller några pratar om att den ryska attacken på Ukraina inte var oprovocerad. Ukrainarna anklagas för att han mördat människor i Donbas, civila. Och Euromajdan kallas för kuppmakare, kuppmakare understödda av USA. Den koloniala blicken på Ukraina igen! En nyckeltanke hos dessa putinapologeter är att Ukraina inte är ett självständigt land utan ett land som ägs av Ryssland, ett land som USA vill åt. Ukraina finns inte för dem.

Då och då kommer också språkfrågan upp, som om man fortfarande efter allt fruktansvärt våld kan tro eller tycka att en legitim(!) orsak till alla mord och all förstörelse kan vara att ”de rysktalande fått sina rättigheter beskurna”. Språkfrågan – i ett land där huvudspråket, ukrainskan, länge varit undertryckt ryskan – används av putinister som ett tillhygge, trots att nästan alla som har den minsta lust att informera sig vet att den är en icke-fråga. Ja, ”rysktalande flyr från Kupjansk” heter det. Och vilket språk tror ni att de flesta av de av ryssarna mördade människorna i Mariupol talade?

Någonstans beskärmar sig någon över att ”det ukrainska ledarskapet samarbetar med Rysslands fiender”. Vad? Skulle ukrainarna samarbeta med ryssarna i slakten av sig själva? Än en gång – går man tillräckligt långt in i lögnens rike så tror en och annan kanske att ”det väl ändå måste ligga något i detta, om man kan gå så långt i sina ord..”

°°

Som rubriken säger är detta ett utkast. Kanske skriver jag en mer komplett text om detta längre fram.

°°

Jag sammanfattar putinanhängarnas argument och metoder i ett par punkter:

Man stöder sig direkt på putins ord. ”Slaviska bröder” etc

Man talar om förföljelse av ryskspråkiga i ett land där nästan alla i någon mån talar ryska, ett land där huvudspråket ukrainska länge fått stryka på foten. (Ett land där ryssarna mördar främst ryskspråkiga ukrainare.)

Man talar om västeuropeisk propaganda och censur.

Man talar – fortfarande – om ”russofobi”.

Man pekar ut USA, Nato och EU som skyldiga till de ryska massakrerna.

Man ondgör sig över att den ukrainska ledningen samarbetar med Rysslands fiender.

Man talar om Ukraina som en rysk koloni.

Äsch, putin

Inte helt sällan stöter jag fortfarande på någon som säger: ”Jag stöder Ukraina, men…”Jag säger då: ”Så du står liksom mittemellan putin och Ukraina?” eller ”Det passar ryssarna perfekt.” eller ”Det passar putin perfekt.” Min samtalspartner svarar då och slår kanske svepande ut med armen: ”Äsch, putin… det handlar ju inte alls om putin.” Jag svarar då: ”Så putin inget med kriget i Ukraina, med angreppet på Ukraina att göra?” Nu minns jag inte fortsättningen, fast jag skulle kanske kunna gissa, men jag låter bli. Det är för lätt.

Är detta något nytt att de här halvanhängarna (kryptosvikarna) av den ukrainska saken, gärna med ukrainska flaggor klistrade lite här och där, låter putin bli till något ovidkommande? Vad är det då som är vidkommande? Ja, ni gissar rätt: Nato, USA, kanske EU… Ukraina angreps för ett halvår sedan och plågas sedan ett drygt halvår av Ryssland för att… Nato…USA…EU… Ryssarna marscherade in i Ukraina och började bomba städerna och människorna i dem… för att Nato…

Ryssarna våldtar ukrainska kvinnor, mördar och lemlästar barn, torterar krigsfångar, bränner skördar, jämnar städer med marken… för att Nato… för att USA…

Varför är det möjligt att komma med sådana påståenden? Och varför kan man mitt i mördandet och den utstuderade grymheten rycka på axlarna och säga ”äsch, putin”? Och sedan promenera ut med en ukrainsk flagga på portföljen eller profilbilden. ”Stackars Ukraina”, säger några, ”det är Nato som lurar ukrainarna att slåss mot sina bröder, tänk om det kunde bli fred.”

Kolonialism

Oftare än ofta tror sig människor tala om Ukraina medan de i stället, i ett slags kolonialmaktsblindhet, nästan enbart talar om Ryssland, USA, Nato, EU. Det är alltför få som inser att det viktigaste och mest angelägna perspektivet på Ukraina är det ukrainska.

Många kommer med fördömanden av kolonialismen, men var finns dessa fördömanden när det gäller Ukraina? Man talar gärna om ”den koloniala” blicken, men sitter den inte nu plötsligt i den talandes egna ögon?

Och: Ukraina är ett stort och betydelsefullt land som frivilligt har avstått från kärnvapen. När kommer det någon uppskattning för detta från annars hängivna kärnvapenmotståndare? Det kommer ingen eller nästan ingen, utan i stället krav eller förväntningar på att Ukraina – för världens skull – ska huka sig under det ryska kärnvapenhotet, som ”tyvärr” finns.

En motbjudande text om Ukraina

Jenny Nordberg har skrivit en text om Ukraina i SvD. Efter en första läsning, som ingav mig obehag och fick mig att snudda vid tankefigurer som ”med sådana vänner behöver man inga…”, tänker jag nu lusläsa den. Och jag tänker visa hela hennes text så att var och en som vill kan se allt hon påstår. Här och där lägger jag in egna kommentarer. Nordbergs textbitar om ger jag med citattecken:

”USA befinner sig inte i krig med Ryssland.”

Jaha.

”Nej, amerikanerna hjälper ett litet demokratiskt land i Europa som blivit oprovocerat anfallet. Med 113 miljarder dollar, inklusive avancerade amerikanska vapensystem som har monterats på gamla ryska MIG-plan, raketartilleri som ukrainare kört runt på små sportmotorbåtar, och kryssningsmissiler som ställts upp på truckflak.”

Det är oklart för mig varför hon ställer upp det så här och varifrån hon har sin information, men låt oss se hur texten utvecklar sig.

”Ukraina har också fått missiler som kan nå en bra bit in på de områden som ryssarna har ockuperat. Ukrainas underrättelsechef har medgett att ’konsultationer’ med amerikansk underrättelsetjänst har ägt rum, innan missilerna avfyrats mot ryska lager och vapentransporter. Läckor har också visat att det var amerikansk underrättelseinformation som hjälpte till att döda både ryska generaler och spränga ett ryskt krigsfartyg i luften.”

Jaha, fast kanske jag kan fråga ”vilka läckor?”…

”Men Vita Huset förnekar det gång på gång: president Biden vill inte ställa USA och Ryssland mot varandra, eller fördjupa någon konflikt. Nato får absolut inte dras in i kriget.”

Jaha.

”USA:s försvarsminister Lloyd Austin sa dock redan i april att målet för USA var att ’försvaga’ den ryska militären så att den inte längre har kapacitet att invadera ett grannland. Så det går ju en bra bit bortom att ge Ukraina en chans att försvara sig.”

Hm.

”Definitionen av amerikansk krigföring har ju varit en aning luddig förr: USA är inte längre i krig i Afghanistan, men drön-avrättade ändå en al Qaida-ledare där nyss, och samma typer av attacker har skett under många år i både Pakistan och Somalia. I Jemen har amerikansk militär bidragit med underrättelseinformation till den saudisk-stödda sidan, som också använder amerikanska vapen.
Men vad spelar det för roll?”

Börjar vi kanske närma oss det skribenten har på hjärtat nu?

”Jo, eftersom ett krig där USA är tungt involverat också blir starkt knutet till både amerikansk inrikes- och utrikespolitik. Berättelsen om kriget – som inte bara utkämpas med vapen, utan också med sanktioner och information – styrs också till stor del av USA och amerikanska intressen.”

Jaha, ”berättelsen om kriget…styrs också till stor del av USA och amerikanska intressen”.

”Det har i sin tur betydelse hur kriget någon gång kommer att ta slut.”

Nu så. Här kommer nog det skribenten vill säga. De amerikanska intressena har betydelse för hur kriget en gång kommer att ta slut, säger hon. OK, hon säger inte ”avgör” utan det lite vagare ”har betydelse”.

”Och drygt sex månader in i kriget surrar den officiella retoriken från både amerikanska och europeiska diplomater fortsatt i ett högt tonläge. Ryssland ska fortfarande ’förlora’ och Ukraina ska fortfarande ’vinna’.”

Nu är vi där! Jenny Nordberg tycker att man har ett ”högt tonläge” om man hoppas att Ukraina ska segra! Det här luktar kompromissvilja, vilja till kompromisser mellan offer och förövare. Men låt oss läsa vidare.

”Att säga något annat räknas fortfarande som att spela Putin i händerna, och det blir inte bättre av att den amerikanska konspirationshögern har börjat använda uttryck som att Ukraina är ännu ett av USA:s ’proxykrig’ där Biden för medborgarna bakom ljuset.”

Så att hoppas och vilja och tro att Ryssland kan och ska och måste besegras för att detta lands mål är onda är något Jenny Nordberg vänder sig mot. Och så lite pladder om ”den amerikanska konspirationshögern”, så blir hon ännu mer ”mångsidig” och ”klok”.

”Mycket går ut på att hålla den amerikanska opinionen stadigt hög för kriget – och amerikaner vill gärna förvissas om att de satsar på en vinnare. Uttalanden från Ukraina är också noga avvägda för att matcha det USA vill höra för att fortsätta leverera stöd och vapen: moralen och stridsviljan rapporteras vara fortsatt stark.”

Så nästan allt handlar egentligen om USA, Jenny Nordberg? Och om Ukraina alls får vara med här så blir det sådant som ”matcha det USA vill höra”. Man kan undra vems ärenden du går.

”Men jag vet ingen som tror att någon sida faktiskt kan ’vinna’, i bemärkelsen att Ukraina skulle kunna återta allt sitt territorium; eller för den delen att Ryssland skulle kunna ta över hela Ukraina. Det som pågår beskrivs i stället ofta som ett ’utmattningskrig’ där den som till slut lider för stora förluster av både vapen och människor får backa.”

Jaha, Jenny Nordberg tror inte att Ukraina kan segra och hon vet ingen som tror det. Och hon ekar det där om ”utmattningskrig”.

”Samtidigt skyndar sig Ryssland att göra ockuperade områdena mer ryska, genom att beslagta ukrainska pass, installera ryssvänliga ledare, byta språk och radera ut allt som är ukrainskt. Folk får nya ryska pass och en ’folkomröstning’ om att bli annekterade av Ryssland rapporteras vara på gång. Det skedde på Krim-halvön, där hela 97 procent av de röstande tyckte det var en bra idé att bli ryssar, enligt den officiella ryska sanningen.”

Ja, hon verkar ha mycket till övers för ”den officiella sanningen”. Vet hon inte att den är lögn? Är det på lögner vi ska bygga hoppet för framtiden?

”Ukraina försöker fortfarande stå emot den ryska invasionen i de östra delarna, och söderut har de börjat försöka återta förlorade delar, vilket bland annat de amerikanska missilerna som når riktigt långt ska vara till för. Motoffensiven utgör ett extremt högt spel, som backas upp av USA, men utkämpas av ukrainare. Förlusterna är redan nu enorma.”

Förrädiskt det där ordet ”fortfarande”. Uttytt betyder det: ”men snart inte längre”. Ja, och när det kommer till den ukrainska motoffensiven i söder så tycker Jenny Nordberg att den ”utgör ett extremt högt spel”. Varför säger hon så? Hon försöker ge sken av att det är på grund av ukrainarnas förluster.

”Mellan hundra och tvåhundra stridande per dag dör på den ukrainska sidan. 12 000 civila har dödats eller skadats. 140 000 bostadshus är förstörda eller helt borta. 5 500 döda civila, 7 500 skadade. Sex miljoner människor har lämnat landet. Ytterligare sex miljoner är på flykt inom landet. Av de äldre, de handikappade, de sjuka, de som förlorat familjemedlemmar kan många inte ens fly. På rysk sida tros också tiotusentals soldater ha dött.”

Och så räknar hon upp ukrainska förluster i strid, men hennes fokus ligger på allt som rör dödande av civila, förstörande av de ukrainska städerna, de framtvingade flyktingströmmarna. Vad vill hon säga med de siffrorna? Att ryssarnas taktik är avskyvärd och föraktlig, ja ond? Nej, det verkar snarare som om hon vill använda dessa siffror till att förmå ukrainarna att ”äntligen ge sig”. Ja, läs om stycket, ni kan själva se. I en kort sats på slutet säger hon sedan att man tror att det även dött många ryssar. Jag tror att de flesta vid det här laget vet att det i strid dör många fler ryssar än ukrainare. Men det förtiger Jenny Nordberg. Ja, och ukrainarna dör främst för att civila mördas av ryssarna.

”Ukrainas ekonomi är fullständigt slagen i spillror. Fabriker är förstörda, hamnarna är blockerade, jordbruket står stilla och ruttnar bort på många platser. Enligt Ukrainas finansminister väntas BNP vara halverad vid årets slut och löner för statsanställda betalas just nu med bistånd från utländska givare. Valutan har devalverats med en fjärdedel och inflationen ligger på 20 procent, medan centralbanken fortsätter att trycka pengar.”

Ja, och så vill hon demoralisera Ukraina och oss som tror på landet med föga hoppingivande siffror rörande Ukrainas ekonomi. Varför denna uppräkning?

”Återuppbyggnaden av Ukraina beräknas kosta 750 miljarder dollar – en siffra som stiger varje dag, och det lär bli Europas nota. Så hur mycket får ett krig kosta? I liv, i förödelse, i avslitna kroppsdelar? I generationer av sorg, extremt lidande, hat och hämnd?”

Här verkar hon försöka avråda européerna från att stödja Ukraina och i stället tvinga landet att ge upp. Precis som om ryssarna inte skulle fortsätta att massakrera landet och folket om ukrainarna slutade försvara sig! Detta blandar hon förrädiskt med lite låtsad medkänsla.

”Men kriget i Ukraina lär inte avslutas med ett enda stort filmiskt fältslag, utan vid en förhandling som måste påbörjas med någon slags vapenvila. Detta sker först när de som levererar vapen och stöd till Ukraina börjar kräva det. Och då vill båda sidor ligga så mycket på plus som möjligt. Zelenskyj har meddelat att han enbart avser att ’förhandla från en styrkeposition’.”

”Filmiskt fältslag”? Vad är detta för ytligt babbel? Jaha, Jenny Nordberg vill att offret ska förhandla med förövaren??? ”Så mycket på plus som möjligt”? Vad är det för en avskyvärd formulering när man talar om ett anfallskrig som folkmord som mål!

”Så när ska de börja förhandla?”

Du väntar alltså på att offret ska börja förhandla med förövaren, den våldtagna med våldtäktsmannen, tortyroffret med, ja, vad kallar man den avskyvärda varelse som torterar?

”Inte än, är svaret. Och inte heller snart, ser det ut som just nu.”

Lite otålig kanske eller möjligen låtsat tålmodig. När ska offret böjas till förhandling med förövaren?