Sommarens gloriet

Jag har sedan en tid en särskild dragning till ordet och företeelsen ”gloriet”. I Františkovy Lázně (Franzensbad på tyska) fann jag den här sommarens gloriet. Se här:

p1050306

p1050304

En ”gloriet” är – har vi här kommit fram till vid ett tidigare tillfälle – en paviljong eller ett lusthus gärna beläget på en upphöjd plats, men alls inte alltid. Ordet är av romanskt förmodligen spanskt ursprung och det verkar ha en särskild spridning i Centraleuropa: Österrike, Tjeckien, Kroatien…

Här finns en tidigare gloriettext med ett samtal kring ordet:

Gloriet – en gåta

Till och från Luční Bouda

Nästan alla vandrare i de här trakterna gör någon gång ett stopp i eller vid Luční Bouda (Wiesenbaude på tyska). Det är den mest kända av alla ”Bauden” i hela Riesengebirge. Så här står det bland annat i den tyskspråkiga texten på husets hemsida:

Die Wiesenbaude ist nicht nur die grösste und älteste Bergbaude des Riesengebirges, sie ist auch das höchstgelegene Restaurant, mit der Höhe von 1410m ü.d.M.

Och här är hela texen och detta är den engelskspråkiga versionen. Tjeckiska och polska versioner kan den intresserade lätt leta sig fram till.

Den här sommaren besökte vi Luční Bouda två gånger. För den andra vandringen valde vi vägen längs Kozí hřbety (Ziegenrücken/Getryggen). Jag har lagt ut sträckan från Svatý Petr till Luční Bouda med lila stjärnor på kartan här:

p1050424_2
klicka för förstoring

Under hela uppvägen hade vi vänligt halvsoligt väder och allt var lätt och behagligt:

p1050106 p1050119 p1050124

blick längs Getryggen

Uppe på krönet mörknade himlen, men den höll tätt tills vi hann fram:

p1050128 p1050140

Sněžka/Schneekoppe i fonden

p1050141

Så snart vi fått tak över huvudet började regnet vräka ner och det fortsatte timme efter timme och vi åt och drack – öl, soppa, bröd, blåbärsknödel… Till sist bestämde vi oss för att ta oss ner trots regnet:

p1050154

blick bakåt mot Luční Bouda

p1050157

På mängder av ställen bildades det nya bäckar rakt i det gröna:

p1050153 p1050158

Men när vi började gå ner längs Getryggen igen släppte regnet sitt grepp – nästan:

p1050165

Dagar i České Budějovice

Efter vandringarna i bergen i norra Tjeckien förflyttade vi oss ett bra stycke söderut och tillbringade några dagar i České Budějovice, Böhmisch Budweis på tyska. Staden grundades på 1200-talet av den tjeckiske kungen Přemysl Otakar II och hade fram till 1890 övervägande tysktalande befolkning. Här har bryggts öl nästan så länge som staden existerat och namnet ”Budweiser” har bland annat lånats över till andra sidan Atlanten.

Låt oss ta oss en titt på husen kring det stora torget Náměstí Přemysla Otakara II:

p1050178

i mitten rådhuset i ljusblått

p1050182 p1050187 p1050210

Vi går in i smågatorna ”åt vårt håll” och väljer några husdetaljer att titta på:

p1050241 p1050216

Här är vi vid en arm av Vltava alldeles i närheten av Mlýnska stoka (kvarnbäcken), där vårt pensionat Zelená Ratolest ligger; ett pensionat med kombinerad ölrestaurang och lekplats:

p1050252 p1050229

Besök i Vrchlabí

En morgon i Svatý Petr visar Londi tydligt att hon inte är upplagd för någon bergsvandring:

p1050049

Vi bestämmer oss därför för att åka ner till Vrchlabí och köpa böcker, promenera lite och äta lunch på det vanliga stället med ”björnölet”:

p1050059

Vrchlabí (på tyska Hohenelbe) är en småstad med rötter i medeltiden. Som namnet antyder ligger den vid Elbe och den är den andra staden vid Elbe från källorna räknat. Den första är Špindlerův Mlýn.

Vi strövar omkring lite i stan längs huvudgatan, till torget och slottet (som jag vill visa en annan dag).

p1050060

torget

p1050080

smågata nära torget

Till sist går vi in i bokhandeln:

p1050082

bokhandeln finns i det närmaste huset här

Imorgon tänker jag – med er – gå in där och bläddra lite i en fascinerande bok.