Också den här sommaren har jag satt min fot i Neuruppin, Theodor Fontanes födelsestad, som han själv i och för sig var måttligt förtjust i, men som jag inte kan låta bli att tycka om. Efter den stora stadsbranden fick staden visserligen till stora delar ett ”fyrkantigt utseende” med ett rätvinkligt gatnät med breda esplander och alléer och nästan överdrivet vidsträckta torg men ändå har staden charm. Så här såg Neuruppin förresten – på en målning – ut före branden:
Lunch åt vi på den lilla restaurangen Zur Wichmannlinde nere vid sjön invid klosterkyrkan St. Trinitatis inte långt ifrån den legendariska linden Wichmannlinde som enligt uppgift planterades 1270.
innanför St. Trinitatis’ murar
hus vid Friedrich-Ebert-Straße, tror jag
Efter en stadspromenad drack vi kaffe i Café Huth (som också är ett pensionat, där jag bott flera gånger, bland annat när jag höll föredrag för Fontane-Gesellschaft i staden) alldeles intill Löwenapotheke, Fontanes födelsehus:
Löwenapotheke
Och på andra sidan om Löwenapotheke finns Fontane-Buchhandlung. Jag gick in där och kom strax ut med ”Unterm Birnbaum”, en originell ”Krimi”, som jag tidigare bara hade i en ganska ohanterlig samlingsvolym.
I efterordet finns bland annat ett brev från Theodor Fontane till sonen och förläggaren Friedrich Fontane, ett brev som handlar om svårigheterna att leva på skrivandet. Så här står det bland annat i det:
Gott hat mir ein Talent gegeben, dafür muß ich dankbar sein, Erfolg hat er mir nicht gegeben und dafür darf ich nicht murren. Jedem fehlt etwas und mir nun gerade das. Ich bin verständig genug, es nicht für die Hauptsache zu halten; vieles andre ist wichtiger.
Gud har givit mig talang och för det måste jag vara tacksam, framgång har han inte givit mig och det får jag inte knota över. Alla saknar något och jag just detta. Jag är förståndig nog att inte betrakta det som en huvudsak; mycket annat är viktigare.
…
En annan pausträdstext om Neuruppin:
Och en om romanen här:
Så finns det kanske t.o.m.på ditt nattduksbord en deckare! Jag läser någonstans att verket i fråga är ett av Fontanes minst lyckade. Är det sant eller bara vanligt förakt för sådant som kan verka underhållande?
Det är ju inte första gången Fontane figurerar i kriminella sammanhang. Jag minns att jag tidigare skrivit om TV-serien ”Pfarrer Braun” med den väldige Ottfried Fischer i huvudrollen. En episod heter just ”Heiliger Birnbaum” och där spelar Fontane och hans dikt om herr Ribbek en viktig roll. Men skurken är förstås en protestantisk präst och en tvivelaktig skugga faller också över Luthers teologi.
Jo, på ett nattduksbord kan det finnas allt möjligt. Det är sant att ”Unterm Birnbaum” inte hör till Fontanes mer lyckade verk, men jag tycker egentligen att alla romanerna är läsvärda. Så här (nu är jag lat) skrev jag om päronträdskrimin vid ett tidigare tillfälle:
Bokens speciella styrka ligger nog just i miljö- och stämningsskildringen, inte så mycket i själva mordhistorien. Fiktionens by Tschechin har verklighetens Letschin som förebild – här levde Fontanes far efter separationen från hustrun i över tio år och här besökte Fontane honom många gånger. Det utgår en lockelse från denna väl återgivna lite instängda byatmosfär, dess människor och det särpräglade flodlandskapet. ”Unterm Birnbaum” inbjuder till en Oderbruchresa…
Och här är en länk till balladen om Herr von Ribbeck auf Ribbeck im Havelland
Om episoden från Ribbeck glömde jag att berätta att ett ondskefullt företag vid namn ”Fountain Industries” hotade idyllen. Det tyckte jag var roligt men du kanske menar att det är helgerån 😉
Nej, så överkänslig är jag inte – det tycker jag också var kul.