Idag vill jag för några ögonblick ta er till Wendisch Rietz – helt enkelt för att det är vackert här. Den lilla orten ligger några mil sydost om Berlin vid sydänden av Scharmützelsee. Här är som orientering ett litet karthörn:
”Wendisch” anger att det här från början var en slavisk bosättning. Venderna var en västslavisk folkstam. Dagens sorber – som jag tror att jag har pratat om här någon gång – är ättlingar till venderna. Egentligen är det lite rörigt med de här två beteckningarna: vissa ser dem som synonymer, andra menar att venderna utgör en övergrupp och att sorberna är en av undergrupperna.
Precis som på andra håll i Spreewald är mycket av särskilt den äldre bebyggelsen knutet till vattendragen. Spreewaldlivet en gång i tiden var ett liv i symbios med vattnet och vattenvägarna.
Se här ett välrestaurerat ”vendiskt” hus vid vattenkanten, med den obligatoriska flatbottnade båten vid bryggan. Det här är naturligtvis mera av ett minnesmärke, ett monument, snarare än något äkta och levande, men vackert är det, eller hur?
Ah, ni har varit i Wendisch-Rietz! Visst, där är det vackert, men även mycket liv och rörelse på sommaren. Min pappa bor där – och vattnet på Månsnös titelbild är precis därifrån…
Vid norra änden av sjön levde för övrigt Maxim Gorki under 1920-talet. Kolla [här](http://de.wikipedia.org/wiki/Bild:Bad_Saarow_Gorkihaus.jpg).
Nu har jag hittat en lite större version av min [Scharmützelsee-bild](http://www.keris-wiki.de/blogg/arets-foto/wasser2004.jpg). Det är skog omkring – och vattnet är fint och klart. Jag tycker mycket om sjön och har cyklat runt flera gånger, men som sagt jag undvikar besöka området på sommaren. Då är det för mycket folk där.
Gorky gillar jag, det är han med dr Zhivago!
här är en länk
http://www.youtube.com/watch?v=bPYoOzoj2Qs&feature=related
Bad Saarow är ju inte något ställe för vem som helst – märkte vi när vi var där. (Och det var det nog inte under DDR-tiden heller, så vitt jag har hört.)
Nej, dit kommer man bara när man är rik – eller sjuk. Eller både.
Doktor Zjivago förknippar jag med Boris Pasternak och inte med Gorkij, som kanske skrev sin ”Mina universitet” där i Bad Saarow.
Om jag nu alls ska lägga mig i det här: Det var nog ett skämt, det där med Zijvago – ett slags fjärmande från Gorkij och det politiserade sovjetryska…
Okej. Jag klickade inte på länken igår. Och ibland är jag usel på att uppfatta skämt.
Äsch, Agneta,
det var ju också lite skruvat. Jag visste först inte heller riktigt…