David und Jonathan

Dagen har varit rik både på både det mänskliga och det hundliga. Christine har varit här och Miki har varit här och ännu några timmar är han med mig, fast han sover nog hos Vesna inatt. Visst har vi arbetat med texter Christine och jag, men vi har också fört långa ringlande samtal genom livets alla lager och Miki har varit med oss och visat sin krulliga glädje.

Nu kommer en tid som kanske blir svårare än den som varit i den här benbrottstiden. Den ena och den andra och kanske en tredje av mina hjälpare reser bort och det blir svårare för mig att få ihop dagarna, särskilt Miki-sidan av dagarna. Ena stunden försöker jag få ihop nätet och skriver och ringer hit och dit, andra stunden försöker jag vila i ögonblickets glömskepaus. Och jag tar ofta skydd i Else Lasker-Schülers diktvärld. Igår genomsökte jag dikten David und Jonathan och jag lägger den och mitt försök till en översättning av den här nu:

David und Jonathan

In der Bibel stehen wir geschrieben
Buntumschlungen.

Aber unsere Knabenspiele
Leben weiter im Stern.

Ich bin David,
Du mein Spielgefährte.

O, wir färbten
Unsere weißen Widderherzen rot!

Wie die Knospen an den Liebespsalmen
Unter Feiertagshimmel.

Deine Abschiedsaugen aber –
Immer nimmst du still im Kusse Abschied.

Und was soll dein Herz
Noch ohne meines –

Deine Süßnacht
Ohne meine Lieder.

1eMuseumPlus

David och Jonathan

I Bibeln står vi skrivna
Glansomslingrade.

Men våra gosselekar
lever vidare i stjärnan.

Jag är David,
Du min lekkamrat.

O, vi färgade
Våra vita vädurshjärtan röda!

Som knopparna på kärlekspsalmen
Under helgdagshimlen.

Men dina avskedsögon –
Alltid tar du i kyssen stilla avsked.

Och vart ska ditt hjärta
Nu utan mitt –

Din lustnatt
Utan mina sånger.

Läs mer

ett mörkt vyssjebarn

Idag är jag ensam i boet, men himlen utanför balkongrummets fönster är hög och blå och Vesna skickar mig bilder på Miki och vad han gör hemma hos henne. Nyss förstörde han med glad energi den nya bollen han precis hade fått i present.

1. 652d48b5-9047-4ac8-9c17-4ef89749b5e9

Här går jag igenom tentamensuppsatser och funderar över betyg. Mellan varven tar jag rast och läser dikter av Sirkka Turkka ur En hund i strumpbyxor, vackert mörka, ibland brutala, ibland lekfullt brutala, dikter med mycket död och djurdöd och vinter i skog och mark. Jag läser och skriver nu av en av dem jag hela tiden tyckt bäst om. Tyvärr blir radondragen inte som de borde, men boken går att båda köpa och låna. Och i boken ligger raderna där de ska.

Jag var ett mörkt vyssjebarn, alltid i mors famn, en åkerrot.
Ack, poeten arbetar, har hon
törnat emot någonting
ögonvrårna är så svarta.
My world is empty now, baby.
Jo jo, här sträcker vi alla på oss,
ruskar på oss, katterna, hundarna, hästarna
och diverse andra, med slutna ögon,
under stort ståhej.
Och himlen öppnar sig, snön yr, den täcker
oss, gårdsplanen, alla åren, månskenet.
Hundarnas gravar, hur ofta stod vi inte invid
gropen, smärtan så svår,
det var omöjligt att gråta, det gjorde så ont.

Blåsten slog en gång i väggen. Hårt.
Då gav du dig av, vackra öde.
Ack, hur skulle jag kunna glömma dig,
gropen, den svåra smärtan.

Översättningen från finskan är gjord av Maria Tapaninen och Gungerd Wikholm och jag kan inte låt bli att undra hur originalet kan tänkas låta. Och vad kan ”ett mörkt vyssjebarn” heta på finska?

Läs mer

Kvällen kommer

Dagarna svänger sig runt sin axel och jag läser och skriver och vrider på orden. På morgonen kom Vesna med Miki som sovit hos henne över natten och jag var glad att återse min krullvän.

1IMG_5313

Sedan kom Christine vid förmiddagens slut och vi satt ömsom böjda över våra texter ömsom pratade vi om ditt och datt eller vände ord och meningar hit och dit. Och så kom Toma som handlat två stora påsar torrfoder åt Miki och vi drack kaffe på tre man hand och Miki satt i Tomas knä och spanade mot fönstren. Efter någon timme bröt Toma upp igen efter att först ha tagit Miki på en runda och dagen blev tunnare och bleknade så småningom bort. Christine och jag satt på nytt böjda över texterna och sa så lite vi kunde till varandra. Och nu har hon också gått och Miki och jag är ensamma kvar i rummet. Miki sover på ulltäcket och jag våndas över min översättning av Else Lasker-Schülers dikt ”Es kommt der Abend”. Den är så vacker och så svår att tvinga över språkgränsen. Varje gång jag lyckas med något tappar jag något annat på gärdesgården. Orden är så hala och rimmen så svåra att fånga in – och menar hon verkligen just så här och så där? Det är nog dags att ge upp för dagen och lägga ner den här till beskådan och skärskådan. Och vem vet, kanske kommer någon med hjälp eller råd.

Es kommt der Abend

Es kommt der Abend und ich tauche in die Sterne,
Daß ich den Weg zur Heimat im Gemüte nicht verlerne
Umflorte sich auch längst mein armes Land.

Es ruhen unsere Herzen liebverwandt,
Gepaart in einer Schale:
Weiße Mandelkerne –

….. Ich weiß, du hältst wie früher meine Hand
Verwunschen in der Ewigkeit der Ferne …..
Ach, meine Seele rauschte, als dein Mund es mir gestand.

°°°

Kvällen kommer

Kvällen kommer och jag flyr in bland stjärnor,
För att i hjärtat inte glömma vägen hem
Fördunklat ligger sedan länge mitt arma fosterland.

Våra hjärtan vilar kärleksnära,
Ett par i skalet inneslutet:
Vita mandelkärnor –

….. Jag vet, du tar som förr min hand
Förtrollade vi finns i evighetens fjärran land …..
Ack, min själ den sjöng, då din mun skänkte löftesorden.

Läs mer

ett försök

Mörkret faller och dagen räknar förnattens stjärnor. Idag har jag ingenting gjort mer än pratat lite med den ena och den andra. Jag har sovit och glömt att drömma. Gipsfoten är tung men det är inget särskilt med det.

1IMG_5307

Och nu i kvällen väljer jag en dikt av Else Lasker-Schüler ur boken som Gabi tog ner från hyllan igår. Jag väljer bland dikterna till poeten Hans Ehrenbaum-Degele som dog mycket ung i första världskriget. I inledningen till dikterna om honom står det ”Meinem reinen Liebesfreund Hans Ehrenbaum-Degele” och sedan – om kriget och döden i kriget:

Tristan kämpfte in Feindesland;
Viel Lieder hat er heimgesandt.
Bis der Feind brach seinen Leib.

Ja, i dikterna som följer kallar hon honom Tristan eller Gralprinsen eller Riddaren. Jag väljer den här:

An den Ritter aus Gold

Du bist alles was aus Gold ist,
In der großen Welt.

Ich suche deine Sterne
Und will nicht schlafen.

Wir wollen uns hinter Hecken legen,
Uns niemehr aufrichten.

Aus unseren Händen
Süße Träumerei küssen.

Mein Herz holt sich
Von deinem Munde Rosen.

Meine Augen lieben dich an,
Du haschst nach ihren Faltern.

Was soll ich tun,
Wenn du nicht da bist.

Von meinen Lidern
Tropft schwarzer Schnee;

Wenn ich tot bin,
Spiele du mit meiner Seele.

Från andra dikter av henne känner jag igen guldet, rosorna och stjärnorna och det som händer bakom häckarna. Men nu vill jag försöka hitta svenska ord för den här. Detta är första försöket:

Till riddaren av guld

Du är allt som är av guld,
i den stora världen.

Jag söker dina stjärnor
Och vill inte sova.

Vi ska lägga oss bakom häckarna,
och aldrig resa oss mer.

Ur våra händer
Kysser vi drömmar ljuva.

Mitt hjärta hämtar
Rosor från din mun.

Mina ögon glittrar kärlek till dig,
Du griper lekfullt efter deras fjärilar.

Vad ska jag göra,
När du är borta.

Från mina ögonlock
Droppar svart snö;

När jag är död,
Får du leka med min själ.

Ja, ett första försök. En del verkar för lätt, annat kommer jag inte riktigt åt, som radparet här:

Meine Augen lieben dich an,
Du haschst nach ihren Faltern.

Hur hittar jag något som kan återge verbet ”anlieben”? Och hur gör jag med fjärilarna i den andra raden? Eller jakten efter dem? Kanske vill någon hjälpa mig…

Läs mer

tålamod

Morgon i boet eller förmiddag skulle någon kanske säga. Nyss såg det ut så här: Miki låg beredd med blicken mot ytterdörren i väntan på Vesna och en runda i kvarteret.

1IMG_5293

Nu är han ur huset och kommer tidigast igen ikväll. Jag öppnar försiktigt dagen och vet vad jag hoppas göra. Recensionen av Patrik Ouředníks Europeana väntar på att bli skriven, några studentuppsatser på att bli lästa, men framför tränger sig en dikt av Else Lasker-Schüler jag såg på serbiska igår hos Mathias H, ja, sedan har jag också läst den på tyska. Den heter ”Mein Sterbelied” och nu undrar jag när hon skrev den och i vilken diktsamling den kom ut, om den nu kom i någon samling. Hon har skrivit mer än en dikt som heter så, det vet jag, och många som inte heter så är även de dödsdikter till henne själv. Jag tittar upp mot bokhyllan här i balkongrummet och mer anar än ser att det står ”Lasker-Schüler: Gedichte 1902-1943” på en av bokryggarna. Kanske finns dikten där i sitt sammanhang, men jag kan inte ta ner den för den står för högt upp och försöker jag peta ner den med kryckan kanske jag petar omkull mig själv samtidigt. Så nej, jag väntar till imorgon när Gabi kommer, Vesna har bråttom idag och det är så alldeles tillräckligt att hon tar hand om Miki. Men jag tittar ofta upp mot boken, lär mig kanske samtidigt något om tålamod.

Läs mer