Bo-Kaap

Gårdagen var överfull med allt, men färggladast var vandringen genom stadsdelen Bo-Kaap, som är ett före detta township grundat eller först bebott av kapmalajer på 1700-talet beläget på Signal Hills sluttningar. Området har ett flertal moskéer och många av männen jag såg var klädda i långa skjortor, men bara en del av kvinnorna bar någon form av slöja (inga burkor). Husen är överdådigt pastellfärgade och ser både osannolika och härliga ut i det starka solljuset under den blå himlen. Det talas om gentrifiering, men jag vet inte hur dåligt det i så fall är och var gränsen går mellan det som verkligen bör kallas så eller det som bara betyder någon form av utveckling.

1IMG_9640

Vi gick mycket backe upp och backe ner och vid synranden fanns ofta de välbekanta bergssilhuetterna.

2IMG_9642

3IMG_9654

4IMG_9649

Någonstans under vår rundvandring gjorde vi ett stopp på Batavia, ett kafé som blivit lite prydligare sedan Rudolf var där senast. Vi satte oss vid ett bord på den heta lilla innergården och jag drack en rooibos cappuccino och Rudolf en bonbonkaffe (eller vad det hette) med honung i. Även om vi satt i skuggan dröp svetten av oss, men vi skrattade åt oss själva och kände att vi ändå satt rätt.

5IMG_9679

Läs mer

Lion’s Head

Den afrikanska tiden med Rudolf börjar rinna mot sitt slut för mig och jag hinner inte skriva mer än ett och annat smått under morgontimmen med katten Simon. Idag väljer jag att visa några bilder från Rudolfs och min bestigning av Lion’s Head för kanske tre eller fyra dagar sedan. Berget utgör en del av Kapstadens typiska silhuett tillsammans med Taffelberget och Signal Hill och det har säkert synts på många av mina bilder från staden eller stranden.

Det var varmt redan från början och jag hade lika fel skor på mig som den där gången när jag under en vandring med Igor blåste ner från Grmada i Slovenien, men vem bryr sig om sådant?

1IMG_9527

Vägen och sedan stigen ringlade sig uppför berget i ett slags spiral och ett tag såg vi Taffelberget tvärs över den mellanliggande dalen. Märkliga små träd med metalliskt blänkande blad tog mycket av min uppmärksamhet. Hur overkliga kan träd egentligen se ut?

2IMG_9529

Längs en annan böj på spiralen (ursäkta detta ogeometriska språk!) såg vi ner mot havet. Är det kanske de olika Clifton-bukterna, där vi senare badade, man ser på bilden jag har lagt in här?

3IMG_9531

Efter vägen blivit till stig dök det upp kedjor och stålhandtag att hålla sig i och stålstegar att klättra uppför. Jag höll mig tapper så länge jag kunde, men så sög svindeln plötsligt tag i mig och jag sa till Rudolf att jag nått min gräns och han var genast med på att det var nog. Vi eller snarare jag vände lite krångligt och när jag vände mig neråt påmindes jag om den vilda snurrupplevelsen på nuraghens topp med Alexandra och Federico från i somras. Men det gick bra – nu som då. Och Strax blev vi belönade för vårt beslut. Runt om oss och ovanför oss såg vi klippdassar sitta och spana ut över landskapet.

4IMG_9536

En satt ensam allra högst upp på en hög kal klippa. (Nej, det blev ingen bild på den.) Rudolf funderade över om klipptassarna idag egentligen har några fiender. De stora kattdjuren finns ju inte längre på de här bergen. Kanske sitter klippdassen där uppe och spanar efter fiender som nu tillhör historien. De finns inte längre, men han spanar ändå för det är hans arv att göra så.

Vi stannade en god stund på klipphyllan där dassarna höll till. Då och då gick några vandrare förbi, men de flesta verkade tycka att dassarna var för vardagliga. Det var bara vi och ett indiskt par som tyckte de var spännande, så vi tog många bilder.

5IMG_9541

Läs mer

”Bad” vid Table View

Igår försökte vi bada lite vid Table View. Stranden var sandvit och havet blått och turkost och solen dränkte in alltsammans i sitt sken och sin värme, men nej bada gick inte. Vågorna var för höga och oberäkneliga och vattnet var för kallt. Ja, jag har nog badat i kallare vatten, men då har jag alltid kunnat vänja mig vid kylan. Men nu gick det inte för kylan kom hela tiden plötsligt och överrumplande i vilda vågor. Ingen badade på riktigt, alla bara vimlade omkring i vattenkanten och störtade hit och dit med vågornas rörelser.

1img

Efter en timme kände vi att vi var hungriga och gick över vägen och upp i staden eller byn eller vad man ska kalla det och åt lunch. På vägen tillbaka träffade vi på ett gäng akrobater som dansade och gjorde konster under solen. Breda leenden och kraft.

2IMG_9446

Och så var vi nere på stranden igen och såg att vår favorit den vilt grävande Jack Russeln var kvar och gjorde sina konster under vilda skall.

3IMG_9448

Vi tittade bort mot Taffelberget och Lejonhuvudet och de tunga fartygen som verkade vänta på något där ute på redden.

4IMG_9451

Fler människor kom ner till stranden, fler bollar, fler barn och allt blev ganska livligt, men ingen badade. Allt var bara vackert och fullt av liv.

5IMG_9453

Läs mer

Company’s Garden

Härom dagen åkte Rudolf och jag till Company’s Garden för att vandra runt lite, titta efter ekorrar och äta lunch i parkens uteservering. Jag har läst att parken grundlades i mitten av 1600-talet av de första europeiska bosättarna.

1IMG_9271

Parken är lummig och behaglig med många spännande för mig till största delen okända träd och under och bland dem mötte vi många festligt klädda människor. En hel del av träden är mycket stora och kommer från avlägsna trakter. Här sitter Rudolf på rötterna till ett träd av det slag som Buddha en gång fick sin första uppenbarelse under. Vi funderade ett slag på det och sedan pratade vi lite om Hermann Hesses Siddhartha.

2IMG_9272

Så kom vi till Desmond Tutus båge, en spännande konstruktion av trä, som placerats där nyligen till Tutus ära. Vi gick igenom den och pratade lite om Tutu.

3IMG_9273

Parken var inte överfull men överallt kom och gick grupper av människor, ofta barnfamiljer. Många låg eller halvlåg i gräset och åt, vilade och pratade. Och bortom parken kunde man på många ställen se de där märkligt formade bergen. Ja, jag vet: berg är nästan alltid märkligt formade.

4IMG_9277

På ett ställe pågick fotografering av ett guldklätt brudpar med deras pastellfärgade följe. Jag gled in bakom en fiskdamm med höga växter och tog en bild som inte blev riktigt som jag tänkt mig.

5IMG_9279

Till Rudolfs besvikelse träffade vi nästan inga ekorrar. Han hade köpt jordnötter åt dem, men lyckades bara dela ut en enda nöt.

Läs mer

Heliga rum

Jag var inne i stan idag för att hämta en bok på posten och handla lite småsaker. Staden är vacker i sin adventsdräkt, men jag föredrar ändå bilden jag tog igår här hemmavid, så det blir den jag visar för er.

1IMG_9067

Genom bilden skär Rapska ulica mjukt som en smörkniv, men se ännu hellre på den underbara halvcirkeln med bänkarna där gamlingar eller föräldrar med småbarn brukar sitta om dagarna! Efter mörkrets inbrott samlas små grupper av tonåringar här. De röker lite och ropar gärna högt efter någon som egentligen är utom hörhåll. Men tillbaka till bildens nu: så här i gårdagens förmiddagssol såg halvcirkeln ut som en skärva ur paradiset – det verkliga, det sanna jordiska paradiset som inte är perfekt och därför det enda uthärdliga – beskyddande sluten men ändå öppen för den som ville in. Ovanför eller runt omkring alltsammans anade jag en kupa av löst flätat guld, björklöv i sin fjärde och vackraste ålder. Egentligen förstår jag inte varför ingen satt där på någon av bänkarna eller varför jag inte satte mig där själv. Kanske var detta luftiga rum alltför heligt.

Läs mer