Trieste, Ponterosso del Canal Grande
2/2 -2012
Ser ni vem som står där borta strax intill brofästet? Jag märkte först ingenting och gick bara förbi, men sedan såg jag:
Fonte Gaia
25/1 -2012
Vid den övre ”kanten” av Piazza del Campo i Siena finns Jacopo della Quercias vackra fontän ”Fonte Gaia”. Den håller ett litet vattenrike i sina marmorarmar och är en pärlande överraskning mitt i Sienas torra rödbrunhet. Det finns så lite vatten i och kring staden, ingen flod ringlar sig runt den och ingen sjö skimrar bland kullarna nedanför. Siena ligger högt och fukt och väta når inte dit upp. Siena är i all sin skönhet en stad av törst och torka. Därför ger vattnet i Fonte Gaias vita marmorkar en sådan friskhet och klarhet åt sinnena. Till och med mitt i vintern kan man få för sig att söka fuktsvalka där. Fabeldjuren ligger loja och låter vattnet rinna över tunga och läppar och från tassarnas päls pärlar klara droppar medan duvorna som ju är levande på riktigt har gjort fontänen till medelpunkten i sin värld.
Ur den här vinkeln är Fonte Gaia en marmormur som omsluter en osynlig hemlighet:
Zagreb i adventstider
16/12 -2011
Kanske minns jag inte riktigt den svenska julskyltningen men jag tror att allt detta affärsbetonade och tingel-tangel-aktiga förberedande av julen här är lite mer återhållet än i Sverige. På några större torg i staden finns stora ädelgranar utplacerade med en enhetlig och ganska försynt beysning fästad vid grenarna. Det hänger lite ljusgirlander över huvudgatorna och det blinkar lite från banker och varuhus. Det mest påtagliga är marknadsstånden som radar upp sig på torgen och utmed gågatorna och parkgångarna. Här kan man köpa julgodis, kakor, korvar, skinkor, ostar och torkad frukt och nötter. Det finns också en hel del konsthantverk, vantar, mössor, halsdukar och vackra träförmål. Och så finns det kuhano vino (Glühwein ungefär) och olika slag av rakija att tillfälligt värma sig med.
blick tvärs över gatan från katedralen
Slottet i Brežice
28/11 -2011
Om man tar tåget från Zagreb och åker i nordvästlig riktning mot Slovenien så hamnar man efter en knapp timme (en kvart går åt till att vänta vid Dobovas gränsstation) i den lilla staden Brežice, men tåget stannar inte där utan man stiger antingen av i Dobova eller i Krško fem minuter åt den ena eller andra hållet.
Den lilla staden har både charm och skönhet men det är egentligen en enda byggnad, nämligen slottet, som sätter sin prägel på helheten.
Se här några höstliga slottsvyer:
Slani dol
15/11 -2011
Några kilometer utanför Samobor i riktning upp mot bergen i väster ligger den lilla byn Slani dol. Där parkerade vi bilarna och påbörjade vandringen upp mot Veliki lovnik. Promenaden genom byn blev en liten prövning eftersom byns hundar inte ville acceptera pälsklädda främlingar. De flesta gick dessutom lösa, så vi fick fäkta en del med käppar för att Buba och Londi skulle bli igenomsläppta.
Väl ur byn tog lugnet vid och vi vandrade oss igenom dagen. När eftermiddagsljuset sedan började smalna tog vi oss ner till byn igen. Vid gränsen möttes vi av byhundarna och Londi och Buba blandade sig med dem, till en början ganska lättsamt.
Men längre in i byn blev tongångarna lite bistrare, åtminstone här och där:
Ovanför och under oss såg vi vinodlingarnas rader:
På bergskammen mittemot såg husen ut att värma sig i den tidiga kvällssolen.
Från broarna över Sava och Krka
3/11 -2011
Jag tycker om att stå på broar eller vid flodstränder och se vattnet, som alltid är ett annat och ändå detsamma, strömma förbi. (Jag kanske blir Vasudeva en gång.) I Brežice härom dagen stod jag en stund på bron över Sava:
och kort därefter på Franz Josefsbron över Krka:
Huset som tittar fram mellan träden är den gamla badkrogen från dubbelmonarkins tid. För något tiotal år sedan stod ännu själva badhuset kvar. Det var i trä, vi får försöka föreställa oss det…
Och här ser vi att broarna nyligen restaurerats:
Längs Gradec’ frånsida
31/10 -2011
Gradec är egentligen en stram och vårdad stadsdel som representerar snarare än är. Här sitter riksdag och regering, här finns rader av representationsbyggnader och museer. Det är mycket rensopat och det finns många vakter uppställda vid husknutar eller bredvid portar. Och så har vi Markuskyrkan med sitt färgglatt blänkande helkroatiska tak och den passar som hand i handske i den här stadsdelen.
Men Gradec har också vrår, charmfulla luggslitenheter och lite lätt förkomna bakgårdar:






















