Brda
6/5 -2012
I allra västligaste Slovenien i fliken strax norr om det område där det italienska Gorizia och det slovenska Nova Gorica lutar sig in i varandra rullar Brdas grönskimrande kullar fram under himlen. Brda är ett Arkadien som andas med en annan rytm än världen omkring. Här är också ljuset ett annat, nu i maj är det guldstoft i luften som svävar över allt det gröngröna. En kamera kan inte fånga detta och det är inget att sörja över.
en blek aning om Brdas skönhet
Förbi låsta öppna dörrar
26/4 -2012
(Ni får stå ut med ännu en runda i vårt allra närmaste närområde.) Londi hade ingen lust att gå någon längre promenad denna morgon, så vi slog en lov om det ”kvarter” som innehåller en länga av slitna garage från jugotiden, ett hus som ända sedan vi kom hit varit till hälften rivet, en fallfärdig bondgård och några ultramoderna höghus. Ena sidan av kvarteret kantas av en privat väg som leder fram till ett hus – eller flera – jag aldrig sett på nära håll.
Här kastar vi en blick över axeln utmed garageraderna. Jag tycker mig känna igen de här garagen från min tid i Greifswald, DDR – samma material, samma färger, samma stämning (det lilla ägandet saltat med en längtan bort):
Jag försöker smygfotografera Londi i någon naturlig pose, men hon har sett kameran och intar därför raskt den ställning som får henne att påminna om ett svart litet tält oåtkomligt för allt personligt:
De flesta av garagedörrarna är ordentligt låsta, men en del av dem är öppna ändå:
Reviret utvidgas
25/4 -2012
Maksimir är en stadsdel men framför allt en gigantisk park, den största i Sydosteuropa för övrigt. Den ligger i Zagrebs nordöstra del – Londi och jag bor i den sydöstra. Under den gångna helgen tog vi oss dit för första gången för att vara med om en födelsedagspicknick. Varför vi inte varit där förut? Tja, jag tyckte alltid att den ”låg lite längre bort än den gör”. Nu visade det sig att vi kom dit på en dryg halvtimme och det är ju ingenting, inte vid den här årstiden. På vägen dit gick vi genom kvarter med den här egenartade blandarkitekturen som vi också har här i Sigečica: moderna höghus, slitna hyreskaserner från jugoslavisk tid och rester av gamla bondbyar.
Några sidoblickar från den långa gatan Donje Svetice:
Och så till sist en bild på födelsedagsbarnet i blått som skålar inifrån Paviljon Jeka (Ekopaviljongen), eftersom vädret denna dag bjöd på skämtsamma aprilskurar.
Längre fram ska jag visa något av parken också, som vi snart tänker besöka igen.
Svenssons park i Bled
13/4 -2012
Under promenaden genom den lilla staden Bled som ligger vid stranden av den undersköna Blejsko jezero kom vi in i en stor park som – fick jag se – utformats av en svensk landskapsarkitekt vid namn Carl Gustav Svensson. Jag kunde inte låta bli av ta en bild på den fyrspråkiga minnesstenen:
Det kändes på något vis lite ovanligt att stöta på namnet Svensson så här helt oförmedlat, fast jag vet ju att det är så här det är i världen. Plötsligt står man inför Svensson.
ett hörn av parken
Till Lipovec grad
25/3 -2012
Igår var det dags för årets första vandring till Japetić. Vi for iväg med bil till Samobor, Draženka, Predi, Buba, Londi och jag. Vädret var en försommardröm och vi hade stigarna nästan helt för oss själva. Vi valde en väg som vi aldrig gått, den till Lipovec grad. Mot denna borgruin hade vi kastat längtansfulla blickar under tidigare vandringar.
Stigarna var kantade av underbara blommor: blåsippor, primulor, vildcyklamen, julros och andra som jag inte vet namnet på:
Och i snåren doftade det av Bärlauch (som nog heter ”ramslök” på svenska). Vi knatade på uppåt uppåt
och det blev allt varmare. Och så såg vi plötsligt murarna till Lipovec grad torna upp sig framför eller snarare ovanför oss:
Uppe i ruinen tog vi oss en rast och drack vatten och besåg det hela från alla vinklar vi kunde komma åt:
Solen gassade och det var bara utmed murarnas skuggsida man kunde hitta svalka. Vi hade en vid blick över dalarna och bergskammarna omkring oss. När vi efter en stund tyckte att vi sett oss mätta påbörjade vi den inte helt lätta nedstigningen innan vi kunde börja klättra upp mot Japetićs ryggar. (Fortsättningen följer imorgon.)
Vårbilder från Gradec
20/3 -2012
Det blev många och långa stadspromenader under dagarna då min syster Nilla var här. Och nästan hela tiden sken solen och det blev varmare och varmare.
Här är en blick över tegeltaken från strax intill tornet Kula Lotrščak i Gradec:
Några steg därifrån har man den här vyn över stadsdelen med Muzej prekinutih veza, de brustna relationernas museum, i det vita hörnhuset:
Sankt Markuskyrkan på det centrala torget i Gradec:
Vacker innergård i Gradec:
”Gammelbyn” vid Ozalj
15/3 -2012
I utkanten av Ozalj finns en restaurerad by från ”äldre tider” som man kan besöka och promenera omkring i. Antagligen kan man komma in i de små bondstugorna vissa dagar, men den här dagen fick vi nöja oss med att kika in genom fönstren och titta på det karga men vackra möblemanget.
den rikaste mannens hus
foto Draženka