Dagar utanför tideräkningen

Ovanliga dagar, dagar utanför tideräkningen. För en vecka sedan kom Rudolf och Alexandra hit och det var första gången på sju år som vi sågs alla tre samtidigt. Nu har Alex åkt tillbaka till Italien, men bara till Trieste, så kanske ses vi alla tre igen imorgon i Ljubljana – tillsammans med Miki, Federico och Igor.

Jag låter bilderna tala eftersom detta är svårt att beskriva.

1IMG_1234

2IMG_1249

76fa6edd-b3c4-4377-8d0c-8868ced5bfa4

Läs mer

en bild

Nu rullar kvällen strax ihop sig och Miki och jag kom just in från sista rundan i den balsamiska kvällsbrisen. Människorna sitter ännu ute på parkens bänkar eller i kvarterets barer och låter sig smekas av denna vind.

Innan Miki och jag gick ut tittade jag på ett program om Alma Haag, Sveriges kanske första kvinnliga pressfotograf, så nu inbillar jag mig att jag är hon och vill därför leta fram en bra bild, en bild som har något att säga och som kanske kan ge er en känsla av tillvaron här i just denna del av Sigečica. Nu har jag hittat bilden. Den har i sig Hajdi och Miki en av dessa morgnar i prånggången på Caffe Bar Goran. Đurđica och jag är utanför bildfältet, men ändå helt nära. Kanske kan ni också känna er helt nära?

1IMG_1145

Läs mer

renässans för Venus von Willendorf

Genom några av mina vänner på facebook har jag – antagligen med den eftersläpning som är typisk för mig – fått veta att Venus von Willendorf just nu upplever en renässans. Den förhistoria figurinen har plötsligt fått liv genom att några prydister på facebooks sedlighetsavdelning har utsett henne till farlig sexsymbol och förbjuden frukt för världens folk eller ja, låt oss vara måttfulla, världens facebookanvändare. Jag undrar om det hela är ett skämt, men det verkar inte så och detta gör naturligtvis skämtet ännu roligare.

Idag när Đurđica och jag var i den inhägnade lekparken för att låta Hajdi och Miki springa fria, såg jag äntligen vad den stora ”snögubben” en liten bit från stängslet mot Vukovarska föreställer. Dagarna innan hade vinden blåst för isigt för att jag skulle ha haft någon lust att titta närmare på något alls. Nu såg jag Venus von Willendorf som snöjätte och hundarna rusade i vild galopp runt henne.

1IMG_0331

2IMG_0332

3IMG_0334

Läs mer

Italiani a Parigi

En regnig förmiddag i Bologna bestämde Alex och jag oss för att gå på utställningen ”Italiani a Parigi” på Museo e l’Oratorio di Santa Maria della Vita. Jag klipper in några introducerande rader här för att slippa bli onödigt pratig:

Dal 7 dicembre 2017 al 25 febbraio 2018, Genus Bononiae presenta presso il Museo e l’Oratorio di Santa Maria della Vita la mostra René Paresce. Italiani a Parigi. Campigli, de Chirico, de Pisis, Savinio, Severini, Tozzi, a cura di Rachele Ferrario.

Det handlar alltså om en grupp italienska konstnärer som målade i Paris under mellankrigstiden. Jag kände bara till Giorgio de Chirico sedan tidigare men tyngdpunkten i utställningen ligger på René Paresce, så de flesta av bilderna jag nu tänker visa är målade av honom.

När vi kom upp för den ganska branta trappan till själva utställningssalarna möttes vi av Paresces halva blick, ett öga var dolt bakom dörren.

1IMG_0024

Först stannade vi – fast nu friserar jag nog berättelsen, men så gör man ju ofta – vid en av de få målningarna av de Chirico. Jag minns inte namnet på tavlan men jag tror att det var ganska intetsägande, något i stil med ”Möbler i rum”, men vi tyckte oss se en mäktig och lite sliskigt klädd fåtölj förhöra en mager och skranglig pinnstol: ”Fåtölj förhör pinnstol”.

2IMG_0027

När jag tog bilden fick jag tyvärr med för mycket av vägg och ram, så efter det bestämde jag mig för att ”gå in i bilderna” när jag tog bilder av dem. Alex läste någonstans att Paresce under någon tid haft mycket kontakt med latinamerikanska målare, kanske Diego Rivera, men nu blir minnet lite suddigt. I alla fall hittade vi en målning av Paresce som andades något latinamerikanskt:

3IMG_0030

Många bilder föreställde samma rum med små förskjutningar och lite olika rekvisita, men inget av mina foton på dem blev bra, så jag visar i stället de här hemlighetsfullt anonyma gestalterna utan ansikten i deras upplevelse av kosmos från ett sirligt räcke.

4IMG_0032

Och som avslutning får ni stå ut med att Paresces tvåögda ansikte är lite klumpigt och fult belyst. Tänk bort det överflödiga ljuset!

5IMG_0033

Läs mer