Bland bilderna i trälådan

Och när vi gick igenom sakerna på Čápkova 18 hittade vi också en liten trälåda med småsaker, mest bilder på barnen eller på René men där fanns också den här på mig, en sliten bild där mycket av färgen flagnat av. Jag tycker jag känner igen min svart-och-brunrandiga tröja och jag tror att jag kan ha varit 28 eller kanske 29. Jag tog bilden med mig till Zagreb utan att riktigt veta varför.

För ljusets skull

Jag tittar tillbaka på bilderna från Brno i februari – den längsta månaden som någonsin funnits – och nyss hittade jag den här. Det är den 14 februari och det var för ljusets skull jag tog bilden. Egentligen vet jag inte var jag är, kanske har jag Masarykova i ryggen, men det kan vara fel. Bredvid mig går Rudolf och kanske Alexandra också, men kanske skulle vi möta henne och Federico någonstans. Miki var i Zagreb den dagen, det vet jag.

Jag minns att vi, vilka vi nu var, på något avigt sätt gladde oss över solstrålarnas spel över den ljusa fasadens sköna detaljer och över att huset verkade så lätt och självlysande. Men vad det är för ett hus, det vet jag inte alls och – inte för att jag vill göra någon besviken – om jag får veta det kommer jag inte att veta mera om det än jag gör nu i mitt ovetande.

Idolbild

Den här dagen har kört slut på mig, så nu drar jag något gammalt över den och går vidare in i kvällen. Jag tar fram en ”snabb” spårvagnsbild från gårdagen och visar den. Här färdas Miki, lätt beslöjad, in mot stan. En idolbild från verkligheten.

På Darkos terrass

Också imorse satt vi på Darkos terrass och drack kaffe och tittade eller nosade tillsammans med Đurđica och Hajdi. Morgonen var grå men mild, som en lätt ullkappa, för den som tycker om sådant. Miki lät sig fotograferas. Ikväll ska jag gå och lägga mig tidigt. Nej, det kan ni inte vara intresserade av…