renässans för Venus von Willendorf

Genom några av mina vänner på facebook har jag – antagligen med den eftersläpning som är typisk för mig – fått veta att Venus von Willendorf just nu upplever en renässans. Den förhistoria figurinen har plötsligt fått liv genom att några prydister på facebooks sedlighetsavdelning har utsett henne till farlig sexsymbol och förbjuden frukt för världens folk eller ja, låt oss vara måttfulla, världens facebookanvändare. Jag undrar om det hela är ett skämt, men det verkar inte så och detta gör naturligtvis skämtet ännu roligare.

Idag när Đurđica och jag var i den inhägnade lekparken för att låta Hajdi och Miki springa fria, såg jag äntligen vad den stora ”snögubben” en liten bit från stängslet mot Vukovarska föreställer. Dagarna innan hade vinden blåst för isigt för att jag skulle ha haft någon lust att titta närmare på något alls. Nu såg jag Venus von Willendorf som snöjätte och hundarna rusade i vild galopp runt henne.

1IMG_0331

2IMG_0332

3IMG_0334

Läs mer

Italiani a Parigi

En regnig förmiddag i Bologna bestämde Alex och jag oss för att gå på utställningen ”Italiani a Parigi” på Museo e l’Oratorio di Santa Maria della Vita. Jag klipper in några introducerande rader här för att slippa bli onödigt pratig:

Dal 7 dicembre 2017 al 25 febbraio 2018, Genus Bononiae presenta presso il Museo e l’Oratorio di Santa Maria della Vita la mostra René Paresce. Italiani a Parigi. Campigli, de Chirico, de Pisis, Savinio, Severini, Tozzi, a cura di Rachele Ferrario.

Det handlar alltså om en grupp italienska konstnärer som målade i Paris under mellankrigstiden. Jag kände bara till Giorgio de Chirico sedan tidigare men tyngdpunkten i utställningen ligger på René Paresce, så de flesta av bilderna jag nu tänker visa är målade av honom.

När vi kom upp för den ganska branta trappan till själva utställningssalarna möttes vi av Paresces halva blick, ett öga var dolt bakom dörren.

1IMG_0024

Först stannade vi – fast nu friserar jag nog berättelsen, men så gör man ju ofta – vid en av de få målningarna av de Chirico. Jag minns inte namnet på tavlan men jag tror att det var ganska intetsägande, något i stil med ”Möbler i rum”, men vi tyckte oss se en mäktig och lite sliskigt klädd fåtölj förhöra en mager och skranglig pinnstol: ”Fåtölj förhör pinnstol”.

2IMG_0027

När jag tog bilden fick jag tyvärr med för mycket av vägg och ram, så efter det bestämde jag mig för att ”gå in i bilderna” när jag tog bilder av dem. Alex läste någonstans att Paresce under någon tid haft mycket kontakt med latinamerikanska målare, kanske Diego Rivera, men nu blir minnet lite suddigt. I alla fall hittade vi en målning av Paresce som andades något latinamerikanskt:

3IMG_0030

Många bilder föreställde samma rum med små förskjutningar och lite olika rekvisita, men inget av mina foton på dem blev bra, så jag visar i stället de här hemlighetsfullt anonyma gestalterna utan ansikten i deras upplevelse av kosmos från ett sirligt räcke.

4IMG_0032

Och som avslutning får ni stå ut med att Paresces tvåögda ansikte är lite klumpigt och fult belyst. Tänk bort det överflödiga ljuset!

5IMG_0033

Läs mer

Bologna i fem bilder

Nu vill jag helt enkelt ta er runt lite i Bologna utmed de vägar som Alex och jag gått de här dagarna. Mitt dåliga lokalsinne medger inga klara platsangivelser mer än som undantag, men jag litar på er kombination av överseende och god orientering i världen, som i det här fallet representeras av Bolognas medeltidsgytter i varma jordiga och jordiska färgtoner.

Vi börjar igår kväll under valven längs Strada Maggiore, ja, jag är ganska säker på att det är just Strada Maggiore, eftersom vi bor just här. Detta är civilisation, lite trött, men helt säker i varje gest, en plats för naturlig elegans, ururbanitet.

1IMG_0041

Fortsättningen får bli några steg längs den här dagens stråt. Solregnet gled över i sol med lätta moln och husens sköna färger framträdde allt klarare. Gröna fönsterluckor, rostbruna jalusier.

2IMG_0045

Vi tog en frizzantino på en bar jag glömt namnet på, även om jag varit där förr. Dörren stod öppen mot arkaden och gatan och folk, mest män, kom och gick, drack ett glas av det eller det eller en kaffe av något slag och ägaren rörde sig världsvant bakom sin disk.

3IMG_0049

Så gick vi en stund igen under valven genom strimmor av ljus och skugga tills jag fick syn på ett hörn fyllt av arkitektoniska lockelser. Ni får gärna tala om var jag är eller var. I alla fall tog jag en bild som fick lite extra liv av en vespas fart och fläkt.

4IMG_0050

Som slutbild för den här dagen vill jag ge er en blick ut över den underbara Piazza Santo Stefano. Se ljusets lek med de varma färgerna i valvgången i bildens hjärta och tänk er att ni är just där!

5IMG_0051

Läs mer

Jag tittar på bilder

Ute regnar det, envist och kallt och himlen hänger trött. Jag arbetar men allt går väldigt långsamt och gång på gång försöker jag smita undan, som nu till exempel. Jag tittar lite på bilderna som jag tog på Lauba under Noć Muzeja för en vecka sedan. Det är bilden av några fotografier som hänger på den ena väggen där i museet som jag funderar över, särskilt det närmaste.

1IMG_9849

Tyvärr vet jag inte vem som tagit dem, men kanske kommer jag någon gång att veta. Egentligen intresserar mig alla tre. Den bortersta för att den lilla duken under lampan liknar en sliten handduk och därför också min ”bordsduk” här. Nej, det syns inte på min bild, men jag vet, för jag har sett den på nära håll. Den mittersta för korset som egentligen är en frånvaro, något som skrapats bort – det går att tänka många tankar om det. Den närmaste intresserar mig mest. Det är en ganska bred säng i ett hörn av ett rum på fotografiet. Det märkliga är att det inte verkar som ett fotografi utan som en lucka i museets vägg. Jag får lust att sticka in handen där, inte för att ta något utan för att lägga någon liten sak där på sängen för att se hur den kastar en skugga och kanske tynger ner täcket lite.

Läs mer

Spegling

Det är kväll och ganska sent och jag står på plattformen till spårvagnshållplatsen Držićeva och ser tanklöst in i och genom plastväggen som skyddar mot regn och andra för människor svåra väder. Jag ser kladdet på plasten, björkarnas glänsande vita armar som sträcker sig mot skyn och gatlyktornas rad. Jag ser en bit av kyrkan, himlen, bilarna i kö men också något som inte finns i samma dimension. Huset, som ställt sig mitt i allt detta, finns någon annanstans, bakom min rygg, men det står ändå lika verkligt där som allt annat. Vem vinkar i fönstret på andra våning? Du? Jag?

1IMG_9868

Läs mer