På Höbacken

Nu har jag efter hård kamp avslutat recensionen av Saša Stanišićs novellsamling ”Mina damer och herrar, vi behöver en frivillig!”, så luften har liksom gått ur mig redan så här tidigt på dagen, fast kanske bara tillfälligt. Dags för nya tag, så visst, jag kastar mig strax in i Gunnar Petterssons Londonbok. I pausen tittar jag på lite bilder från sommaren och nu har jag valt ut tre från Höbacken runt månadsskiftet juli-augusti, varma dagar, långa ljumma kvällar vid bordet i trädgården, men först lägger jag bilden på Rudolf och Miki en morgon på trappan:

3. 6ed99dac-2c65-4ad3-889a-c0ff703da1b6

Men nu tillbaka till kvällen i trädgården. Det är en bit efter maten och på bordet finns bara vin och vatten. Vi pratar om något, ingen minns vad och den sjunkande solens strålar lyser lågt på oss.

Mamma och Nilla:

1. b388c497-f86b-4aa9-9920-de040e6fb2c2

Kudda och jag:

2. 1b823065-fb4b-40cd-9128-9b5fe61c3cc8

Alltsammans foto Alex med den där speciella kameran.

Läs mer

Fler foton från Farmica

Farmica är kvar i minnet – hundarna, människorna och platsen. Här kan man lära sig om kärlek till djur och människor. Nej, jag romantiserar inte. Detta är på riktigt. Ja, hårt arbete, materiell brist, ibland säkert stunder av förtvivlan: ”Varför kan vi inte rädda fler?” Men glädjen är större och ett slags upphöjt lättsinne. Allt styrs med lätt men fast hand. Och leken finns insmugen i allt.

Här ser ni Miki med gamla eller nya vänner. Ni ser Suzana med den glada busiga Tori. Och grillmästaren tillika nötknackaren (han knäckte hundratals hasselnötter från buskarna omkring till oss alla med en liten hammare) som jag nu glömt namnet på. Och ni ser några till. Och så Trixie och Miki som äter som de vill ur säckarna. Ja, handen som styr här är mild men ändå helt stadig.

1IMG_3182

2IMG_3187

3IMG_3189

4IMG_3192

5IMG_3195

Läs mer

Kort återförening

Dagarna går här uppe i den varma, förtorkade Norden. Igår for Rudolf tillbaka till sitt Sydafrika, men innan dess hann vi tillbringa flera härliga dagar tillsammans, Alexandra, Rudolf, Miki och jag med familjen runt omkring oss. (foto Eileen)

37841941_10215238092998375_3499181852587982848_n

Läs mer

Vrbas – där det är som vackrast

Jag är precis tillbaka från mina dagar i Sarajevo, rika, fullproppade dagar, och nu har jag hämtat Miki hos Vesna och allt har gått bra, men trött är jag efter nio timmars bussfärd. En enda bild vill jag ta fram ikväll och den visar den undersköna kalla Vrbas, en av dess krökar – grönt i grönt och böjt i böjt.

1IMG_2136

Bilden är från hemvägen för då råkade chauffören – av en nyck eller för att han är annorlunda än de andra – inte köra så där rasande fort just där det är som vackrast. På nervägen var allt bara brus och fart, men så brukar det ju vara.

Läs mer