Bologna i fem bilder

Nu vill jag helt enkelt ta er runt lite i Bologna utmed de vägar som Alex och jag gått de här dagarna. Mitt dåliga lokalsinne medger inga klara platsangivelser mer än som undantag, men jag litar på er kombination av överseende och god orientering i världen, som i det här fallet representeras av Bolognas medeltidsgytter i varma jordiga och jordiska färgtoner.

Vi börjar igår kväll under valven längs Strada Maggiore, ja, jag är ganska säker på att det är just Strada Maggiore, eftersom vi bor just här. Detta är civilisation, lite trött, men helt säker i varje gest, en plats för naturlig elegans, ururbanitet.

1IMG_0041

Fortsättningen får bli några steg längs den här dagens stråt. Solregnet gled över i sol med lätta moln och husens sköna färger framträdde allt klarare. Gröna fönsterluckor, rostbruna jalusier.

2IMG_0045

Vi tog en frizzantino på en bar jag glömt namnet på, även om jag varit där förr. Dörren stod öppen mot arkaden och gatan och folk, mest män, kom och gick, drack ett glas av det eller det eller en kaffe av något slag och ägaren rörde sig världsvant bakom sin disk.

3IMG_0049

Så gick vi en stund igen under valven genom strimmor av ljus och skugga tills jag fick syn på ett hörn fyllt av arkitektoniska lockelser. Ni får gärna tala om var jag är eller var. I alla fall tog jag en bild som fick lite extra liv av en vespas fart och fläkt.

4IMG_0050

Som slutbild för den här dagen vill jag ge er en blick ut över den underbara Piazza Santo Stefano. Se ljusets lek med de varma färgerna i valvgången i bildens hjärta och tänk er att ni är just där!

5IMG_0051

Läs mer

Jag tittar på bilder

Ute regnar det, envist och kallt och himlen hänger trött. Jag arbetar men allt går väldigt långsamt och gång på gång försöker jag smita undan, som nu till exempel. Jag tittar lite på bilderna som jag tog på Lauba under Noć Muzeja för en vecka sedan. Det är bilden av några fotografier som hänger på den ena väggen där i museet som jag funderar över, särskilt det närmaste.

1IMG_9849

Tyvärr vet jag inte vem som tagit dem, men kanske kommer jag någon gång att veta. Egentligen intresserar mig alla tre. Den bortersta för att den lilla duken under lampan liknar en sliten handduk och därför också min ”bordsduk” här. Nej, det syns inte på min bild, men jag vet, för jag har sett den på nära håll. Den mittersta för korset som egentligen är en frånvaro, något som skrapats bort – det går att tänka många tankar om det. Den närmaste intresserar mig mest. Det är en ganska bred säng i ett hörn av ett rum på fotografiet. Det märkliga är att det inte verkar som ett fotografi utan som en lucka i museets vägg. Jag får lust att sticka in handen där, inte för att ta något utan för att lägga någon liten sak där på sängen för att se hur den kastar en skugga och kanske tynger ner täcket lite.

Läs mer

Spegling

Det är kväll och ganska sent och jag står på plattformen till spårvagnshållplatsen Držićeva och ser tanklöst in i och genom plastväggen som skyddar mot regn och andra för människor svåra väder. Jag ser kladdet på plasten, björkarnas glänsande vita armar som sträcker sig mot skyn och gatlyktornas rad. Jag ser en bit av kyrkan, himlen, bilarna i kö men också något som inte finns i samma dimension. Huset, som ställt sig mitt i allt detta, finns någon annanstans, bakom min rygg, men det står ändå lika verkligt där som allt annat. Vem vinkar i fönstret på andra våning? Du? Jag?

1IMG_9868

Läs mer

Bild

För några veckor sedan var jag med Vesna och Đurđica på galleriet Klovićevi dvori uppe i Gornji grad för att se en retrospektiv utställning med verk av Vasko Lipovac. Han hör till Vesnas favoriter, så det var hon som tog ledningen genom salarna. Vi var på gott humör och skrattade och pratade om bilderna och de små lustiga eller underliga figurerna på sina podier. Jag tog lite bilder, men efteråt slängde jag ut nästan alla utom just den här.

1IMG_8438

Det är nämligen så att paret på väggen och paret i rummet har kommit att samspela med varandra på ett överraskande sätt medan bilden av dem tyst låg där inne i mobilen. Och när jag nu visar mitt foto känner jag att jag måste jag lita på rumsparets fördragsamhet och sinne för humor. Ni ser säkert hur hennes lite hemlighetsfulla leende inåt mot honom och hans blick som färdas genom detta leende bort mot tavlan förstärker bildens laddning och lägger till ytterligare lager av undermeningar. Och rummets intima rödtoner bidrar generöst med sitt.

Läs mer

Blåa vyer från Castelsardo

Castelsardo ligger i den sardiska regionen Anglona som avgränsas från Gallura av floden Coghinas. Detta säger jag för att Badesi i Gallura är min referenspunkt och fasta punkt som i sin kärna har en trädgård befolkad av katter och sköldpaddor. När sköldpaddorna blir väldigt stora och gamla bärs de upp på berget för att fortsätta sina liv i full frihet. I trädgården plockar jag om morgnarna fikon, vindruvor och små knallröda tomater till min första helt privata frukost. Men nu ville jag säga något om Castelsardo som kanske ligger inom synhåll från fönstret jag nu sitter vid. Eller egentligen vill jag bara tiga över Castelsardos blåa vyer som utan minsta möda sträcker sig längre bort än drömmen när den är som vackrast. Se och gläds och glöm för en stund allt annat:

bild1-80

bild2-80

bild3-80

bild4-80

bild5-80

Läs mer