En av dessa morgonrundor

Välkomna till ännu en morgonrunda med Londi och mig. Som vanligt bjuder vi på ingenting särskilt. Vi går längs Brijunska och jag tittar in i trädgårdarna och gläder mig åt rosorna i skuggan och solen medan Londi undersöker hörnorna med nosen enligt sitt eget system.

bild1-51

bild2-51

bild3-51

Så småningom är vi i ”Caffe Goran”, ja, alltså vid ett av de små borden ut mot gatan. Är det Paška eller är det fortfarande Brijunska? Det kan jag inte avgöra på fri hand. Jag tänker på att jag är ovanligt fri från svåra önskningar inför sommaren. Jag frågar inte om jag kommer till havet, det som blir blir. Och det är ju säkert.

Ifrån gatan ser ”Caffe Goran” ut så här. Ja, det är det lilla vita huset med två bord framför innanför det gröna metallstängslet. En oas i världen.

bild4-52

Himlen är blå åt ett håll och gråsvart åt ett annat. Så här stillsamt dramatiskt kan det se ut i korsningen mellan Paška och Rapska. Så såg det ut alldeles nyss när vi gick förbi där.

bild5-52

Läs mer

En glad eftermiddag på Paolos balkong

I förrgår tog jag spårvagnen ända ut till Črnomerec för Paolo bjöd på grillfest på sin balkong eller minialtan. Vi blev bara fyra den här gången – Paolo, Maria, Duilio och jag – men på sätt och vis var det perfekt för vi lever så lätt tillsammans. En regnskur föll, luften var ljum, solen lekte på taken och Paolo arragerade kött och grönsaker på ett sinnrikt och dekorativt sätt på grillen. Vi andra ”hjälpte till”.

bild1-51

Ja, och så poserade vi lite inför varandras mobiler, så att vissa små ögonblick fick lite längre varaktighet.

bild2-51

Och i fönstret tvärs över den smala smala gården kunde kan se speglingen av oss alla fyra.

bild-51

Ja, glada tanklösa stunder med många skratt… Åt och drack gjorde vi också. Länge.

Läs mer

Runt katedralen

Idag är en svårtydbar dag. Jag undrar om den verkligen finns med i almanackan. Vädret låtsas vara kallt, men egentligen är det varmt. Det verkar vara en högtidsdag – många är finklädda och det spelas folkmusik på torgen – men jag inte komma på vad det skulle vara för högtid.

Jag hade några ärenden i stan och emellan dem stannade jag och lyssnade lite på sången och musiken här och där. Och så plötsligt överraskade jag mig själv med att ta mig med på en rundvandring kring katedralen. När jag svängde in genom den lilla porten, tänkte jag att här har jag aldrig varit, fast riktigt säker är jag inte på att det är sant. Jag gick ett ofullständigt varv från katedralens högra främre hörn och så runt hela kyrkan ända till dess främre vänstra hörn. Var jag i en ny stad? Jag gick där i hemlig inåtvänd förundran, en ljum vind följde mig och solen tittade då och då fram mellan lättare eller tyngre moln. Ljuset rörde sig över markens stenar och jag tänkte att det här är en vacker stad.

Så här såg min väg ut:

bild1-51

bild2-51

bild3

bild4-51

bild5-51

Läs mer

Lönn och kastanj

Nu fylls luften med nyfödda tunna fina ljusgröna löv. De växer och vecklas ut så snabbt att jag gång på gång märker att det var igår, igår. Marken täcks med vita, skära och ljuslila fjun – det är blombladen som inte orkar hålla sig fast vid grenarna längre. Solen är stark, vänlig och grym, värmer, vårdar och bryter av. För några dagar sedan var lönnarna vackrast av alla träden:

bild1-51

Sedan var det kastanjerna med sina vida mildgröna händer. Bladen vet alltid sin form.

bild2

Och andra träd följer.

Läs mer

Noć muzeja 2016

Noć muzeja, museumsnatten, blev en lugn lite minimalistisk blandning av museer och mat och dryck i vänners lag. Vi blev efter lite velande en kvartett: Maria, Paolo, Duilio och jag. Januarinatten var varmare än vi vågat hoppas och vi gick längs Ilica till nummer 17, där Arhiv Tošo Dabac finns. Tošo Dabac levde mellan 1907 och 1970 och en stor del av hans fotografier avbildar Zagreb, både staden och dess människor. Jag hade varit i arkivet förut, för det finns bilder jag gärna återser. Här är två av dem: Sveta Katarina uppe i Gornji grad sedd på ett visst avstånd (av en slump gick Duilio och jag sedan utmed just den gatan):

bild1-50

Bilden med pojkarna och kärran vet jag inte var den är tagen, men jag antar att vi befinner oss i Donji grad och kanske är det Nationalteatern man anar till vänster:

bild2-50

Efter fotoutställningen sa Paolo att han var hungrig, så vi gick in på ett litet matställe i närheten av Cvjetni trg och åt varma smörgåsar till vin och öl. När vi kom ut igen ville vi gå till Umjetnički paviljon, Konstpaviljongen, men halvvägs dit fick vi reda på att den av alla var stängd. Först var vi lite villrådiga, men sedan gick Duilio och jag upp i Gornji grad för att bese Meštrović-galleriet och Paolo och Maria gick mot Branimirova för att titta på en bilutställning. Ivan Meštrović (1883-1962) var en stor skulptör och arkitekt och det finns mycket här i Zagreb som påminner om honom, både skulpturer och byggnader. I somras var jag i galleriet för första gången under en av ”de öppna gårdarnas nätter” och då såg jag egentligen mest människor. Nu fanns det trots att det var museumsnatt gott om plats att betrakta. Jag väljer att visa en relief och en fristående skulptur. Nej, jag vet inte deras namn…

bild3-50

bild450

Läs mer