Strindbergsrepetition, Drvored, skratt

16/5 -2012

Snart är det dags. Skådespelarna har lånat dräkter från teatern ZKM:s källare. Dessa är nu avdammade och kemtvättade och alla ser fantastiska ut, så fantastiska att gårdagens eftermiddagsrepetition höll på att spåra ur i skrattsalvor. Och ändå: aldrig har de spelat så bra! Janica och jag satt andlösa – när vi inte måste hålla oss för skratt.

På kvällen åkte Janica, Londi, jag och två av studenterna ut till bandet Drvoreds repetionslokal och lyssnade igenom musikinslagen som de satt ihop till föreställningen. Också här var stämningen hög och vi tänkte att detta blir perfekt, odlično. Jag spelade in lite med min kamera, men jag vet inte hur man gör för att föra över det hit, fast är ni nyfikna på Drvored i allmänhet finns några smakprover här. Och så här ser de ut när de spelar (här syns i och för sig bara några av bandets medlemmar):

På fredag åker vi till Ljubljana och spelar Strindberg där på kvällen, tyvärr bara med en inspelning av Drvored som musikalisk illustration, men nästa vecka blir det komplett program här i Zagreb både på onsdag och fredag.

Sretan Uskrs

8/4 -2012

Glad påsk! Håll till godo med en kvällsbild av de traditionella påskäggen i Kaptol utanför katedralen:

Londi och jag gör en liten påskresa så det blir en paus här under trädet.

Månskäran

27/3 -2012

Jag måste tala lite med er om månskäran. Är det inte så att den är vertikal i Norden? Jag tycker att jag minns den så. En gång hörde jag att i tropikerna ligger den som en vagga, men vad är då detta?

Det här är inte någon tropisk zon. Och ändå… Eller är det den där lilla höjdskillnaden mellan spetsarna som gör det? Otropiskt?

Jag ville, jag vore i Indialand…

Londi och jag

16/3 -2012

På bilfärd. Under borgen i Ozalj. Vid Kupa.

foto: Nilla

Väntan vid havet

4/3 -2012

Tills jag trasslat ut knutarna i mitt (inter)nät och tills feberdimmorna lättat, nöjer jag mig med att visa några pausbilder att vila ögonen på.


kaj i Trieste

Vår – Tamara Obrovac i Zagreb

16/2 -2012

Denna morgon stiger våren in här. Solen skiner lugnt och metodiskt på det krympande snötäcket. Ingen vind rör i trädens grenverk, den enda rörelsen är den mot varmare och ljusare tider.

Redan igår kväll inleddes våren för mig med att jag tillsammans med några vänner gick på en konsert med Tamara Obrovac.

Det här sjöng hon inte, men det kan ändå ge en idé.


kunde inte låta bli att leka konstnärlig

Och här finns en länk till en annan sång av henne som har hörts här förut.

Zima – vinter

7/2 -2012

Ute är det skärande kallt men Londi och jag är tillbaka i världen igen, omskakade, men tillbaka. Hon stretar på ganska bra ute i kylan och snön – det här är det kallaste väder vi varit med om sedan vi kom hit – det hon har svårast för är att sätta sig eller lägga sig, så hon behåller ofta samma ställning ganska länge i tagit när hon är inne. Men hon mår bättre. Inatt någonstans runt tolvslaget blir hon elva år. Det ska vi fira sovande.