Annat hände också, men detta var grundnoterna i påskaftonen:
Orada (guldbraxen?) mästerligt tillagad av Đurđica. Till det Malvazija och annat.
Ändlös runda med Hajdi och Miki på livada (ängen) vid džamija (moskén).
Och bland husen blommade jorgovan (syrenen).
Dagen sträckte ut sig mycket långt.
I maj 2009 kom den nya svenska språklagen. Den 3 juni 2008, under förberedelsetiden för denna lag, kom ett remissvar från Svenska institutet rörande lagen och Svenska institutets roll i sammanhanget. I andra delen av svaret under rubriken ”Om SI:s arbete” kan man bland annat läsa detta:
”Svenska institutet (SI) har till uppgift att ge stöd till svenskundervisning i utlandet, i synnerhet på universitet och högskolor.”
Och detta:
”För SI:s arbete med det svenska språket utomlands innebär det att man i Sverige bör se det som positivt att människor från andra länder lär sig svenska och att detta ger dem konkurrensfördelar när det gäller att söka arbete.”
Och detta:
”Även inom högre studier bör man ta till vara att utbytesstudenter har lärt sig svenska eller vill lära sig svenska då de befinner sig i Sverige. Kurser i svenska bör erbjudas utbytesstudenter och gästforskare. Det bör även vara möjligt för dem att följa kurser inom sin utbildning på svenska, inte bara på engelska.”
°°
Det här var alltså SI:s ord för ungefär femton år sedan. Hur ser det ut idag? Har Svenska institutet officiellt tagit avstånd från det man säger här? Jag kan inte hitta något offentligt avståndstagande. Så detta är vad SI säger sig följa och har att följa. Hur ser det då ut i praktiken? Låt oss gå till hemsidan. De första rubrikerna man stöter på lyder:
”Nu lanseras Baltic Sea Neighbourhood programme!”
”Nytt program – SI Creative Partnership Programme”
Vi tittar in lite under den första rubriken:
”Q&A session för ansökare inom SI Baltic Sea Neighbourhood Programme”
Vi klickar på ”Evenemang” och finner bland annat detta:
”Pioneer the Possible”
”Re:waste – how Sweden is rethinking resources”
Vi tittar in lite under den andra av rubrikerna:
”Svenska institutes kommunikationsmaterial Re:waste – how Sweden is rethinking resources, lyfter avfallsfrågor ur en mängd olika perspektiv.”
Vad är det vi ser? Lite ”catchy” slogan-engelska och en klumpig och ibland komisk management-svenska: ”lyfter avfallsfrågor ur en mängd olika perspektiv”. Tunga skitlyft, va?
Ja, och så har vi sharing.sweden.se där man kan hitta information om Sverige: ”Övergripande teman är samhällsfrågor, innovation, hållbarhet, kultur och kreativitet. Du kan söka material efter ämnesområde, språk eller typ. Det mesta av materialet är på engelska och gratis att använda.”
Men det finns också sidor där svenska ord står i centrum. Det finns texter om ”fika” och om ”fredagsmys” och kanske säger någon dryg ”deckardrottning” nådigt ”hej” till oss från en glansbild.
Svenska institutets hemsidor talar främst engelska eller svengelska. Och när det talas svenska är denna svenska ofta förvrängd till osköna managementfloskler: ”Vi söker talanger med ambitionen att göra skillnad för den hållbara utvecklingen.” I andra sammanhang är de svenska orden och begreppen reducerade till ett minimum av business-folkloristisk art: hej, fika, kanelbulle, IKEA. Sådant är typiskt för hur man visar upp språk som redan har gjort stora domänförluster och är på väg att förtvina. Svenskan är inte alls där (ännu) men Svenska institutet verkar höra till dem som driver på.
”Hur kommer det sig att Sverige är så framgångsrikt inom life science?”
I början av det ryska anfallskriget – ett krig som sedan ganska snabbt degenererade till folkmord och massförstörelse – i Ukraina fanns det en rad förnumstiga röster i Väst som pekade på något de kallade ”språkfrågan”. Man sa att man i viss mån kunde förstå att ryssarna ”ville försvara” de ryskspråkiga i östra Ukraina och man klagade på den ukrainska språklagstiftningen som satte ukrainskan före ryskan (!) och man lirkade lite hit och dit och ansträngde sig för att se något som kunde ”förklara” kriget.
Nu när det ryska krigets ansikte blivit allt tydligare i all sin skam och uselhet sker vid sidan av allt annat en språklig utveckling i Ukraina, en utveckling som innebär en avveckling av ryskan i Ukraina. I The Guardian läste jag idag om hur unga människor i östra Ukraina nu ställer sig till ryskan:
After the annexation of Crimea, in 2014, Zinkivskyi started trying to speak some Ukrainian with a few friends. Now he has fully switched, and for the first time is also introducing political and patriotic themes into his art.
The language issue is something that comes up again and again in Kharkiv. Oleksandra Panchenko, a 22-year-old interior designer, said that since 2014 she had been trying hard to improve her Ukrainian, but conceded that she still often speaks Russian with friends.
However, she is adamant that by the time she has children, she will be fluent enough to speak only Ukrainian at home. "I grew up in a Russian-language family, my kids will grow up in a Ukrainian-language family", she said.
Nu har alltså språkfrågan fått sitt språksvar.
Så gick vi där på kullarna ovanför Sveta Nedelja igen, just vi fyra: Vesna, Miki, Tama och jag. Vesna och jag hade våra mål och det var att plocka medvjeđi luk (Bärlauch) och att gå under solen under himlen bland allt det ljusgröna. Hundarna skaffade sig mål undan för undan. Vi såg ner i dalarna på båda sidor om åsen vi följde och vi visste att detta är den vackraste tiden.
Vi pratade om kriget, om Ukrainas lidande och världens ondska, om cynismen hos Guterres, Milanović, Eliasson, påven, om Vučić och Dodik som nu spänner vapenmusklerna… Hela tiden tuggade jag på de gröna lökbladen och hundarna sprang ut och in i buskarna och snåren och marken doftade värme och must. Och vägen krökte och rätade på sig.
Vi kom förbi små bondgårdar och sommarstugor och skjul i vingårdarna.
Så småningom svängde vi ner i en skog med lövträd, mest bokar tror jag, och där var marken helt täckt med medvjeđi luk och vi människor började plocka de vackra tunna avlånga bladen och samlade dem i våra påsar. Till slut satt vi och plockade och Vesna sa hur hon brukar göra med löken: Först skär hon den tunt tunt, sedan saltar hon lite och låter den vila lite (kanske), sedan häller hon olivolja över den så att oljan täcker löken helt. Ja, och sedan trycker hon ner allt i glasburkar i kylskåpet och efter det äter man den gröna massan till ”allt” i veckor.
När vi hade vad vi tyckte vi behövde gick vi uppför backen igen och sedan gick vi en lite annan väg än förut, vet inte om vi gick rätt eller fel, men vackert var det och vi gick länge länge tills vi kom ner mot dalen – samma eller en annan. Där nere i dalen blommar syrenerna för fullt och allt är ett doftrus.
På något sätt kom vi så småningom till dungen där Vesna hade parkerat bilen. Och så for vi in i byn Sveta Nedelja, in till ”centrum”, köpte varsin burek och slog oss ner på ett kafé och åt burek med löken vi plockat och så drack vi kaffe. Tama luktade illa för hon hade rullat sig i något mörkt och kladdigt i ett dike. Miki var ganska ren. Alla vara ganska trötta.