Kategori: Politik

FN, Hizbollah, påven, HAMAS, Guterres, UNRWA, putin, AMNESTY, Irans blodsbesudlade ledare mfl mfl måste fråntas all makt.

Igår bläddrade jag lite i mina gamla dagböcker från tiden i DDR, en tid som kom att sätta djupa spår i mitt sinne. I mitt bläddrande fann jag en anteckning som berör den palestinska närvaron i DDR, en närvaro jag först inte alls förstod, men så småningom fick jag höra att de var där för ”militär träning” inför kriget/krigen mot israelerna. DDR, som alltid utmålade BRD som antisemitiskt, stödde i själva verket ”kampen mot judarna”. I mitt kvarter fanns det många palestinier.

19.1 1982

Jag har äntligen träffat en ny västeuropé här. Han heter Kalle och är från Finland och han studerar medicin i Greifswald. Egentligen förstår jag inte varför han gör det här. Han måste till exempel delta i fyra timmars undervisning i marxism-leninism i veckan (som alla andra studenter). Många av hans medstudenter i det ämnet är palestinier och han har berättat för mig att man under dessa föreläsningar bland annat har talat om att alla judar är rasister.

Varje morgon lyssnar jag på Zelenskys korta tal till det ukrainska folket och världen utanför Ukraina. Dagligen följer jag Lars Wilderängs noggranna rapportering om kriget på bloggen Cornucopia och jag läser de flesta av uppdateringarna från Euromaidan. Vid sidan om tittar jag på en del annat från olika länder, bland annat kastar jag inte så sällan en blick på vad som sägs i svenska media om detta vedervärdiga ryska förintelsekrig. Sedan en tid gör jag lite jämförelser mellan vad som skrivs och på vilket sätt det skrivs om konkreta händelser och faser i kriget. Under kanske ett par veckor har jämfört vad som sägs i SvD (som för övrigt inte alls är den värsta eller mest neutrala eller låtsat objektiva bland de svenska tidningarna) med vad som sägs på Cornucopia. Tydligare och tydligare avtecknar sig en principiell skillnad. SvD rapporterar ungefär lika ofta från ryska putinistiska källor som från officiella ukrainska. (Man tycker tydligen att det är pressetiskt korrekt att lika mycket låta förövaren/folkmördaren tala som offret för folkmordet eller förintelsesträvan.) Cornucopia rapportera från ukrainsk sida, ur ukrainskt perspektiv och sprider aldrig terroristernas propaganda. Det är en stor skillnad, en himmelsvid, och jag vet varför jag följer Cornucopia, som för övrigt ofta har att kämpa mot proryska intrång.

Idag vill jag visa exempel på hur skillanden mellan SvD:s och Cornucopias rapportering ser ut:

Svenska Dagbladet:
Ryssland hävdar att de avvärjt en ”storskalig” ukrainsk offensiv i Donetsk som inleddes på söndagsmorgonen, rapporterar den ryska statliga nyhetsbyrån Tass. Enligt det ryska försvarsdepartementet har 250 ukrainska soldater dödats och 17 ukrainska stridsvagnar och flera stridsfordon av olika typer förstörts. Ukraina har inte kommenterat uppgifterna och de har inte heller bekräftats av oberoende källor.

Cornucopia:
Ryssland försöker hävda att de slagit tillbaka ukrainska anfall, medan andra ryssar postar uppdateringar om ukrainska framryckningar. Bloggen kommer generellt inte rapportera sådant som inte bekräftas via DeepstateMap – som nu bekräftat räden in i Ryssland norr om Luhanskfronten – eller från officiellt ukrainskt håll.

Någon kanske nu tycker att skillnaden inte är så stor och faktum är att den ofta är större, men detta är inte heller det mest flagranta exemplet, utan helt enkelt dagens exempel. Nå, men för den som läser noga står skillnaden klar. Läs till exempel de båda texternas inledningsmening en gång till:

SvD: Ryssland hävdar att de avvärjt en ”storskalig” ukrainsk offensiv i Donetsk som inleddes på söndagsmorgonen, rapporterar den ryska statliga nyhetsbyrån Tass.

Cornucopia: Ryssland försöker hävda att de slagit tillbaka ukrainska anfall, medan andra ryssar postar uppdateringar om ukrainska framryckningar.

Cornucopia står förbehållslöst på Ukrainas sida mot den ryska terrorismen och arbetar också för en ukrainsk seger, har täta kontakter med hjälporganisationer, ger länkar till stöd för det ukrainska försvaret.

Svenska Dagbladet står förvisso inte på den ryska terrorstatens sida, men man balanserar på ett halkigt sätt omkring i ett slags ”objektivitet” som då och då tangerar gränsen till neutralitet.

Det är av moraliska skäl jag följer Cornucopia. Dessutom är Cornucopias rapportering långt mer detaljerad och initierad. Ja, bloggen är tydligt partisk, den är tydligt för offret mot förövaren. Under ett pågående folkmord är detta den enda moraliskt försvarbara vägen.

Nu när Svenska institutet genom ledningens beslut så tydligt visat att det är på väg bort från sin roll som svenskt kulturinstitut är det dags att leta efter någon annan institution som kan åta sig uppgiften för att på ett värdigt och tillförlitligt sätt ägna sig åt den.

Nej, det handlar inte om så väldigt mycket pengar, och om de statliga medel som är avsedda för att stödja svensk kultur och svenska språket i världen kan hejdas från att rinna ut i sanden på det vis som sker nu för att i stället läggas där de kommer till verklig användning, är stora delar av det ekonomiska löst.

Det handlar om ansvar, om att kunna bära det ansvar det innebär att vara ett lands officiella kulturinstitut. Svenska institutet har under ett antal år sakta rutschat nerför en slänt mot en allt större ytlighet i modernitetens namn, något som egentligen bäst beskrivs som pseudomodernitet, men under förra året ökade plötsligt – till stor del i det fördolda – förstörelsetakten. Och just detta med hemlighetsmakeriet gör att ingen kan veta vad som blir nästa steg på denna destruktionsväg. Vad vi däremot vet är att det är bråttom att rädda det som räddas kan. Vem vet vad som kan bli nästa steg från institutets sida? Anslagen som rör stödet till svenskundervisningen och stödet till svensk kultur i världen måste därför så snart som möjligt, helst redan nästa år styras bort från Svenska institutet till ett riktigt kulturinstitut med höga ambitioner för svensk kultur i världen, ett kulturinstitut som inte talar i managementfloskler, ett kulturinstitut som talar ett levande språk, för språket är här av största betydelse och inte någon försumbar bisak. Ett kulturinstitut visar också genom sitt sätt att uttrycka sig att det är ett kulturinstitut.

Detta har hänt – och mer än så – eller kommer inom en snar framtid att hända till följd av att Svenska institutets ledning skurit bort fem miljoner från stödet till svenskan i världen. Ur den rapport som författats av de fyra, som inom kort beskärs till tre, som arbetar med svenskan i världen:

sänkta bidrag till läromedel
avsevärt färre platser för utländska studenter på sommarkurser i Sverige
inga bidrag till gästföreläsare
fyra lektorsstipendier dras in (Prag, Bukarest, Lille, Strasbourg)
korttidsstipendier för svenskstuderande och svensklärare upphör
distanskurser om svensk kultur och svenskt samhälle för svenskstuderande upphör
sommarkurs för lärare med annat modersmål än svenska upphör
webbkursen i svenska för nybörjare ’Learning Swedish’ läggs ner

Läs igenom listan en gång till och fundera över följare frågor:

Varför ska SI alls få ha något inflytande över hur anslagen till svenskan i världen ska användas när myndigheten kommit så makalöst vilse?

Vilken rätt har SI att härska över anslagen till svenska språket och svensk kultur i världen?

Var har de bortslussade fem miljonerna hamnat?

Och slutligen kanske den viktigaste frågan:

Tycker inte finansiärerna att det här är felplacerade medel?