Rop efter guld
31/1 -2012
Jag vet inte om jag inbillar mig eller överdriver, men det verkar som om det på ganska kort tid dykt upp fler och fler ”affärer” som köper guld här i stan. När jag flyttade hit var i alla fall den här ”shopen” bara ett växlingskontor, en mjenjačnica.
Nu står det med grälla bokstäver att guld köpes, dessutom till de bästa priserna i stan: Otkup po najboljim cijenama u gradu! Ja, alla de här nya inköpsbutikerna har sådana här fula, grälla och billiga skyltar. Fattigdomens skyltar, tror jag. Affärer som säljer guld, ni vet guldsmedsaffärer, har diskreta, vackert uttänkta och säkert lite dyrare skyltar, dock inte för dyra, det är onödigt.
Vad betyder den här ökningen av ”guldshopper”? Att man inte litar på pengarnas värde? Hur utbrett är detta? Under min italienska julresa kom jag förresten vid ett tillfälle i samtal om diamanthandel…
EU-referendum i Kroatien
22/1 -2012
Idag är det folkomröstning i Kroatien om ett eventuellt inträde i EU. På spårvagnarna och andra offentliga platser har jag sett mängder av flygblad med en överstruken EU-symbol och texten ne hvala i veckor. Opinionsmätningar pekar däremot på ett realtivt säkert ”ja”, kanske uppemot 60%. Jag har låtit två av mina studentgrupper diskutera och skriva om den här frågan och bland dessa verkar ja-sidan ha mer än 80% att vänta sig. Ändå är det få av dem som är EU-entusiaster, utan de talar hela tiden med perspektivet ”å ena sidan – å andra sidan” mycket tydligt markerat. De klaraste fördelarna ser de i öppnare gränser, möjlighet till studier och arbete i andra EU-länder. Sedan tror många att EU skulle kunna hjälpa till att häva eller åtminstone minska den grasserande korruptionen på både statlig och lokal nivå och att kroatiska arbetstagare skulle kunna få en säkrare ställning med EU-reglernas hjälp (till exempel att man med säkerhet får ut sin lön varje månad). Nackdelar är förväntade prisökningar, priserna väntas stiga till EU-nivå (fast här kan jag inte låta bli att tänka på att det finns en hel del saker som är dyrare i Kroatien än i exempelvis Tyskland och Österrike). Sedan är man rädd för att de kroatiska naturresurserna ska tas i anspråk på ett för kroaterna ofördelaktigt sätt: ”Vad kommer att hända med våra vackra kuster, våra gröna floder och fria skogar?” Och så förväntar man sig problem för ”småhandeln” med hemgjorda produkter: ostar, korvar, vin och rakija. Och några bekymrar sig också för den kroatiska identiteten – det är ju inte så länge sedan man lämnade Jugoslavien, så det är lite bräckligt just det här med identiteten.
Lite husbilder från mina kvarter i Sigečica denna morgon. Hur kommer rösterna att falla i det ena eller andra huset?
vid genomfartsleden Vukovarska
nyöppnad bar vid Hvarska strax intill framsidan av min data-rakija-shop
”bygatan” Lopudska som korsar Hvarska och löper ut mot Vukovarska
Tillägg: Klockan 20.00 hade 30% av de avgivna rösterna (det verkar för övrigt ha varit ett mycket lågt valdeltagande) räknats och resultatet var då att omkring 65% är för en anslutning till EU.
Ytterligare tillägg: Klockan 22.00 då de flesta av rösterna räknats (röstdeltagandet låg på ungefär 45%) ligger resultatet på 66% för EU.
Nyhetssammanfattning från ex-Jugoslavien
14/12 -2011
För en dryg vecka sedan skickade Draženka mig en länk till en artikel i The Economist, en kort, mycket överskådlig artikel om händelser i de olika ex-jugoslaviska staterna i början av december.
Jag känner igen innehållet i stycket som handlar om Kroatien från vad jag hört och sett här:
Croatia. At least the pollsters were right in Croatia. Yesterday’s election saw a crushing defeat for the ruling right-wing Croatian Democratic Union (HDZ), which has been in power for 17 of the last 21 years. The final results look set to give the left-leaning Kukuriku (“cock-a-doodle-do”) coalition 80 seats and the HDZ 47 in the 151-seat Sabor (parliament). At the core of Kukuriku is the Social Democratic Party; its leader Zoran Milanovic will be Croatia’s new prime minister.
The new government will have two immediate tasks. First, after signing its EU accession treaty on Friday it must organise a referendum, which is likely to pass. A trickier issue will be getting the economy back on track. Croatia’s state administration is bloated, and public companies are overstaffed. The main banks are in Austrian and Italian hands. Boris Vujcic, deputy head of the national bank, says that there is still time to rein in Croatia’s growing debts, but that the new government needs to act fast to stop them spinning out of control “as in some other countries.” That will mean cuts to jobs and spending.
och även det i artikeln som rör Slovenien är mig i stort sett bekant:
Slovenia. A shock result in yesterday’s election. Polls made it clear that the Social Democrats of Borut Pahor were on their way out of office. But they also indicated that Janez Jansa, a former prime minister and veteran right-winger, would return to power. They were wrong. Victory, with 28.5% of the vote, went to the brand new Positive Slovenia party of Zoran Jankovic, the mayor of Ljubljana and a former retail tycoon.
Mr Jankovic appears to have gained 28 out 90 seats in parliament, which means he could face weeks of tough coalition talks. Despite taking only ten seats the Social Democrats could remain in government. A weak administration may make it hard to push through the tough reforms that many people believe Slovenia needs.
så jag antar att det som står om resten är lika sant. Och dessutom är det intressant.
Valsöndag
4/12 -2011
Valdag i Kroatien och tillfälligtvis äntligen solsken. Jag har försökt förstå vad man tänker om denna händelse här. Mina studenter svarar avvisande att det nog inte blir någon skillnad, ”samma skit” ungefär och bland mina vänner är tongångarna rätt likartade. De stora problemen är korruption (jag har aldrig hört det ordet så ofta som här), dåliga statsfinanser, arbetslöshet och ett mycket stormaskigt socialt skyddsnät: många, verkligen många rotar i soptunnorna efter något att dryga ut dagskassan med. Det är till och med så att en del av den frivilliga socialhjälpen går via soptunnorna. Kläder man inte använder mer men som ännu är rätt användbara hängs snyggt och prydligt på soptunnskanten, torrt bröd hängs i påsar och tomflaskor ställs bredvid soptunnorna så att de är lätta att plocka åt sig för den som behöver pantslantarna.
igår på Tkalčićeva
Regeringspartiet HDZ kommer enligt prognoserna att förlora makten. Korruptionsskandalerna har kantat dess väg. De som sannolikt kommer att vinna är alliansen Kukuriku, som jag uppfattar som ett slags mittenallians som alltså står till vänster om HDZ. Namnet betyder ”kuckeliku”(!) och kommer sig av att ledarna i denna allians befann sig på restaurangen ”Kukuriku” när de proklamerade sitt samarbete. Dessutom ska väl ”kukuriku” ha något med ”uppväckande” att göra.
Winter im Sommer – Frühling im Herbst
7/11 -2011
Den här boken finns här hos mig på Hvarska (jag har lagt en Sava-sten på den som bevis) sedan början av det här året. Några gånger har jag tagit den i min hand och velat börja läsa, men så har jag tänkt att jag sparar den tills jag har mer tid. Ännu har den tiden med mer tid inte kommit. Däremot fick jag härom dagen ett mail med en länk till en text som handlar om den här boken. Kanske är det någon av er som genom den lockas att läsa Joachim Gaucks Winter im Sommer – Frühling im Herbst före mig?
Det är en ganska lång text som Per Nilson skrivit och jag gör på försök ett uttdrag ur den, så får vi se om ni hittar in i texten som helhet:
En septembernatt 1985 upptäckte poli- sen att hus i Rostocks innerstad försetts med stora regimkritiska budskap, målade med rödfärg: ”Vi är myndiga men har inget att säga till om”, eller ”Skapa fred utan vapen, Biermann lever”. Polisen lyckades inte hitta de skyldiga.
De skyldiga var tre unga människor som tillhörde Gaucks kyrkliga ungdomsgrupp. De gick till honom och berättade vad de gjort. En av dem var minderårig. De andra var ett gift par, Ute och Gunnar Christop- her. Gunnar var totalvägrare och måste räkna med ett fängelsestraff om han inte dessförinnan beviljades utresa till Väst. Ute hade bittra personliga erfarenheter av livet i DDR och ville bara lämna landet. Endast Gauck visste vem som målat slagorden.
Men flickan som ännu var minderårig förälskade sig i en ung man och i sitt stora förtroende för honom berättade hon vem som målat slagorden. Mannen gick till Stasi.
Här är länken till hela texten.
Det här är ju också en del av mitt eget liv och jag undrar fortfarande över min eventuella Stasi-akt…
PS Boken är inte översatt till svenska – ännu.
Räcker till en fika
19/10 -2011
Igår kom det ett stort gult kuvert hit från AMF (”För framtiden.” kantänka!) med den här osannolika påskriften:
Tack, kära sparare! –Vi bjuder på goda råd. Och fika. Men vad händer med pengarna jag, ”kära sparare”, har satt in? Har de försvunnit? Räcker de alltså bara till en fika nu? Fast hit till Zagreb lär inte AMF komma med något kaffe… Och goda råd? Sy in pengarna i madrassen nästa gång…
Är inte monumentbyggandets tid snart förbi?
8/9 -2011
Nu håller man på och hugger ner träden i en del av ”parken” vid moskén. Ett monument ska stampas ur marken. Bilder som hänger på stängslet kring byggarbetsplatsen visar att det ska bli ett pampigt jättemonument.
Jag ser fram emot en tid då inga mer monument uppförs, en tid då man i stället låter träden stå kvar till någons eller någots ära eller åminnelse. En tid då floderna får rinna i sina bäddar, en tid då sankmarkerna får behålla sitt vatten.
Detta är – som ni nog ser – ett antimonument:
