Kastanjerna blommar

21/4 -2014

Ja, ”kastanjerna blommar” låter som titeln på en dikt eller kanske en roman, men romanen heter nog ”Nässlorna blomma” och dikten visst ”Kastanjeträden trötta luta”… Nå, här blommar i alla fall sedan en tid kastanjerna utmed Heinzelova och på andra ställen, hästkastanjer…

De håller sina höga ljus mot himlen och våren känns stor och mäktig. Londi och jag går under träden och jag kan förstås inte låta bli att sända en tanke till Theodor Fontanes ”unter Palmen”. Vi tar bilder och håller oss dolda. ”Nu var det 1914”, tänker jag och vet att så mycket mer än det är hundra år sedan.

Sretan Uskrs – Glad Påsk

20/4 -2014

Framför katedralen står de tre påskäggen uppställda i gräset som de brukar (fast en gång tror jag de var fyra) – en skön blandning av glad kitsch, jugoslavisk (förlåt, kroatisk) naivism och blomsterfröjd. Missa inte paraplyet från Šestine på det ena äggets topp!

Sretan Uskrs!

Läsning i ”parken”

19/4 -2014

Igår eftermiddag satt jag någon timme på en bänk här i ”parken” med Londi vilande vid mina fötter. Jag läste en av novellerna i den ryska antologin Cirkelns kvadratur, som jag så småningom ska recensera eller i alla fall skriva om. Bokens författare är alla unga och de har alla mottagit det ryska Debutpriset. Jag var inne i Andrej Simonovs halvkvävt absurda berättelse ”Hemmaliv under jorden”. En son, hans mor, moderns nya man och morfadern för en märklig existens så långt ifrån varandra som möjligt i en liten lägenhet. En ljum vind gungade valnötsträdets grenar och jag läste om sonens födelsedag:

Han hade antagligen inte heller ställt upp på födelsedagsfirandet om det inte varit för Arsenij Michajlovitj. Denne tog på sig sin fina polisskjorta, bad de andra klä upp sig och spankulerade omkring i lägenheten medan han berättade anekdoter om Turgenjev ur en biografi som han läste på sin fritid. Han tyckte att alla sallader hade lyckats mycket väl, att mamma såg strålande ut, att Kolja hade blivit så mycket manligare och att Viktor Petrovitj inte hade lämnat sina strategiska positioner – när Arsenij Michajlovitj nämnde dessa positioner klappade han morfar på axeln och de skrattade båda. Denna optimism gav morfar anledning till fler lustigheter och han följde Arsenij Michajlovitj överallt medan de pratade en sådan smörja att mamma bara rullade med ögonen och Arsenij Michajlovitj blundade förtvivlat.

Någon sida längre fram hettar det plötsligt till:

”Vems födelsedag är det vi firar?” exploderade morfar.
”Jag vet inte”, svarade Kolja som redan var ute i korridoren.
Ett glas kom flygande efter honom. Kolja grep efter en tallrik i köket för att krossa den till svar, han slog den mot bordshörnet men tallriken höll – i nästa sekund hade han insett hur absurt det var att krossa porslin men han undvek att ställa tillbaka tallriken och placerade den i stället vid vädringsfönstret.

Framför Londi och mig hade, medan jag läste detta, en av katternas skyddsänglar börjat duka upp mat på en bänk. Katterna – som ju kan klockan – var redan där och sträckte sig flinkt och behändigt efter det som serverades.

Londi följde det hela uppmärksamt med lätt höjda öron och jag tappade åtminstone för en stund kontakten med Kolja och morfadern och lät boken sjunka ner i knät.

≈≈

PS Förlaget är Ersatz och översättningen är gjord av Kristina Rotkirch.

Um – izum

18/4 -2014

Härom dagen firade Stanko och Londi och jag något i vår bar, kanske ”long time, no see” (över en vecka, tror jag bestämt det var). I alla fall blev jag bjuden på kavu sa šlagom (kaffe med vispgrädde) och Stanko bad för sin del om en subtil justering i sin kaffeblandning – han vet ju något om sådant och han kan hitta lyxen i den för de flesta omärkliga förskjutningen. Londi fick vatten och blev kliad. Hon vet också mycket om tillvaron.


”ett stenkast” bort såg det ut så här

Under samtalet lärde jag mig två nya suggestiva ord: ”um” och ”izum”. De ser inte mycket ut för världen och inte låter det mycket om dem. ”Um” betyder ”förstånd” och ”izum” ”uppfinning”. ”Izum” är en för mig övertygande ordbildning, uppfinningen kommer ju ur förståndet. Man kan riktigt se dess väg ut i ljuset från det kreativa dunklet därinne i ”mozak”.

Ukraina.

17/4 -2014

Må valet få äga rum den 25 maj.

Må övervåldet lämna landet.

Må människorna få leva i fred och tillförsikt.

Må landet få bestå.

Ukraina.

Låt oss här på kartan betrakta landets sträckning och med blicken följa flodernas lopp och kusternas linjer. Låt oss se var bergen och slätterna har sina platser. Låt oss läsa städernas namn ett för ett.

Wien – ett vardagsrum med hästar

16/4 -2014

Kanske var det ändå Wien som överraskade mig mest under den gångna resan. Jag förstår och förstår inte denna stad. Det lustiga är ju att jag begriper allt vad folk säger där och jag tycker inte att wienarna är särskilt olika mig, fast jag vet ju att jag saknar några dimensioner eller historiska lager, att jag på något vis kommit in ”från skogen” alldeles nyss. Men det gör ingenting för jag har i alla fall detta att jag kan ta emot stadens trollkraft.

Genom tre bilder, som jag överlåter åt någon enstaka kännare att identifiera, vill jag visa er mitt tillfälliga Wien som vardagsrum med hästar, som monument som upptar halva himlen, som grändens kyrkofäder med duvor av sten eller kött och blod i famnen.

Katter på smal väg

15/4 -2014

Hemma igen. Ja, så här levs livet ett stenkast från huset där Londi och jag bor. Det är lätt och det är svårt. Avgrunden finns alltid under oss. Men vid vår sida blommar syrenerna.