Srečko Kosovel (1904 –1926) hann under sin korta levnad bli en av Sloveniens stora poeter. Jag stötte på hans dikter för första gången för lite drygt tio år sedan, då i den slovenske österrikaren Jozej Strutz’ tyska översättning. Sedan dess har jag då och då läst någon dikt av honom och gjort några översättningsförsök. Eftersom jag genom kroatiskan förstår en del slovenska läser jag alltid originalen bredvid Strutz’ översättningar.
Och idag fick jag syn på dikten ”Impresija” på Jozej Strutz’ facebooksida: orginal, Strutz’ översättning och en grekisk översättning. (Hela hans verk finns förresten på grekiska, jag vet inte om detsamma gäller för något annat språk.) Jag läste den tyska översättningen ett par gånger tittade noga på originalet och identifierade de ord jag förstod. Och så tänkte jag att jag ville göra ett försök att översätta dikten till svenska. Jag läste, funderade, skrev och strök lite hit och dit och sedan vände jag mig till Jozej Strutz och frågade om han ville hjälpa mig och det ville han. Det är för övrigt inte första gången. Jag ställde mina frågor om enskilda slovenska ord och uttryck och han svarade med en rad varianter på varje fråga. Efter det kunde jag fläta ihop min variant.
Varför jag gör det här? För att jag tycker om det, för att jag blir glad av att göra sådant här, men också för att jag tycker att Srečko Kosovel borde översättas till svenska. Det måste finnas både översättare och förläggare, det är jag rätt säker på.
Impresija
Tiho gredo vse ceste iz mesta,
nanje se siplje sneg droban,
ves plašč je nasnežen in moja misel
gre kot med pozibavanjem sanj …
Hiše so temne, polja so temna
in sneg poigrava se sam s seboj,
v vetru se zgane kot pajčolan;
nema je, temna je nočna ravan.
Moja cesta gre v nizka polja,
ki spijo pod črno tišino gorâ,
tišina, težka temà nad menoj,
kot da sem zašel že od sveta …
°°
Impression
Stille gehen aus der Stadt die Wege
und Straßen, bestreut von dünnem Schnee,
schneebedeckt mein Mantel; und mein Denken
geht wie in Traum gewiegt so vor sich hin …
Die Häuser dunkel, dunkel die Felder,
der Schnee spielt mit sich selbst, allein,
regt im Wind sich wie ein Schleier;
stumm und dunkel fällt die Nacht herein.
Meine Straße geht tief an den Bergen,
dort schläft im schwarzen Schatten das Feld;
Stille, schweres Dunkel über mir,
als hätt‘ ich mich schon verirrt aus der Welt …
(översättning av Jozej Strutz)
°°
Intryck
Tyst går alla vägar ut ur staden,
snön singlar spröd ned på dem,
snöhöljd är min rock och min tanke
vandrar vaggad av drömmen…
Husen är mörka, mörka är fälten
och snön leker egna lekar,
i vinden skälver den som en slöja;
stumt, dunkelt är nattens slättland.
Min väg för över flacka fält,
de sover i bergens svarta tystnad,
över mig tystnad, tungsint dunkel,
som hade jag förirrat mig ur världen…
(min översättning)