Kategori: Ord och språk

Jag har gjort en liten spännande språklig ”upptäckt” och vill nu ge den vidare. Kanske är några av er både språkintresserade och lite ovetande på den här punkten. Ibland har jag på ett vagt sätt funderat över skillnader mellan olika romanska språk speciellt mellan italienska och spanska. Så här till exempel: Varför slutar plural av spanska substantiv på ”s” – ojos, hijos, casas – medan italiensk plural för det mesta slutar på ”i” eller ”e” – occhi, figli, case? kunde jag till exempel undra. Just detta med pluralbildningen är väl en av de mest iögonfallande och konsekventa skillnaderna mellan de båda språken.

Jag tänker ta ordet ”varg” som exempel för att jag har tänkt en del på vargar de senaste dagarna. Om man utgår från latinet ser ”varg” ut så här i plural i olika kasus:

lupi (nominativ)
luporum (genitiv)
lupis (dativ)
lupos (ackusativ)
lupis (ablativ)
lupi (vokativ)

Vad heter nu ”vargar” på spanska och italienska? ”Lobos” respektive ”lupi”. Spanskan utgår ifrån latinets ackusativform och italienskan ifrån dess nominativ. Och det inte bara när det gäller vargar.

Naturligtvis föder det här vidare frågor. Varför har spanskan fastnat för ackusativ och italienskan för nominativ? Ja, det kan jag inte svara på.

Trevlig trettondag!

Jag läser en mening i ett mail (som inte är till mig). Jag läser den om och om igen. Så här lyder den:

Rektor är ytterst tveksam till att Bodil Z sköter sådan undervisning.

Nej, det handlar inte om att jag vill återuppta striden med min gamla arbetsplats, den som nu visst har bytt namn till ”Högskolan i Väst” eller är det ”Högskolan i Kortbyxor/Puffärmar/Volangkjol”. Det som intresserar mig är vad ”tveksam” betyder. I exemplet verkar det inte ha någon närmare anknytning till ”tveka” eller ”tvekan”, för inte tvekar väl rektor här? Och ”ytterst” förstärker det den eventuella minimala komponenten av tvekan? Nej, ”ytterst tveksam till” betyder så vitt jag nu har klurat ut ”absolut säker på att något inte bör ske”.

Underlig formulering; den är liksom förklädd, tycker jag. Varför använder man en sådan fras? Går det inte att säga ”Rektor tycker/anser inte att Bodil Z ska sköta sådan undervisning”? Eller vari ligger i så fall skillnaden? Är det kanske så att formuleringen med ”tveksam” gör att man har mindre ansvar för det man säger? ”Varför är du tveksam om det?” är ju en betydligt uddlösare följdfråga än ”Varför tycker du inte det?”

Eller vad säger ni? Är ni ”ytterst tveksamma” nu?

Jag har läst några sidor i ”Europas styvbarn” (jag slår ett slags långsamhetsrekord i läsning i mitt sätt att ta mig fram i den boken) och den här gången tittat lite på vad Ingmar Karlsson säger om furlanerna. Bland annat berättar han att de första böckerna på furlanska är från 1150. Det visste jag inte.

Jag har tillbringat en knapp vecka per sommar i Friuli mellan Udine och gränsen till Slovenien (men inte i Ronco dello Schioppettino, som är markerat på kartan här) under en rad av år och jag har hört en hel del furlanska talas. Även barn har jag hört använda språket och det är väl ett tecken på att det fortfarande är riktigt livskraftigt. Furlanska är ett romanskt språk som närmast är släkt med rätoromaska och ladinska och det går ganska bra att gissa sig fram i enkla texter om man kan italienska och får lite hjälp.

Aktivt kan jag bara två ord på furlanska, nämligen ”mandi” och ”frascie”, ord som vart och ett på sitt sätt är centrala. ”Mandi” är hälsningsordet och möjligen kan det vara besläktat med det italienska ordet ”comandare”, som betyder ”ge order”, ”kommendera”. Hälsningen blir då ”Ni befaller?” eller ”Befall!”. Jag har presenterat min teori för furlanska vänner och i alla fall hittills inte fått något bestämt nej. ”Frascie” betyder lövruska. Kan det vara ett centralt ord, undrar nu kanske någon. Och jag svarar ja. På vingårdarna i Friuli sätter man ut en lövruska och en skylt med ordet "frascie" för att markera att årets vin finns att dricka där. Frascie i Friuli är alltså besläktat med heurigerbegreppet i Österrike. På italienska heter ”frascie” ”frasca” och i alla fall i Friuli har också det italienska lövrusksordet med ungt vin att göra. Det dricks för övrigt mer i Friuli än någon annanstans i Italien och på den furlanska landsbygden gäller det att se upp för frasciegubbarnas små bilar. De letar sig fram från frascie till frascie och kan ibland svänga till på ett oväntat sätt.

Annars finns det ett uttryck på italienska som lyder ”saltare di palo in frasca” (talesättet finns också på furlanska) och bokstavligt betyder det att hoppa från påle (eller stolpe) till lövruska medan andemeningen är att man på ett oförmedlat sätt byter ämne. Vad kan detta heta på svenska? (Eller något annat språk?) Och i vilken dikt hittar man de här orden: ”jag skänker i av mitt unga vin”? Nu tangerar jag visst ett ämne som behandlas i en grannblogg, med den nog så betydeslefulla skillnaden att jag inte själv sitter inne med svaret på frågan jag ställer…

Alla som varit i Italien och känner någon som röker känner antagligen till skylten ”Sali e tabacchi” som hänger utanför alla tobaksaffärer. Denna skylt är en kvarleva från saltmonopolets dagar, fast man kan faktiskt fortfarande köpa salt i de här små tobaksaffärerna förutom frimärken, vykort och diverse andra småsaker, ja, och så cigarretter och tobak förstås.

•
•
•

Den italienske författaren Piero Chiara har skrivit en samling aforismer, småhistorier, tankar och funderingar som han kallat ”Sale e tabacchi”. I en kort text på ett tiotal rader funderar han över olika sätt att ”dikta vidare” på eller modernisera gamla folksagor. Han kommer att tänka på den bolognesiske vissångaren Dino Sarti och hans variant på ”Rödluvan och vargen”. Chiara skriver:  Efter att ha spelat Rödluvan som frågar vargen varför han har så kort hår, så långa naglar och så utstående tänder byter Sarti roll och blir vargen utklädd till mormor som frågar Rödluvan:

It vgnò què par criticherum o par feret magner? (Sei venuta per criticarmi o per farti mangiare?)

På svenska: Har du kommit hit för att kritisera mig eller för att bli uppäten?

För några veckor sedan kom den här lilla boken i ett paket hit till mig – från Agnes som också köpte en likadan till sig själv. Efter vår gemensamma resa i gränslandet mellan Tyskland och Polen i våras har vi båda – var och en på sitt håll – tänkt att vi borde lära oss åtminstone lite polska.

Kanske kan jag ta ett första steg här. Jag börjar med att hälsa:

Dzień dobry!

Och så säger jag tack:

Dziękuję.

Nu tittar jag lite bland rubrikerna och stannar vid ”Verständigung”:

Słucham? (Hur sa?)
Co to znaczy? (Vad betyder det?)
Nie rozumiem. (Jag förstår inte.)

Nej, nu tar vi något annat. Jag går till rubriken ”Urlaub aktiv”:

Jak daleko jest do plaży? (Hur långt är det till stranden?)
kosz plażowy (strandkorg)
Czy pan (pani) gra w szachy? (Spelar Ni schack?)
kucyk (ponny)

OK, nu kan vi både strandkorg och ponny. Do widzenia.