Kategori: Ord och språk

Som ni kanske anar av rubriken så har jag nu gått omkring och funderat lite runt uttrycket ”det finns” – möjligen är sådana här funderingar ett hösttecken, ja, ja, det må vara hur det vill med det. Jag har lite snabbt i huvudet inventerat uttrycket i några språk jag är mer eller mindre nära bekant med och funnit att de alla använder olika verb som ”grundsten”. Se här: ”es gibt” (tyska), ”c’è” (italienska), ”hay” (spanska) och till det svenskans ”det finns”.

Mer systematiskt:

tyska: geben=ge
italienska: essere=vara
spanska: haber= ha (ursprungligen, i modern spanska heter ju ha ”tener” – egentligen ”hålla”)
svenska: finna

Jag tycker att det är spännande att så här relativt närbesläktade språk väljer så olika vägar för att närma sig existensen. Det är ur en vinkel något man har, ur en annan något som är (här), ur en tredje något man finner eller hittar och ur en fjärde något man blir given. Säger detta något betydelsefullt om något? Troligen inte, men det är ändå lite underhållande att låta tanken vandra runt bland de olika perspektiven.

Lite på skoj, fast ändå på ett litet allvar vill jag presentera ett fragment ur min tjeckiska basgrammatik för er. Den kom till efter en dag i Vrchlabí den här sommaren och det var egentligen inte jag utan en flicka jag känner väl (inbillar jag mig i alla fall) som skapade de två exempelmeningar som ni ska få se här:

Já mám medvěda.
Ty máš med.

Sedan tidigare – närmare bestämt sedan en text som tog avstamp i just Vrchlabí förra sommaren; se här: – vet vi ju att ”medvěd” är björn och ”medvěda” är alltså ackusativformen av ordet. Och ”med”, ja, det är honung. Vad blir det då? Javisst:

Jag har björn.
Du har honung.

Verbet personböjs i tjeckiskan – som i så många andra språk – och pronominet behöver bara sättas ut vid kontrast. Tjeckiskan saknar som de flesta slaviska språk bestämd och obestämd artikel, alltså säger jag när jag anpassar svenskan till det: ”Jag har björn.”

Já mám medvěda.
Ty más med.

Det här vill vara en liten språklig utvikning till gårdagens text under pausträdet om Cornello dei Tasso och adelssläkten Thurn und Taxis:

Det italienska ordet ”tasso” betyder ”grävling” och familjen Thurn und Taxis hade mycket riktigt en grävling i sitt vapen:

På tyska heter grävling ”Dachs”. ”Dachshund” är en tax, så på svenska har vi missat hunden och bara behållit den här hundens (av människan utsedda) jaktbyte i namnet – fast ”tax” låter ju snitsigt, så visst är det ett bra ord. Och en tax ser ju ut att vara just en ”tax”.

Och hur är det med ”taxi” då? Tänk om det ordet kunde ha ett samband med den här grävlingshistorien. Det skulle jag gilla, men nej, så roligt ska vi inte ha – fast man får ju å andra sidan inte glömma att den här grävlingssläkten är uppfinnare av kommunikationssystemet posten och den, posten alltså, skulle ju forslas fram fort (FFF).

PS Här kommer som ett litet trevligt tillägg från Keri en bild av barnboken "Fridolin, der freche Dachs" (Fridolin, den fräcka grävlingen).

I Brno i Tjeckien eller närmare bestämt i Moravien känner jag en mycket gammal dam som talar en för mig intressant tyska. Erika är av judisk härkomst och hon är helt och hållet tvåspråkig: tyska och tjeckiska är hennes språk. En sak jag har lagt märke i hennes tyska är den höga frekvensen av verbet ”geben” – kanske är detta typiskt för österrikisk tyska eller för tyska i de gamla Sudetområdena eller för den tyska som talas av tjeckiska judar, jag vet inte. ”Geben” täcker i och för sig i vilken tyska som helst mer än det svenska ”ge”, det är sant. I alla fall verkar ”geben” i Erikas ordförråd vara något som närmar sig ett slags universalverb eller ett ”tomverb” där man kan stoppa in nästan vilken betydelse man vill. Till exempel kan man säga så här: ”Ich gebe die Milch in den Kühlschrank” (Jag ger/ställer mjölken i kylskåpet.) Möjligen låter det normalt också för en österrikare – gör det det? Nå, att ”geben” i den här språkvarianten förutom ”ge” betyder bland annat ”lägga”, ”sätta” och ”ställa” visste jag redan. Den här sommaren fick jag emellertid uppleva en drastiskt utvidgning av detta redan vida verb. Erika pekade ut över den lilla förtorkade trädgården som hon har runt sin ”Hütte” i byn Veverská Bítýška utanför Brno – det hade inte regnat på två månader – och sa: ”Ich habe die Apfelbäume weggegeben”. Vad betyder det? Ja, inte som man först kanske kunde ha trott (om man nu kunde det): ”Jag har givit bort äppelträden.” Nej, det betyder: ”Jag har huggit ner äppelträden” eller snarare ”Jag har låtit hugga ner äppelträden”. I kombination med förstavelsen ”weg-” kan ”geben” betyda till exempel ”ta bort”, ”flytta på”, ”hugga ner”, ”klippa av”.

Så här i hettan tänker jag inte ta i för hårt. Jag nöjer mig med lite lösa funderingar kring syren och fläder. På tyska heter syren lustigt och irriterande nog Flieder. Och nu är syrenernas tid förbi igen; nyss var de så här vackra och friska:

Fläder heter på tyska Holunder. På skånska finns ett besläktat ord: hylle, man gör hyllesaft av hylleblommor till exempel. Jag slår upp i en tysk dialektordbok och ser då att fläder kan heta allt möjligt förutom Holunder. Här är några exempel: Flieder, Holder, Alore, Hitschel, Büssenholt, Ellhorn, Kisseken, Schiweken.

Och nu blommar flädern i pärlande skönhet – de allra minsta pärlorna skummar långt upp i himlen.