Kategori: Resor

En dag i slutet av februari gjorde R, Londi och jag en tågresa till Ljubljana. Här är stationerna längs vägen: Dobova-Krško-Sevnica-Zidani Most-Trbovlje-Ljubljana. Dobova känner ni redan till om ni läst det förrförra inlägget här. I eller vid Krško finns Sloveniens enda kärnkraftverk och därifrån får även Kroatien energi. Sevnica är en liten stad, i vars äldre del jag skulle kunna tänka mig att promenera omkring en sommardag. I Zidani Most finns inte mycket mer än en bro och i Trbovlje finns, som ni ser om ni klickar, en enorm skorsten. Vid tillfälle ska jag göra en separatbetraktelse över detta monster här. Nå, om stationerna mellan Zagreb och Ljubljana inte erbjuder många lockelser för resenären (utom möjligen Sevnica), så är själva färden utmed Sava hänförande vacker. Delvis for vi samma sträcka som Londi och jag farit i december på vår väg mot Brno, men från ett stycke före Zidani Most möttes vi eller jag av nya vyer.

Här kommer i ordningsföljd bilder från ditvägen:

Och till sist en bild från hemvägen, strax efter att vi lämnat Ljubljana bakom oss igen, innan mörkret föll:

Vi kom till Samobor ändå – med bil blev det framförd av R. Vi kom dit strax före karnevalen, Fašnik, som nu är över:

förväntan i den kalla luften

Stari grad skymtar på höjden

"Samoborske delicije" – kanske kan man köpa sig en äkta Samoborska kremšnita där?

här vill jag sitta om sommaren, ja, egentligen redan nu, för våren stiger just in här

°°

En dag ska jag överlista busschaufförerna och ta mig dit igen tillsammans med min förbjudna hund, Londi.

Gränsen mellan Kroatien och Slovenien är en sådan där allvarlig gräns, där alla papper kontrolleras både en och två gånger, särskilt om man far från Kroatien till Slovenien. Här ska ingen ”obehörig” slippa in. Åker man tåg så genompromeneras vagnarna gång på gång av uniformerade varelser som vill se än det ena än det andra, men till skillnad från när vi åkte till Brno vid juletid, så var det ingen som krökte rygg under sitsarna, när vi passerade gränsen vid Dobova nu i februari. Fast en blick genom fönstret erbjöd en liknande syn som då:

Genom en studenttext om staden visste jag redan något om den vind – boran – som tidvis sätter sin prägel på Senj. Boran är en nordanvind som jag annars tidigare stött på i Italo Svevos eller Claudio Magris’ triestinska romaner. Den här dagen visade den upp sig i all sin isande vildhet.

Vinden slet upp hårda vita köldstrimmor i havsytan och någonstans långt ute for ett eldklot hit och dit tätt ovanför vattnet, som ett övernaturligt fenomen. Boran ryckte mössan av huvudet på mig och slungade den efter några ilsnabba sicksackdrag mot piren. Bara slumpen lät mig få tag i den igen.

Efter några stretande steg insåg vi att det inte gick att vara ute i detta elementens raseri och ändå sken solen muntert över kaoset.

°°

PS Salongen bjuder på en ny sydslavisk text.

Börjar ni sätta Krk i halsen? Nåväl, ”krk” lär betyda ”hals” på något språk, så det är väl inte mer än rätt i så fall. Men innan ni storknar, vill jag föra er till den vackraste orten på denna halsö. Jag vill föra er till Omišalj och för er orienterings skull vill jag säga att Omišalj ligger bara ett litet stycke ifrån brofästet, om man kommer från Kraljevica och fastlandet. Titta gärna på Krkkartan två inlägg under det här!

Här far vi över bron och Krk sticker upp ur Medelhavet som en blek månstensrygg eller en fossil jätteödla. Och strax är vi i Omišalj eller Castelmuschio som det heter på italienska – det ena namnet mer suggestivt än det andra. Men i verklighetens resa kom vi till Omišalj alldeles på slutet av Krkdagen, därav det rosenskimrande kvällsljuset:

Omišalj ligger på en upphöjd klippa och mycket av skönheten kommer från denna höga position:

Den lilla staden eller byn är välskött men tillåter sig ändå stycken av det återhållna förfallets speciella skönhet:

Och dessutom erbjuder utsikten från byn en annan, brutalare och tvetydigare fägring: oljecisternernas glans längs den krkska reptilstjärten – höljd i tramontorisk rosé:

Denna mediterrana aftonspegling! Ack Omišalj, dina hus, dina väggar!