Kategori: Ord och språk

Solig morgon efter en kväll på Babylon Café – november är mycket vacker i år. Och hur var det igår då? Som vanligt, fast lite annorlunda ändå.

Det slovakiska inslaget var större än vanligt, eftersom det pågår slovakiska dagar. Vi fick bland annat en slovakisk fraslista med fraser som Ako sa máš? (Hur mår du?), Mám sa dobre, d’akujem! (Jag mår bra, tack!). På baksidan fanns det en lista med falska vänner mellan slovakiska och kroatiska, till exempel: mrak(slov) oblak (kro) = moln. Mrak på kroatiska betyder ”mörker”. Och stan (slov) šator (kro) = tält. På kroatiska är stan detsamma som ”lägenhet”. Här kan man kanske hitta på en spännande fras där ”mörker i lägenheten” plötsligt blir ”moln i tältet”.

Annars var det kanske lite mindre babyloniskt än vanligt. Språken som talades var förutom slovakiska ungerska, portugisiska, ryska, svenska och kroatiska. Vid det svenska bordet drack vi det montenegrinska ölet Nikšićko. Först pratade vi om den svenska regeringens märkliga beslut att dra in stödet till svenskundervisningen i världen. Vi funderade över olika stategier att vända det elakartade förloppet. Men sedan gled vi in på lyriköversättningar, kroatisk barnlitteratur, vad vi kan göra för att Ikea (som ju finns i en utkant av Zagreb sedan några månader) ska förstå att de inte ska leta efter översättare mellan engelska och kroatiska (vilket företaget här gör) utan efter översättare mellan svenska och kroatiska. Jag fick veta något om hur den ungerska som talas i Baranja avviker från standardungerskan. Och på slutet sa vi något om Vukovar-dagen och det är en sorgehögtid och allt mindre något som det går att pumpa nationalism i.

Källarvåningen i Kino Grić, där Babylon håller till, är en suggestiv miljö med mörka gångar och smygande ljus.

Igår var Londi och jag hos min krojačica, Biba (inte att förväxla med en annan Biba), och hämtade min vinröda mockajacka som fått ett rödglänsande nytt foder och nya vinfärgade fickor. Biba var stolt och sa ”nova jakna” och jag var nöjd. Jag fick ta på mig den och ställa mig framför spegeln. Synd bara att man inte såg varken fodret eller fickorna när den var påtagen och knäppt, men så är det ju med jackor. Nu hänger den här hemma och visar generöst upp sitt glänsande foder.

Och jag snurrar lite kring ordet ”jakna”, nästan som ”jacka” ju. Märkligt vilken spridning detta ord har fått: ”Jacke” på tyska, ”giacca” på italienska, ”jacket” på engelska etc. etc. För mig låter ordet som om det kommit till genom ett lustigt, hastigt infall: Vi kallar det ”jacka”!

Jag tittar hos Hellquist och finner att ordet funnits i svenskan sedan 1500-talet och när det gäller ursprunget finns det två huvudspår: Det ena är att ordet skulle komma från namnet ”Jacques” (Vem var han och hurdan jacka hade han?). Det andra pekar oprecist mot ett turkiskt eller arabiskt ursprung.

För några dagar sedan fick jag som gåva en liten behållare med hemgjord serbisk kajmak. Tidigare har jag mest stött på kajmaken som tillbehör till ćevapi och då antagligen oftast industritillverkad sådan, men nu har jag haft denna hemgjorda på smörgåsarna om morgnarna ett tag. Kajmak görs av opastöriserad komjölk som värms upp till en viss inte alltför hög temperatur och sedan skummar man av den gula hinna som uppstår och processen upprepas sedan gång på gång. Nå, nu är jag inte någon kökskonstnär, även om just sådana här långdragna procedurer har något, åtminstone abstrakt, lockande över sig, så jag hänvisar till den här texten, om ni vill veta detaljerna.

Ja, jag vet, det ligger ett hundhår där, men i verkligheten har jag tagit bort det.

Kajmaksmaken är av det slag som balanserar farligt nära avgrunden. Kajmak är underbart, nästan förhäxande gott, men smaken kan slå över i något kväljande om det uppstår minsta lilla förorening.

Kajmak skapas och används på hela Balkan och ingår i det turkiska köket och i en rad österländska kök. Namnet har sitt ursprung i mongoliskan och betyder ungefär ”fet hinna som simmar på ytan av upphettad mjölk”. Mongoliskan verkar vara ett språk som på ett virtuost sätt inverterar kort och långt. Jag har sett långa ringlade mongoliska ord som betyder sådant som ”knapp” eller ”katt”, men ordet ”kajmak” kompenserar i sin knapphet rikligen för detta.

Plötsligt steg hösten in och temperaturen föll med 15 grader i ett ryck och Londi och jag inrättar oss efter den nya årstiden. Jag har surkål i hönsgrytan i stället för paprika och värmen är på i lägenheten. Solenskenet finns där ofta, men i skuggan och om kvällen och natten är det kallt. Londi går ivrigare igen och orkar längre och om nätterna ligger hon allt oftare i fotändan – och ibland lite högre upp – i sängen. Det är filmfestival men jag har svårt att hinna se något. Kanske går jag på Roy Anderssons film om den existentiellt funderande duvan och detta inte bara för att vara svensk utan för att Janica gjort mig lite nyfiken. Annars lurar det stora europeiska språkkaféet om hörnet. Nästa vecka är det dags och så här, genom frågorna ”När?” ”Var?” och ”Varför?”, presenteras evenemanget:

Kada? 28. listopada 2014., od 15 do 17 sati

Gdje? Mala kavana, Trg bana Jelačića, Zagreb

Zašto? Jezični café prilika je da u prijateljskom i opuštenom okruženju obnovite i poboljšate svoje znanje stranog jezika.

Och detta är planen med anmälningar som den såg ut igår. Röda grupper är fulla. Christine och jag ska sköta svenskan och Soraia portugisiskan. Resten vet jag inte.

Idag vill jag tillsammans med er titta lite på några av det kroatiska språkets grundbyggstenar. Om någon undrar hur jag vågar, så kan jag säga att jag lugnt räknar med hjälp, ifall jag skulle snubbla. Jag vill visa det här som jag kallar ”byggstenarna” genom att rulla upp några vackra små kedjor. Se här:

kad nikad nekad/ponekad

Dessa ord betyder ”när?”, ”aldrig” och ”ibland”. Som ni ser är grundstenen kad. ”Ni” innebär vad jag förstår alltid en negation och ”ne” betyder här ”något”, men i andra situationer kan det också ha innebörden av en negation.

kamo tamo nekamo nikamo

Här ovan har vi betydelserna ”vart?”, ”dit”, ”någonstans”, ”ingenstans”, de två senare med en bibetydelse av riktning.

tko netko svatko

Den här raden betyder: ”vem?”, ”ingen” och ”var och en”.

što to nešto zašto + šta ništa

Och här har vi: ”vad”, ”det”, ”något” och ”varför?”. Šta är en variantform till što och det sista ordet betyder ”inget”.

Och här följer något som möjligen är en liten utsvävning, men en oemotståndlig sådan, för här rasslar det verkligen om de små stenarna eller kulorna:

ako kako tako svako ovako jako

Orden betyder ungefär: ”om”, ”hur?”, ”så”, ”varje”, så här” och ”mycket”.

Det finns förstås mer, men nu är det nog nördigt nog?