Kategori: Berättelser ur livet

Londi och jag lever vårt vardagsliv och våra morgnar förlägger vi ofta till parken som breder ut sig ett längre stenkast härifrån. Sedan i förrgår är sommarhettan borta – vi fick ett temperaturfall från 30° till 10, men nu börjar försommaren smyga hit igen. Londi trivs bättre i det här, hon var lite flåsig förra veckan och vi valde alltid skuggsidan under våra promenader.

Under våren försökte jag följa lövsprickningen hos de olika lövträdsarterna och jag tog lite bilder då och då – lind, kastanj, platan, akacia… Till sist var det bara catalporna som stod kala sånär som på de hängande skidorna, men inga löv. Så en dag såg jag pyttesmå ”lövbuketter” utspridda över träden som ett slags minisegel som motvikt till skidorna. Jag glömde kameran, men tänkte varje gång ”imorgon” eller ”senare idag”. Så kom hettan och plötsligt var catalporna lövklädda.

Jag har inte riktigt hunnit få balans på tillvaron efter den senaste slovenska resan, så jag blickar tillbaka till en vandring på Medvednica i slutet av april. Vandringen sträckte sig genom ljusgröna bokskogar översköljda med ett nästan bländande solljus. Vi hade ett mål som vi inte nådde, men ”vägen var mödan värd”.

Här ser ni det strävsamma vandrarparet Buba och Londi och lite längre fram anar ni kanske ljuspälsad hundperson. Kan det vara Larisas Lu? Eller är det bara en tillfälligt förbipasserande vandrare?

Så här grön är skogen. Så här grön är tillvaron, tänker man där inne.

Vissa kvällar är redan märkligt ljumma. Är sommaren här, tänker jag. Ur dunklet doftar syrenerna tungt:

Och det luktar mustigt av nyklippt gräs där vi tassar hem längs asfaltremsan som kantar ”parken” som omger huset där vi bor. Under duvbalkongen. Med utsikt över de små katthusen.

Vid den här tiden på året (från mars till december) är de hemlösa katternas liv här i kvarteret inte särskilt hårt, tror jag. Det finns tanter som matar dem i små ”hus” vid parkeringsplatsen (ni kan se några av dessa uppe till vänster på den övre bilden), varje dag så vitt jag kan se. Och de är helt fria så som katter nog helst vill vara. De ligger under bilarna och spanar:

eller så går de på jakt i gröngräset.

Jag ser på dem och mina tankar spinner runt lite på fri tråd (från Matteusevangeliet till Ekelöf): Skåden liljorna på marken, huru de växa; de arbeta icke, ej heller spinna de.

blommorna lutar sig mot natten och lampan spinner ljus
i hörnet spinner katten yllegarn att sova med.

Igår när Londi och jag tassade hemåt i det ljumma kvällsdunklet hörde jag en gammal kvinna ropa till sin lilla raggiga hund som ränt iväg för att hälsa på oss: ”Luna, dođi, idemo kući!” Luna vred lite på de fläckiga öronen, slog en lov runt oss och pilade sedan iväg mot rösten som kallade på henne. En duva kurrade till från en balkong ovanför oss och jag genomfors av en vag men mäktig glädjestöt.