Vissa kvällar är redan märkligt ljumma. Är sommaren här, tänker jag. Ur dunklet doftar syrenerna tungt:
Och det luktar mustigt av nyklippt gräs där vi tassar hem längs asfaltremsan som kantar ”parken” som omger huset där vi bor. Under duvbalkongen. Med utsikt över de små katthusen.
Den svarta längst ner ser ut som en riktig skummis i rörelsemönstret.
Hon försöker kanske att inte trampa för hårt på den fina blåaktiga hundskuggan som är utrullad under henne.