Kategori: Politik

Ni som läst pausträdet lite längre minns kanske mina översättningar av den östtyska medborgarrättskämpen Freya Kliers texter. (Här finns en länksamling.) Även om det kan ha verkat så, så har jag inte slutat intressera mig för henne. Bland annat är jag med i en Freya Klier-facebookgrupp. Nyss lästre jag ett inlägg om Mattias Domaschk där. 24 år gammal dog han under ännu ouppklarade omständigheter i ett häkte i Gera. För några år sedan skrev Freya Klier en bok om honom och förra året till hans trettionde dödsdag kom en andra upplaga av boken ut.

Bokens titel är Matthias Domaschk und der Jenaer Widerstand ( Matthias Domaschk och motståndet i Jena). Och så här presenteras boken och samtidigt Matthias Domaschks öde:

Matthias Domaschk ( 12. Juni 1957 in Görlitz † 12. April 1981 in Gera) war ein Vertreter der Bürgerrechtsbewegung der DDR und Stasiopfer.*

Die Universitätsstadt Jena entwickelte sich in den siebziger Jahren zu einem Zentrum der Opposition gegen das SED-Regime. Besonders die Niederschlagung des Prager Frühlings 1968 und die Ausbürgerung Wolf Biermanns 1976 mobilisierten viele junge Menschen, die sich in der Jungen Gemeinde oder in literarischen Kreisen engagierten.

Neben Jürgen Fuchs, Doris Liebermann und Roland Jahn zählte Matthias Domaschk zu den bekanntesten Repräsentanten der Jenaer „Szene“. So reiste Domaschk u.a. nach Prag und Danzig, um Kontakte zur Charta 77 und zu Solidarnosc herzustellen. Ein Spitzel der Staatssicherheit warf ihm vor, eine Terrorgruppe gründen sowie 1981 den SED-Parteitag stören zu wollen. Auf Befehl der Staatssicherheit wurde Domaschk am 10. April 1981 verhaftet und in die MfS-Untersuchungshaftanstalt nach Gera gebracht. Dort verstarb er zwei Tage später auf ungeklärte Weise.

(Matthias Domaschk (* 12 juni 1957 i Görlitz † 12 april 1981 i Gera) var en representant för medborgarrättsrörelsen och ett offer för Stasi.

Universitetsstaden Jena utvecklade sig under 1970-talet till ett centrum för oppositionen mot SED-regimen. Särskilt efter krossandet av Prag-våren och efter landsförvisningen av Wolf Biermann 1976 upprördes många unga människor som engagerade sig i Junge Gemeinde och i litterära kretsar.

Vid sidan av Jürgen Fuchs, Doris Liebermann och Roland Jahn räknades också Matthias Domaschk till de mest kända representanterna för ”rörelsen” i Jena. Och Domaschk reste till Prag och Gdansk för att ta upp kontakter med Charta 77 och Solidarnosc. En angivare från Stasi anklagade honom för att vilja grunda en terrorgrupp och för att vilja störa SED:s partidag 1981. På Stasis befäl anhölls Domaschk den 10 april 1981 och han fördes till Stasi-häktet i Gera. Där dog han två dagar senare under ouppklarade omständigheter.)

Jag tänker nu på att jag kom till DDR bara några månader efter Matthias Domaschks död och på att vi var i det närmaste jämnåriga och på att jag inte en endaste gång under mitt år i DDR hörde talas om honom.

°°

Här i en artikel i ”Die Welt” från förra året finns historien om hans död.

Och här är ett youtube-klipp om en minnesstund som hölls på den trettionde dödsdagen.

Jag vet inte om jag inbillar mig eller överdriver, men det verkar som om det på ganska kort tid dykt upp fler och fler ”affärer” som köper guld här i stan. När jag flyttade hit var i alla fall den här ”shopen” bara ett växlingskontor, en mjenjačnica.

Nu står det med grälla bokstäver att guld köpes, dessutom till de bästa priserna i stan: Otkup po najboljim cijenama u gradu! Ja, alla de här nya inköpsbutikerna har sådana här fula, grälla och billiga skyltar. Fattigdomens skyltar, tror jag. Affärer som säljer guld, ni vet guldsmedsaffärer, har diskreta, vackert uttänkta och säkert lite dyrare skyltar, dock inte för dyra, det är onödigt.

Vad betyder den här ökningen av ”guldshopper”? Att man inte litar på pengarnas värde? Hur utbrett är detta? Under min italienska julresa kom jag förresten vid ett tillfälle i samtal om diamanthandel…

Idag är det folkomröstning i Kroatien om ett eventuellt inträde i EU. På spårvagnarna och andra offentliga platser har jag sett mängder av flygblad med en överstruken EU-symbol och texten ne hvala i veckor. Opinionsmätningar pekar däremot på ett realtivt säkert ”ja”, kanske uppemot 60%. Jag har låtit två av mina studentgrupper diskutera och skriva om den här frågan och bland dessa verkar ja-sidan ha mer än 80% att vänta sig. Ändå är det få av dem som är EU-entusiaster, utan de talar hela tiden med perspektivet ”å ena sidan – å andra sidan” mycket tydligt markerat. De klaraste fördelarna ser de i öppnare gränser, möjlighet till studier och arbete i andra EU-länder. Sedan tror många att EU skulle kunna hjälpa till att häva eller åtminstone minska den grasserande korruptionen på både statlig och lokal nivå och att kroatiska arbetstagare skulle kunna få en säkrare ställning med EU-reglernas hjälp (till exempel att man med säkerhet får ut sin lön varje månad). Nackdelar är förväntade prisökningar, priserna väntas stiga till EU-nivå (fast här kan jag inte låta bli att tänka på att det finns en hel del saker som är dyrare i Kroatien än i exempelvis Tyskland och Österrike). Sedan är man rädd för att de kroatiska naturresurserna ska tas i anspråk på ett för kroaterna ofördelaktigt sätt: ”Vad kommer att hända med våra vackra kuster, våra gröna floder och fria skogar?” Och så förväntar man sig problem för ”småhandeln” med hemgjorda produkter: ostar, korvar, vin och rakija. Och några bekymrar sig också för den kroatiska identiteten – det är ju inte så länge sedan man lämnade Jugoslavien, så det är lite bräckligt just det här med identiteten.

Lite husbilder från mina kvarter i Sigečica denna morgon. Hur kommer rösterna att falla i det ena eller andra huset?

vid genomfartsleden Vukovarska

nyöppnad bar vid Hvarska strax intill framsidan av min data-rakija-shop

"bygatan" Lopudska som korsar Hvarska och löper ut mot Vukovarska

Tillägg: Klockan 20.00 hade 30% av de avgivna rösterna (det verkar för övrigt ha varit ett mycket lågt valdeltagande) räknats och resultatet var då att omkring 65% är för en anslutning till EU.

Ytterligare tillägg: Klockan 22.00 då de flesta av rösterna räknats (röstdeltagandet låg på ungefär 45%) ligger resultatet på 66% för EU.

För en dryg vecka sedan skickade Draženka mig en länk till en artikel i The Economist, en kort, mycket överskådlig artikel om händelser i de olika ex-jugoslaviska staterna i början av december.

Jag känner igen innehållet i stycket som handlar om Kroatien från vad jag hört och sett här:

Croatia. At least the pollsters were right in Croatia. Yesterday’s election saw a crushing defeat for the ruling right-wing Croatian Democratic Union (HDZ), which has been in power for 17 of the last 21 years. The final results look set to give the left-leaning Kukuriku (“cock-a-doodle-do”) coalition 80 seats and the HDZ 47 in the 151-seat Sabor (parliament). At the core of Kukuriku is the Social Democratic Party; its leader Zoran Milanovic will be Croatia’s new prime minister.

The new government will have two immediate tasks. First, after signing its EU accession treaty on Friday it must organise a referendum, which is likely to pass. A trickier issue will be getting the economy back on track. Croatia’s state administration is bloated, and public companies are overstaffed. The main banks are in Austrian and Italian hands. Boris Vujcic, deputy head of the national bank, says that there is still time to rein in Croatia’s growing debts, but that the new government needs to act fast to stop them spinning out of control “as in some other countries.” That will mean cuts to jobs and spending.

och även det i artikeln som rör Slovenien är mig i stort sett bekant:

Slovenia. A shock result in yesterday’s election. Polls made it clear that the Social Democrats of Borut Pahor were on their way out of office. But they also indicated that Janez Jansa, a former prime minister and veteran right-winger, would return to power. They were wrong. Victory, with 28.5% of the vote, went to the brand new Positive Slovenia party of Zoran Jankovic, the mayor of Ljubljana and a former retail tycoon.

Mr Jankovic appears to have gained 28 out 90 seats in parliament, which means he could face weeks of tough coalition talks. Despite taking only ten seats the Social Democrats could remain in government. A weak administration may make it hard to push through the tough reforms that many people believe Slovenia needs.

så jag antar att det som står om resten är lika sant. Och dessutom är det intressant.

Valdag i Kroatien och tillfälligtvis äntligen solsken. Jag har försökt förstå vad man tänker om denna händelse här. Mina studenter svarar avvisande att det nog inte blir någon skillnad, ”samma skit” ungefär och bland mina vänner är tongångarna rätt likartade. De stora problemen är korruption (jag har aldrig hört det ordet så ofta som här), dåliga statsfinanser, arbetslöshet och ett mycket stormaskigt socialt skyddsnät: många, verkligen många rotar i soptunnorna efter något att dryga ut dagskassan med. Det är till och med så att en del av den frivilliga socialhjälpen går via soptunnorna. Kläder man inte använder mer men som ännu är rätt användbara hängs snyggt och prydligt på soptunnskanten, torrt bröd hängs i påsar och tomflaskor ställs bredvid soptunnorna så att de är lätta att plocka åt sig för den som behöver pantslantarna.

igår på Tkalčićeva

Regeringspartiet HDZ kommer enligt prognoserna att förlora makten. Korruptionsskandalerna har kantat dess väg. De som sannolikt kommer att vinna är alliansen Kukuriku, som jag uppfattar som ett slags mittenallians som alltså står till vänster om HDZ. Namnet betyder ”kuckeliku”(!) och kommer sig av att ledarna i denna allians befann sig på restaurangen ”Kukuriku” när de proklamerade sitt samarbete. Dessutom ska väl ”kukuriku” ha något med ”uppväckande” att göra.

Här en länk till en kommentar från euronews.