Kategori: Politik

Fler och fler kommer ut som Klugscheißer när det gäller ryssarnas ondskefulla framfart i Ukraina. Några tycker att det är dags för en kompromiss och genom att ha titlar som låter dem framstå som experter tror de att de kommer undan med sådana cyniska och okunniga förslag. Med denna kompromiss vill de offra Ukraina i hopp om att själva kunna rädda sina skinn. För vilken kompromiss kan det finnas mellan en som vill behålla och skydda sitt land och en som har som mål att förgöra eller frånta alla i landet deras identitet. Ska ryssarna först bara få förgöra en mindre del av ukrainarna? För att sedan i sedvanlig ordning bryta kompromissavtalet för att förgöra fler? För att sedan gå till nästa kompromiss följd av fler mord och mer förstörelse…

Andra – inte fullt lika cyniska kanske – vill att vi ska ömma för ryska turister och deras rörelsefrihet i Europa. Detta för att de jämför de ryska turisterna med sig själva (då blir det ju ofta inte mycket till utslag) i stället för att jämföra de ryska turisterna med det lidande ukrainska folket.

Klugscheißern har fått en del nya, otäcka, ansikten.

Om indragande av turistvisa för ryssar som vill resa i EU:

En del säger att detta inte drabbar putins anhängare, för att putins anhängare inte skulle ha råd att turista utomlands. Samtidigt pekar en hel del statistik på att putin har stöd av 80% av befolkningen i Ryssland eller fler. Går detta ihop? Och har vi inte sett de där videosnuttarna med rika ryssar som sitter i väst och spottar på ukrainare. Minns ni den där korta filmsnutten med den unga ukrainskan som plockade upp sönderrivna ukrainska flaggor från marken någonstans i Stockholm. En ryska i päls ropade med en röst som var van att befalla att ukrainskor ”bara är horor och städerskor”. Och de ryssar jag råkade stöta på alldeles nyss på den kroatiska kusten, inte verkade de vara varken fattiga eller anti-putinister. Anekdotisk bevisföring? Kanske, men inte kan jag se att de som talar emot indragandet av dessa visa har någon stadigare grund att stå på. Och någon gång tycker jag mig ana att de som särskilt gärna talar sig varma för de ryska turisterna gör det för att komma till rätta med den egna relativa hållningslösheten i det nära förflutna.

Att jämföra dessa ryska turister med oss västeuropéer ger inte mycket. Den jämförelse som vi har anledning att göra är den mellan de ryska turisterna och den ukrainska civilbefolkningen i de hårdast drabbade områdena, ja, det behöver inte vara just de hårdaste drabbade områdena, jämförelsen ger tydligt utslag oberoende av vilken del av Ukraina man väljer.

Se först de lemlästade och fördrivna i ögonen innan ni tycker synd om de ryska turisterna! Jämför dem inte med er själva för då blir kanske utfallet inget särskilt.

För övrigt kan man just nu se ryska turister resa omkring i Kazakstan med symbolen ”Z” på bilarna. De blir mycket upprörda och kallar på polis när kazakerna vänder sig emot detta och kallar symbolen fascistisk. Och de som kör de här bilarna är inte fattiga.

I Ukraina pågår ett folkmord utfört av de ryska angriparna. Man mördar, lemlästar och våldtar ukrainare. Man förstör deras land och gör det svårt för människorna att leva där. Man deporterar deras barn till Ryssland för att göra dem till ryssar.

För säkerhets skull har jag slagit upp hur man officiellt definierar folkmord. Ja, säkert finns det bättre än wikipedia, men jag tror detta är klart nog (och om någon har invändningar mot definitionen, så går det att framföra sådana):

”Folkmord, även kallat genocid, är avsiktliga och systematiska handlingar i syfte att helt eller delvis förinta en grupp utvald eller definierad genom nationalitet, etnicitet, ras eller religiös tillhörighet.”

”Gärningarna som räknas upp i konventionen är:
Att döda medlemmar av gruppen
Att tillfoga medlemmar av gruppen svår kroppslig eller själslig skada
Att uppsåtligen påtvinga gruppen levnadsvillkor, som är avsedda att medföra dess fysiska undergång
Att genomföra åtgärder, som är avsedda att förhindra födslar inom gruppen
Att med våld överföra barn från gruppen till annan grupp”

När jag säger att det pågår ett folkmord får jag ibland höra invändningar. Några säger att inte tillräckligt många har dödats. Jag vill svara på det: Hade ni godkänt det som folkmord om ukrainarna inte hade försvarat sig så kraftfullt? Vill ni, för att det ska få kallas folkmord, att fler ska dö? Jag vet inte om ni ser det, men detta skulle ju innebära att ukrainarna sitter i ett slags bur där de om de vill bli erkända som offer för folkmord borde lägga ner vapnen. Om de försvarar sig och – detta så förbjudna för vissa bland västvärldens ”kloka” – om de får hjälp från andra länder i den fria världen, då har de sig själva att skylla? Någon säger att FN inte tillåtits räkna offren. Inte tillåtits av ukrainarna? Jag undrar. För övrigt har FN visat sig tämligen svagt och anpassligt till den ryska agendan. Precis som Amnesty har man invändningar mot att och hur ukrainarna försvarar sitt land. Så om FN inte tillåts räkna så kan det bero på att man inte helt litar på FN – på grund av hur FN betett sig. Sedan talas det förstås från denna sida om Nato och om att Nato är orsaken till det ryska anfallet inklusive mord på civila, bomber kastade mot sjukhus och persontåg, våldtäkter, tortyr av krigsfångar, tortyr av civila. Och nyss likställde SVT ukrainare och ryssar när det gäller Zaporizjzja: "Ryssland och Ukraina har genomgående beskyllt varandra för att äventyra säkerheten vid kärnkraftverket.” Förövare och offer likställs obekymrat hjärtlöst. Var finns frågan om vad ryssarna har i Zaporizjzja att göra? Varför är de där? Är de på besök? Varför inser inte SVT att ryssarna inte har i Ukraina att göra, inte i Zaporizjzja eller någon annanstans?

Kan människorna i den del av världen som inte är utsatt för den ryska slakten äntligen sluta upp med att ”förstå” ryssarna och putin? Vad är det som föder och göder detta förnumstiga kallsinne, denna förfärande hjärtlöshet?

Slava Ukraini!

Sedan Kosovo blev självständigt 2008 har det förekommit påtryckningar från serbisk sida. En sak som ofta hävdas från den serbiska regeringens håll gäller speciella rättigheter för den serbiska minoriteten i norra Kosovo (det finns en albansktalande minoritet i Serbien men från deras sida krävs inte något sådant). 2011 nådde man med hjälp av EU i Kosovo en överenskommelse, som en eftergift till Serbien, om att bilarna i landet skulle ha nummerplåtar märkta med RKS respektive KS (eftergiften till Serbien).

2016 förlängde Kosovo giltigheten för KS-skyltarna för ytterligare fem år och gjorde samtidigt i Serbien utfärdade skyltar för Kosovo otillåtna. Efter att överenskommelsen i september 2021 upphörde att gälla bestämde sig regeringen i Kosovo för att inte ytterligare förlänga den och polisen började konfiskera serbiska nummerplåtar i landet. Serbien reagerade på detta med att blockera gränsövergångarna till Serbien. En temporär lösning med hjälp av klistermärken prövades. En mer permanent lösning var tänkt att bli till den 21 april 2022, men så blev det inte.

Nästa plan från Kosovos sida var att helt införa kosovanska registringsskyltar i Kosovo till den 1 augusti 2022. Detta förde emellertid till nya protestaktioner från den serbiska minoriteten (understödd av Belgrad-regimen) och reformen uppsköts till den 1 september och det bestämdes att ett nytt möte mellan Kosovos och Serbiens ledare i Bryssel den 18 augusti med hjälp av EU:s medling, varvid EU som tidigare stödde Kosovos rätt att besluta om landets registreringsskyltar.

Kosovos premiärminister Kurti och Serbiens Vučić återvände sedan till sina hemländer utan att något resultat nåtts. Vid återkomsten till Belgrad drog Vučić omedelbart igång med en svartmålningskampanj av Kurti och den stora regeringskontrollerade pressen ekade allt vad Vučić i sötsurt vredesmod hävde ur sig. Kurti vill ha blod (krv) medan Vučić söker fred (mir) ropade Vučić och tidningsrubrikerna och det talades med stora bokstäver om RAT (KRIG) och om igen om KRV. Detta vill enligt Vučić Kosovos ledning, medan han själv som vanligt med halkig stämma mumlar om MIR.

Vidare påstår Vučić att man i Kosovo förbereder likvideringar av ”vårt folk” i norr. Och han säger hotfullt: ”Jag varnar dem för att göra detta. Döda inte människor. Vi behöver fred och stabilitet. Vi vill inte döda någon.”

Han säger också: ”Vi har en lista över serber i norra Kosovo som Priština vill döda och vi vet att utländska säkerhetstjänster har givit sitt medgivande till detta medan andra lovat att titta bort. Men serberna tillåter inga fler pogromer riktade mot serber.”

Vidare säger Vučić: ”Vårt folk ska befrias från både förtryck och förföljelse och vi kommer att rädda det från massakrer. Om NATO inte vill det, om de deltar i pogromer med KFOR-trupper eller albanska trupper…jag hoppas de låter bli.”

I samma veva åkte Serbiens utrikesminister till Moskva för att låta att Lavrov veta att Serbien inte har del i ”den antiryska hysterin".

°°°°

Allt detta bör EU hålla i minnet om frågan om ett serbiskt EU-medlemsskap kommer upp.

EU måste också få upp ögonen för att Vučić uppträder på ett sätt i Bryssel och på ett helt annat sätt inför hemmapubliken. EU bör ta sig en titt på hur Vučić talar till hemmapubliken.

Än en gång vill jag försöka förstå varför vänsterns stöd för Ukraina är så förhållandevis svagt. Hur går resonemangen egentligen innanför orden, för orden säger ofta något om att man visst stöder Ukraina. Men ofta är detta påstående följt av inskränkningar av olika slag, inskränkningar som gör att stödet blir mycket skrangligt. Och det blir inte mindre skrangligt av att man hänger upp ukrainska flaggor.

Jag gör alltså denna min undersökning på facebook bland vänner till höger och till vänster. Det som jag länge sett är att de texter som verkligen brinner för Ukraina, för att Ukraina ska få vara ett självständigt land inom sina gränser, oftast kommer från liberaler eller konservativa. Till vänster tiger man oftast eller talar ganska vagt – här talar jag inte bara om fb-vänner i Sverige eller Norden utan generellt om det jag ser.

Härom dagen såg jag en bild på en stupad ukrainsk soldat. Under bilden hade någon med vänstersympatier lagt in en kommentar som löd: ”Hon var bara en bland många. Familjer på båda sidor förlorar medlemmar i detta meningslösa krig.” Jaha ”bara en bland många”. Vad ska det betyda? ”På båda sidor”? Här har skribenten visst glömt något väsentligt om detta krig. ”Detta meningslösa krig”. Ja, det ryska anfallet är meningslöst och naturligtvis långt värre än meningslöst (man kan knappast kalla folkmord för meningslöst utan att trampa på offrens lidande). Ukrainas försvarskamp är INTE meningslös utan nödvändig, påtvingad av nöden.

Någon annanstans läser jag att det svenska partiet V tagit avstånd från invasionen av Ukraina. Påståendet fortsätter inte helt överraskande så här: ”men bakom finns en stark aversion mot Natos roll som försvarare av Ukraina vilket innebär att den faktiska summan blir plus minus noll.” Det här sista är ett märkligt påstående. ”Den faktiska summan blir plus minus noll”. Detta andas cynism och går knappast att med någon gnutta uppriktighet kombinera med ett stöd för Ukraina. Eller är ”stöd för Ukraina” något som på sina ställen – i hemlighet? – kan tolkas som stöd för ett fredsslut på putin-Rysslands villkor?

Jag undrar vad de inom vänstern som säger att "de stöder Ukraina, men” egentligen menar. Bortser man från att de ryska krigsmålen är att radera ut Ukraina som land, att eliminera ukrainarna som folk? Tror man att ”russkiy mir” är en lösning – och vad för slags ”lösning” i så fall?

Om man inte inser att man inte kan besegra putin-Ryssland med ord och kloka resonemang, så befinner man sig i en återvändsgränd eller i en inbillningens värld och orden om stödet för Ukraina blir till rön i vinden. Nato finns och Nato är berett att försvara Ukraina mot inkräktarna. Är det inte oändligt mycket viktigare att handla, att göra något konkret för att rädda fler ukrainare från att lemlästas och mördas än att sitta och fundera över sina eventuella principer?

Slava Ukraini!