Kategori: Ord och språk

Det finns ännu ett antal saker jag grubblar över när det gäller min översättning av Herta Müllers Hunger und Seide. I hopp om att någon av er läsare har några förslag på en lösning av problemet, lägger jag ut en kort passage ur essän ”Soldaterna sköt i luften – luften var i lungorna, Timişoara efter revolutionen”:

Temeswar wird seit den Wahlen anders als die anderen Städte des Landes bewacht. Die Stadt der Revolution wird in Bukarest nur ungern erwähnt. Die alten Genossen aus der KP haben sich die Rose ins Knopfloch gesteckt, sich die ”Königin der Blumen” an die Brust gedrückt, haben Schulter an Schulter die Front gebildet zur Rettung der Nation. Sie retten und retten seither – über die Köpfe hinweg. Zuerst provisorisch, kurz danach, süchtig nach Endgültigkeit, schon nicht mehr imstande sich aufzulösen, auf sich zu verzichten.

Timişoara bevakas efter valet på ett annat sätt än de andra städerna i landet. Revolutionens stad nämns bara ogärna i Bukarest. De gamla kamraterna ur kommunistpartiet har stuckit rosen i knapphålet, tryckt ”blommornas drottning” till sitt bröst, och skuldra vid skuldra bildat en front för nationens räddning. De räddar och räddar sedan dess – över människornas huvuden. Först provisoriskt men kort därefter, suktande efter något slutgiltigt, klarar de inte av att lägga ner sig själva, att avstå från att fortsätta.

Det här ”über die Köpfe hinweg” har jag svårt att få någon vettig svenska av. Vad betyder ”över människornas huvuden” eller ”över huvudena på människorna”? Försöket med att sätta in ”människorna” kanske inte alls förbättrar någonting. Kanske skulle man säga ”över allas huvuden”? Eller man kanske måste hitta på ett helt annat uttryck utan ”huvuden”? Och borde det kanske finnas en not om ”nationella räddningsfronten”?

Jag brottas denna helg med slutkorrekturet av min översättning av Herta Müllers essäsamling Hunger und Seide. I det här arbetet stångas jag med både stort och smått. Denna morgon mest med smått. Vissa uttryck är ju mycket mer självklara och glasklara på ett språk än på ett annat. När man hör en sådan vändning vet man att så här och inte på något annat sätt säger man detta. Det tyska ”frische Blumen” är ett sådant uttryck. Men vad heter det på svenska: fräscha, färska, nya, friska, nyplockade…?

Wer war Augustin Serac. Weshalb war er im Gefängnis. Weshalb wurde er mit der als Diebstahl getarnten Haussuchung det Securitate belastet. Weshalb ist er im Gefängnis gestorben. Weshalb wurde er auf dem Armenfriedhof begraben. Wer brachte ihm frische Blumen, die man mitten im Winter kaufen muß.

Vem var Augustin Serac. Varför var han i fängelset. Varför kopplades han samman med Securitates till inbrott kamouflerade husrannsakan. Varför dog han i fängelset. Varför begravdes han på fattigkyrkogården. Vem kom till honom med xxx blommor, som man mitt i vintern måste köpa.

I det här fallet går det inte att smita undan med en ”tillfällig” lösning för frasen dyker upp hela tre gånger på en halv boksida.

°°
PS I Salongen finns idag en ny text om romanen Arnes kiosk.

Igår hade jag min åttonde lektion i kroatiska. Sedan två månader har jag, som jag väl berättat tidigare, en privatlärare, en före detta svenskstudent till mig från höstterminen. Under veckan funderar jag ut frågor om ord jag hört eller tyckt mig höra, om skylttexter, uttryck jag vill kunna, grammatik och om fraser jag vill sätta ihop med hjälp av mina "byggstenar". Jasmina kommer hit en förmiddagstimme och vi bygger gemensamt upp lektionen kring mina frågor. För mig är detta en i det närmaste idealisk metod och det är dessutom ett rent nöje. Enda problemet är att mitt minne inte är så bra längre och att jag inte ”hinner” repetera lika mycket som jag borde. Här är gårdagens lektionsanteckningar + en liten text jag skrev härom veckan:

to je to = det är det (mycket vanligt uttryck, som kanske bättre översätts med ”det var det”)

gle! (talspråklig och ”innehållslös” imperativ ) – gledati=titta gledaj! (normal imp) presens: gledam etc
vidjeti imperativ: vidi! presens: vidim etc

ovako = på det här sättet, så här (i talspråk ett slags utfyllnadsord)
Kuham. Ovako to radim. Jag lagar mat. Så här gör jag det.
Slušaj, ovako… slušati = lyssna, höra (pågående aspekt)
čuti = lyssna, höra (inträdande aspekt) čuj! = lyssna! (eller ”Vad kan man göra?”) čujem etc

polako = långsamt, sakta

tyvärr: Det vet jag tyvärr inte. Nažalost, ne znam.

Vet du om affären är öppen? Znaš li, radi li trgovina?/ Znaš li, je li otvorena trgovina?
Vet Ni om affären är öppen? Znate li…
(”om” finns inte med i kroatiskan i sådana här sammanhang)
Jag tror att den är öppen. Mislim, da je otvorena. /da radi.

I lördags var jag på Japetić. U subotu sam bila na Japetiću.
I fredags var jag på italienska kulturinstitutet och lyssnade på poesi.
U petak sam bila u talijanskom institutu kulture i slušala sam poeziju. (nom. poezija)

Gillar du…? Sviđa li ti se…?

välkommen/välkomna dobrodošao (m.s.) dobrodošla (f.s.) dobrodošli (m + mf. pl)
dobrodošle (f.pl.)

uvijek živa = alltid vid liv (reklam för cockta)

Halv två ska jag hämta en väninna på busstationen.
U pola dva idem na autobusni kolodvor po prijateljicu. (normal fråga)
U pola dva idem na autobusni kolodvor pokupiti prijateljicu. (lite konstlat med ”kupiti”)

prijatelj = vän, prijateljica = väninna

några imperativer av ići = gå
idi!
idimo!
idite!

stanovati = bo men živjeti (= leva, bo) är mer frekvent

stanujem
stanuješ
stanuje
stanujemo
stanujete
stanuju

doći = komma (inträdande aspekt) används bl.a. för att bilda futurum

dođem
dođeš
dođe
dođemo
dođete
dođu

imperativ:
Kom!=Dođi! Dođite!

dolaziti = komma (pågående aspekt) används mycket mer i presens än doći

dolazim
dolaziš
dolazi
dolazimo
dolazite
dolaze

Kommer du till festen? Dolaziš li na zabavu? (nom. zabava + fešta)

čekati = vänta (pågående aspekt)

čekam
čekaš
čeka
čekamo
čekate
čekaju

Vänta!=Čekaj! Čekajte!

Dobar dan! Drago mi je! Zovem se Bodil. Iz Švedske sam. Govorim švedski, njemački, talijanski i engleski ali samo malo hrvatski.
Imam crnog psa. Zove se Londi i ima deset godina. Lijep je.
Volim šetati Sljemenom.
Puno čitam.
Nemam auto.
U pola četeri idem kući.

PS Min grammatiska terminologi – "inträdande aspekt" till exempel – är lite hemmagjord.

Det jag har lyckats med sämst här i mitt nya kroatiska liv är nog själva språkinlärningen: Min kroatiska var fram till för någon vecka sedan bara en oordnad samling lösa ord och småfraser. Jag skyllde hela tiden på att mitt arbete som svensklärare här tillsammans med alla mina sidoarbeten som översättare, frilansskribent och lärare i modern tysk litteratur tog för mycket av min tid och dessutom har jag ju Londi att sköta. Och så är min ålder inte till fördel för inlärning av ett helt nytt språk. Så sa jag, så tänkte jag, men för två veckor sedan bestämde mig för att åtminstone göra ett försök att skapa lite struktur i min ”minikroatiska”. Så nu tar jag en privatlektion i veckan. Min lärare är en av mina före detta svenskstudenter från hösterminen. Snart kommer hon hit för den tredje lektionen och jag sitter här och repeterar mina verb. Får jag bjuda er på verbet ”vara”? Infinitiven är ”biti” och det har jag tagit in, men till min förvåning finns det två typer av presens av detta verb, en för frågor eller för betoning. Så här ser det ut:

(ja) jesam
(ti) jesi
(on, ona, ono) jest
(mi) jesmo
(vi) jeste
(oni, one, ona) jesu

Och så finns det en rad presensformer för normalfallet:

(ja) sam
(ti) si
(on, ona, ono) je
(mi) smo
(vi) ste
(oni, one, ona) su

För att förtydliga detta ger jag några exempel:

Jesi li gladan/gladna? = Är du hungrig? (mask/fem)
Gladan/gladna sam. = Jag är hungrig. (mask/fem)
Ja sam gladan/gladna. = Jag är hungrig. (mask/fem)

Lite förklaringar: Orden inom parentes är personliga pronomina som man inte alltid behöver använda. Verbet får inte stå först och ”li” är en frågepartikel.

När jag någon gång sent på eftermiddagen tittade ut genom mitt balkongrumsfönster härom dagen, såg det ut så här. Två gamla damer och en gammal man i samspråk på en bänk. När jag tittade ut två timmar senare var scenen i stort sett densamma. Enda märkbara skillnaden var att solstrålarnas riktning var lite snedare.

Utanför hissen ytterligare lite senare samma dag mötte jag en annan granne, en äldre herre med käpp. Han log och frågade artigt, ja, nästan galant, tyckte jag: ”Wie geht es Ihnen, meine Nachbarin?” Jag tackade och sa att allt var bra. I och för sig klarar jag detta på kroatiska nu, men jag kunde inte låta bli att bli lite förtjust över att han extra förberett den här frasen på tyska. Sedan är det något speciellt med uttrycket ”min granne” som tilltal. Det verkar vara ett slags formel i språket här, för en annan granne i huset brukar fråga: ”How are you today, my neighbour?” Så har jag aldrig sagt på svenska.