Nazar Gontjar

honcharFör tio dagar sedan drunknade den ukrainske poeten och konstnären Nazar Gontjar i en sjö utanför staden Uzhgorod. Han blev 45 år. Lev Hrytsyuk, som kände honom personligen, har skrivit en minnestext om honom i Salongen. Ur den har jag lånat en av Gontjars dikter i Levs översättning:

Jag dyker ned
i himmelen –
och i universum
dyker jag upp
och jag svävar
och jag sjunger
och jag ropar
och jag gäspar…
och så vaknar jag

– – – – – –

jag ligger –
och jag varken sjunger
eller ropar –
och så gäspar jag…
och vaknar inte

Om ni vill läsa originalet också, så finns det här.

Färgen blå

Låt mig följa en äventyrlig stig längs några av namnen på färgen blå. Sedan länge vet jag att ordet ”blå” en gång betytt svart. Så här skriver Hellquist om detta:

Ordet betydde i äldre tid även: svart, blåsvart, kolmörk, t.ex. ä. nsv. ”blåman”= fsv. ”blaman”, neger, mor o.d.

Igår befann jag mig i ett samtal med två rumänska väninnor, som då och då växlade några rumänska ord och fraser med varandra. Jag upptäckte då att blå på rumänska heter ”albastru”. Det låter ju som vit eller vitaktig, tyckte jag och frågade efter ordet för ”vit” – ”alb” fick jag veta.

Jag kastar en blick i Hellquists text om ”blå” igen och finner:

väl trots olikheten i bet. besl. med lat. ”flavus”, guldgul, blond

”Blå” är alltså både svart, vit och guldgul enligt dessa fynd! (För mig gärna på rätta vägar, om ni tycker att det här är en irrstig.)

I alla fall ger det här en vink om hur vindlande färgordens vägar är. Och mitt i detta med orden förundras man över hur människan kommit på hur man (visserligen på olika sätt) ska dela upp ett steglöst spektrum i ”färger”.

p1010148

möjligen passar denna bilds färg inte riktigt till det pausträdsblåa omkring

Mer om Kurras-affären

Härom dagen skrev jag en text om de fakta som under den senaste tiden uppdagats om Karl-Heinz Kurras, mannen som sköt ihjäl studenten Benno Ohnesorg vid en demonstration i Västberlin den 2 juni 1967. Jag kommer idag tillbaka till Kurras-affären igen, en affär som det nu äntligen, om än väldigt sparsamt, börjar talas om också i svenska media.

Jag väljer att översätta ett litet utdrag ur Spiegel-online från den 24.5, där det som först bara antogs om Kurras’ medlemskap i SED (det statsbärande partiet i DDR) och Stasi (den östtyska säkerhetspolisen) – och som denne inledningsvis förnekade – nu bekräftats:

Kurras hat inzwischen seine SED-Mitgliedschaft eingeräumt. “Ja, ich war in der SED, soll ich mich deswegen etwa schämen?”, sagte er der “Bild am Sonntag” (”BamS”). Befragt zu seiner Spitzeltätigkeit für die DDR antwortete der 81-Jährige: “Und wenn ich für die Staatssicherheit gearbeitet habe? Was macht das schon. Das ändert nichts!” In der “Bild”-Zeitung am Samstag hatte Kurras noch geleugnet, Inoffizieller Mitarbeiter (IM) des Staatssicherheitsdienstes der DDR gewesen zu sein.

Kurras har vid det här laget medgivit sitt medlemsskap i SED. ”Ja, jag var med i SED, ska jag kanske skämmas för det?”, sa han till ”Bild am Sonntag” (”BamS”). När han tillfrågades om sin angivaraktivitet för DDR svarade 81-åringen: ”Och om jag nu har arbetat för säkerhetspolisen? Vad gör det. Det ändrar ingenting!” I Bild-Zeitung på lördagen förnekade Kurras fortfarande att han varit IM (inofficiell medarbetare) för DDR:s säkerhetspolis.

Det nummer av Spiegel som kom ut den 25.5 har Kurras-affären som titelhistoria (Spiegel är ju på intet sätt en högertidning – utan håller sig ”im Zweifelsfall links”, som det heter) och bilden på framsidan visar ett foto av den skjutne Benno Ohnesorg:

p10406201

Här är något ur innehållsförteckningen i tidskriftsnumret:

(S. 42)TITEL: Wie der Tod von Benno Ohnesorg ein zweites Mal die Republik verändert

(S. 46)TITEL: Interview mit Rechtsanwalt Otto Schily über den Fall Kurras, die Stasi und die Justiz in den Sechzigern

(S. 52) ESSAY: Schriftsteller Peter Schneider über den 2. Juni 1967 in neuem Licht

Jag har alldeles nyligen fått detta nya Spiegel-nummer i mina händer och jag har ännu inte hunnit läsa allt som rör den här historien. Så småningom, när jag har läst färdigt och funderat lite – det är en komplicerad sak – tänker jag försöka formulera några tankar kring läsningen här.

PS Ni får ursäkta alla parenteser och inskjutna satser i den här texten. Jag lyckades tyvärr bara rensa ut ett fåtal.

Tillägg: Den 2 juni har även Aftonbladet uppmärksammat historien:

Jag citerar några rader ur artikeln:

Varför?
Frågan alla ställer sig är om han sköt på uppdrag av Stasi. Var han en ”agent provocateur” med syfte att skapa oreda i Västtyskland? Det finns inte något i de Stasi-dokument som hittills har hittats som tyder på det. Å andra sidan är arkivet för perioden maj-juni 1967 ”tunt”, säger forskaren Helmut Müller-Enbergs till Bild am Sonntag.

Paul Celans dikter blickar in i det japanska

Gårdagens lilla samtal kring översättandet här fick mig att sedan läsa om den lilla essän om Paul Celans märkliga översättbarhet till japanskan, ”Das Tor des Übersetzers oder Celan liest Japanisch”, av Yoko Tawada. Essän finns i samlingen Talisman:

p1040611

I början av texten funderar Tawada kring dikters översättbarhet i allmänhet och hon säger:

Mit der Frage nach der ”Übersetzbarkeit” meine ich nicht, ob ein Gedicht sein perfektes Abbild in einer fremden Sprache findet, sondern ob seine Übersetzung auch Literatur sein kann.

Med frågan efter ”översättbarhet” menar jag inte, om en dikt finner sin perfekta avbild i ett främmande språk, utan om dess översättning också kan vara litteratur.

Hit har vi väl ibland tänkt för oss själva var och en av oss, när vi riktat vår tanke mot det här temat, men sedan börjar märkliga ting hända i den här texten.Tawada skriver att hon, när hon läser Celan på japanska, har en känsla av att hans dikter ”ins Japanische hineinblicken” – att de "blickar in i det japanska”. Sedan berättar hon vad hon menar med detta: Hon hade skickat ett kopierat exemplar av den japanska översättningen (av Mitsuo Iiyoshi) av Celans diktsamling ”Von Schwelle zu Schwelle” (Från tröskel till tröskel) till sin vän eller kollega Klaus-Rüdiger Wöhrmann. Wöhrmann berättade sedan i ett telefonsamtal vad han hade sett när han tittade på översättningen. Han hade upptäckt att radikalen (en radikal är en huvudbeståndsdel av ett japanskt/kinesiskt ideogram) för ”Tor” (på svenska ”port”) spelade en avgörande roll för hela diktbandets översättning.

p1040614

Tawada kände omdelbart att just denna radikal förkroppsligar Celans översättbarhet till japanska. Alla tecken som innehåller radikalen ”port” bär i grunden på betydelser som har något med port att göra, även om dessa betydelser inte alltid är särskilt tydliga eller ens märkbara för den som inte letar efter dem.

p1040619

Och Tawada, som genom Wöhrmanns blick ”utifrån”, plötsligt blivit medveten om denna radikals speciella betydelse i detta diktband(s översättning till japanskan), låter sin tankegång mynna ut i denna fråga:

Wie aber ist es möglich, daß in diesem schmalen Gedichtband immer wieder an einer entscheidenden Stelle die Ideogramme mit dem Radikal ”Tor” auftauchen?

Men hur är det möjligt, att det i detta tunna diktband gång på gång på ett avgörande ställe dyker upp ideogram med radikalen ”port”?

Och så låter hon tanke gå vidare så här:

Es ist nicht möglich, daß Celan heimlich Japanisch gelernt hat und mit Absicht so gedichtet hat, daß in der japanischen Übersetzung das Radikal ”Tor” zu einem Schlüsselzeichen wird.

Det är inte möjligt, att Celan i hemlighet lärt sig japanska och med avsikt diktat så att radikalen ”port” i den japanska översättningen blivit till ett nyckeltecken.

Fortsättningen av essän är inte mindre spännande, men jag lämnar den nu åt er att läsa utan mitt mellantugg.

PS Andra texter jag skrivit om Tawada eller översättningar jag gjort av hennes texter finns här:

Yoko Tawada

Den europeiska kroppen – Yoko Tawada

Yoko Tawada: Notiser på Lofoten

Yoko Tawada – en essä ur Talisman