Författare: Bodil Z

Fördröjd vinkning

Bodil Z 5 kommentarer

Londi har hämtat sig efter den svåra perioden i oktober-november-december, så livet ser helt annorlunda ut om man vill jämföra med hur det var då. Men livet ser kanske alltid annorlunda ut. Ibland förstår jag inte alls hur mitt liv hänger ihop, om det är samma liv jag lever nu, som det jag levde för en eller två eller tre veckor sedan eller under någon annan epok, som sommaren till exempel. Och hur lik är jag mig själv genom dagarna, kriserna och glädjeögonblicken? Ganska, tycker kanske någon. Jag vet inte. Ibland fäster jag min identitet vid andras ögon. Är jag den som Stanko ser och vinkar till från sin balkong? Eller är jag någon som likt en separathumla studsar och svävar runt i internetsfärerna eller i mitt eget huvud? Eller alltid mest Londis vän och rädslan att förlora henne? Fast Londi hon skaffar sig nya vänner också i dessa kanske yttersta tider:

Mer från Zlatko Kopljars utställning

Bodil Z 2 kommentarer

I söndags tog Londi och jag en längre promenad än vi gjort på månader. Vi gick i riktning in mot stan till Meštrovićs paviljong. Jag hade genom Draženka fått veta att det pågår en installation eller utställning på den runda platsen utanför museet och där träffades vi tre. Konstnären Zlatko Kopljar har byggt fyra torn av tegel som en gång tillverkats av fångar i koncentrationslägret Jasenovac. Tornen är med avsikt ofullbordade. Här finns en text på kroatiska om utställningen. Och här en på engelska.

Koncentrations- och förintelselägret i Jasenovac inrättades av Ustaša 1941 och det var i bruk till andra världskrigets slut. De människor som mördades och pinades här var främst serber, judar och zigenare, men även kroatiska och bosniska regimkritiker. Här kan man läsa mer om lägret då det var i bruk. Och här finns information om Jasenovac idag.


blick på tornen med museet i ryggen

Om en plats i minnet

Bodil Z

Under morgonpromenaden denna milda stilla vårdag tänkte jag på något jag tänkt på ganska ofta på sista tiden. Jag tänkte på ett minne jag har av ett gathörn mittemot en park i Františkovy Lázně. Ett märkligt minne för det markerar på något vis gränsen mellan förr och nu i mitt liv. Varför går inte att veta och det har inte med min flytt hit till Zagreb att göra, den skedde mer än ett år efter det här gathörnet. Då och då ser jag gatan, hushörnet och det gröna gräset under de höga vidkronade träden i parken och jag tänker: då! Jag blir lite glatt sorgsen till mods och försöker titta närmare i minnet men det går inte. Och nu har jag till sist bläddrad bland pausträdets blad, men den här platsen har jag inte fotograferat. Fast det finns många bilder från den lilla böhmiska kurorten. Till exempel här. När jag tittar på de här bilderna förstår jag inte alls hur de förhåller sig till min tidsplats i staden. Fast det finns en bild från Františkovy Lázně/Franzensbad bland pausträdsbilderna, som till sin stämning verkar ha en förbindelse med det här minnet. Kanske är bilden också från den där parken mittemot gasthörnet, fast lite längre ner mot en damm, som jag tror finns där.

När jag tittar på solstråket längst in i bilden, tycker jag mig ana ett spår av minnet.

Sammet

Bodil Z

Sammetsdagar. Luften är mild och mjuk och jag lever liksom utanför tiden eller i alla fall utanför årstiden. Londi tar det som det är. Mina ”projekt och idéer” har stannat upp eller blivit lagda åt sidan. Jag strövar i världen. Ibland sitter jag i timmar på något kafé. Det bästa just nu är det svarta Velvet. Man sjunker ner så behagligt i det sammetsröda havet och det blänker och glittrar i halvmörkret från väggarnas tavelramar eller ljuskronornas slipade glasbitar.

Igår kväll satt jag där med Dani. Vi åt kiflice med skinka och ost och prövade olika drinkar, skrattade och pratade och kände oss sorglösa och lätta, men ändå tunga, för vi satt djupt nersjukna i plyschen, sänkta men osänkbara. På skoj plockade vi ner en bok från hyllan intill och började staka oss igenom några sidor i en barnbok. Det här är något för oss, tyckte vi, och mös lite åt våra begränsningar och tänkte något i stil med: Baš me briga! (Fråga mig inte hur jag vet vad Dani tänkte.)


Tata nema vremena – Pappa har inte tid