Fördröjd vinkning

Bodil Z Berättelser ur livet

Londi har hämtat sig efter den svåra perioden i oktober-november-december, så livet ser helt annorlunda ut om man vill jämföra med hur det var då. Men livet ser kanske alltid annorlunda ut. Ibland förstår jag inte alls hur mitt liv hänger ihop, om det är samma liv jag lever nu, som det jag levde för en eller två eller tre veckor sedan eller under någon annan epok, som sommaren till exempel. Och hur lik är jag mig själv genom dagarna, kriserna och glädjeögonblicken? Ganska, tycker kanske någon. Jag vet inte. Ibland fäster jag min identitet vid andras ögon. Är jag den som Stanko ser och vinkar till från sin balkong? Eller är jag någon som likt en separathumla studsar och svävar runt i internetsfärerna eller i mitt eget huvud? Eller alltid mest Londis vän och rädslan att förlora henne? Fast Londi hon skaffar sig nya vänner också i dessa kanske yttersta tider:

5 kommentarer till “Fördröjd vinkning”

  2. Tack Lennart, för humletexten! Tur att humlan äntligen fått sitt flygande godkänt av människan, hur skulle det annars se ut? Jag läste lite fel, men hittade på det sättet något extra bra i texten: Fördröjd vinkning! Om vi bara kunde fördröja våra vinkningar en aning, skulle vi alla kunna flyga, eller hur? Och egentligen borde den här texten nog heta ”Fördröjd vinkning” i stället för ”Annorlunda”. Jag tror jag ändrar…

  3. Visst är vi ödets lekboll? Så fint att Londi hämtat sig.

  4. Jag tycker att det är en av poängerna med din blogg. Att den liknar sig. Att du har spår och trådar. Katter och grannar och tysköversättningar och då och då enigmatiska funderingar som kanske handlar om något du inte vill säga för mycket om. Men något vill du ändå säga.

  5. Jo, Vanja, jag hoppas på goda dagar för Londi nu.

    Gabrielle, jag tror bestämt jag har följt en annan av mina typiska trådar idag (strax här ovanför), förfallna-hus-tråden.

Kommentarer är stängda.