Sisaks historia (försöksvis)

Sisak är en stad med rötter som sträcker sig århundraden bakom punkten för vår tideräknings början. Just här har det bott människor i större samlingar i tusentals år. När man tittar på staden nu är det både svårt och lätt att förstå detta. Svårt för att stora delar av staden är ganska slitna och nedgångna utan att alls vara särskilt gamla, inte minst industrikvarteren. Lätt om man tänker på de floder som möts här och på det bördiga land som omger staden, ja, och på fästningen med sina vackert rundade torn. Men trådarna till det uråldriga löper underjordiskt. Det sägs att var man än gräver i staden, så stöter man på ruiner, oftast mycket gamla sådana.

Kelterna fanns ju en gång nästan överallt i Europa och de fanns också här men kanske var illyrierna här tidigare. I Kroatien finns det ett innersta illyriskt stråk i det mesta. Nå, under keltisk tid hette staden Segestica. Sedan kom romarna och staden blev en viktig ort i provinsens Pannonien och fick namnet Siscia. Efter Romarrikets fall förföll staden och gick in i en dunkel tid. På 600-talet kom slaviska stammar bland dem kroaterna och staden fick namnet Sisak och en ny blomstringstid inträdde. Under 900-talet stod Sisak under frankisk överhöghet, men furstarna som styrde staden var kroater. Därefter kom Sisak under period på tusen år under ungerskt herravälde, men styrdes så vitt jag förstått på en lägre nivå av kroatiska härskare. På 1500-talet stod här ett stort slag mellan Dubbelmonarkin och det Osmanska riket och i detta slag besegrades turkarna. Under 1700-talet kom Sisak att höra till kungariket Kroatien och Slavonien. Och efter det lutar vi oss in i vår tid: Sisak blev en stad i Jugoslavien och senare en stad i Kroatien.

°°

PS Det här är alltså bara ett försök som jag byggt på texter jag hittat i guideböcker, på nätet och i mina studenters texter. Vill någon rätta mig så är jag tacksam.

PPS Jag visar inga bilder eftersom pausträdet är fullt, men inom kort ska det planteras om och då randas nya tider.

PPPS Den nya tiden är redan här:


romerska lämningar strax intill den tårtgula domkyrkan

Bisak i värmen

Jag står inför en oväntad (liten) utmaning. Det får inte plats fler bilder under pausträdet, inte tills vissa justeringar gjorts i alla fall och detta kan ta tid. Kanske kan jag lura tekniken genom att plocka bort någon onödig bild från förr, men hur lätt är det att veta vad som är onödigt? En annan väg är att jag placerar bilderna på facebook (jag har ju ett vidöppet konto, så det är bara att kliva på) så länge.

Just nu är dagarna sommarvarma här i Zagreb och kvällarna håller kvar värmen länge. När Londi och jag gick längs Lopudska var luften tung av lukten av övermogna druvor. Det största bananståndet verkade vilja sträcka sig över hustaket. Och långt in i natten strömmade den ljumma luften in genom balkongrumsfönstret. Bablje ljeto är mäktig och stor i år.

Fästningen i Sisak

Sisaks fästning Stari Grad (så heter nästan alla fästningar här) som började byggas under 1200-talet, men fick sin triangulära form först på 1500-talet, befinner sig där Kupa mynnar ut i Sava. Runt om finns en lite lätt förvildad park och efter vårens översvämning är fortfarande mycket av marken lerig, så man blir lätt tung om fötterna om man strövar omkring där. Steph, Toma och jag försökte hålla oss till gångvägarna, men Londi gjorde ibland, driven av sin hundnyfikenhet, en avvikelse ut i det geggiga.


”fönster” mot Kupa


Steph går först


försök till helbild av fästningen

Sisak – döende industrier

Så kom vi till Sisak och vi valde att börja med området med de nu till stora delar havererade tunga industrierna, mest stål och kemi har det varit. Något lever ännu men undan för undan läggs industrierna ner och just nu är det ett oljeraffinderi som verkar stå på tur. Arbetslösheten är hög och i stigande men luften blir väl så småningom bättre. Området vi åkte igenom består av stora sönderfallande och söndervittrande industribyggnader av olika slag och de bostadsområden som under jugoslavisk tid byggdes för industriarbetarna alldeles intill fabrikerna. Dessa hyreshus är ännu helt bebodda, men efter vad vi kunde se rör det sig idag om en åldrande befolkning. Mellan husen finns enkla barer och en och annan restaurang och lite affärer för det dagliga. Solen sken starkt denna dag och det var behagligt varmt i luften så allt kom i en försonande dager. Och klockan som för alltid stannat på halv tre verkade visa på att inget kunde vara bråttom längre.

Sisaks utseende präglas av de tre floder som flyter igenom staden: Sava, Kupa och Odra. Också utmed industriområdet flyter en av dem, kanske är det Kupa.

Bilden här är tagen en bit ifrån industriområdet, men floden där såg ut ungefär så här. Ännu är flodbankarna leriga efter vårens stora översvämningar.

Genom Turopolje

Igår gjorde Londi och jag en utflykt till Sisak med två av våra vänner. Vägen till Sisak förde på härligt slingriga småvägar genom den bördiga jordbruksbygden Turopolje. Trakten är berömd för en rad saker som exempelvis diverse kraftiga maträtter, en speciell variant av den kajkaviska dialekten och en kraftfull fläckig svinras. Men kanske är de vackra mörkbruna trähusen det som man tänker på allra först när man talar om Turopolje. Och namnet ska enligt uppgift härstamma från ordet ”tur” som betyder uroxe. Överallt känner man att jorden är det viktiga här, jorden och det den bär.

Ett herremanshus och en kyrka i Buševec i norra Turopolje. Ortens namn lär flimra förbi någonstans i James Bond-filmen From Russia with Love: