Under dagens Yteuropa finns ett tyst keltiskt fundament. Det finns ett slags hemlig keltisk karta som sträcker sig över eller snarare under hela Europa och lite utanför till och med. Kanske kan man se den romerska provinsen Gallien som ett slags centrum – ett centrum mellan Galicien (i nordvästhörnet av Iberiska halvön) och Galicien ( östra Polen, västra Ukraina – som jag brukar stava med z).
Kartan här är, som ni ser, försiktigare än jag.
Jag tänker nu ohämmat plocka fram namn på folkslag, platser och områden som jag tror har med detta underliggande keltiska att göra. Detta är alltså inte en redovisning av ett vetande utan ett försök att – genom en inventering av sådant som dyker upp i mitt huvud och genom ren spekulation och mest av allt genom ett försök att locka hit andras vetande – att närma mig ett sådant.
Paulus’ brev till galaterna: Galaterna var ett folk som bodde någonstans i det inre av det nuvarande Turkiet. Förmodligen av keltiskt ursprung.
Sankt Gallen: stad och kanton i nordöstra Schweiz. Har detta namn med något keltiskt att göra?
Le pays de Galles: Wales på franska. Ett klart keltiskt fall.
Senigallia: stad i Marche vid Adriatiska havet (inte långt ifrån Pesaro där jag tillbringat närmare tjugo somrar i mitt liv). Jag är ganska säker på att namnet har något med galler/kelter att göra.
Galla Placidia: I Ravenna finns ”Mausoleo di Galla Placidia”, en byggnad med fantastiska mosaiker. Galla Placidia var syster till en romersk kejsare. Har namnet ”Galla” någon anknytning till något keltiskt? Nej?
Gallipoli: stad i Puglia i provinsen Lecce. Det finns också ett annat Gallipoli i nuvarande Turkiet. Något keltiskt här?
Nu ska jag inte trötta er med mer uppräknande, kanske vill ni lägga till ett eller annat eller dra ifrån något…
Fast det här vill jag nog ända säga: Jag tänker på Mervallastenens text:
Sigrid lät resa stenen efter Sven, sin make.
Han ofta seglat
till Semgallen med dyrbar knarr
kring Domesnäs.
Det här Semgallen (som är ett område söder om Rigabukten) har det något med något galliskt att göra? Eller har det lettiska ”gal” ingenting med mitt favoritgall att göra?
Det må vara hur det vill med detta, här är i alla fall Mervallastenen – jag frestas nästan att kalla den Mergallastenen, men jag låter bli…
Trevligt ämne! Jag vill också veta mer. Tänker på Asterix som ju bor i Gallien.
Jag är dålig på kelter, men detta får mig att tänka på att min man länge hävdade att vi svenskar var en sorts keltiska arvtagare vilket jag lika ihärdigt förnekade.
Vi höll på i flera år och käbblade om det här.
Några frågor: Var alltså kelterna ett folk med ett eget språk? När var deras storhetstid och vad gjorde vi (svenskar) då?
Säckpipa?
Säckpipa finns tror jag där kelterna hade sina starkaste fästen. Utöver Enland m fl även i norra Frankrike.
Antagligen ska man lyssna på musiken för att bli klar över det hela.
Jag har glömt för många runor och bilden är för liten för att jag ska orka försöka läsa hela, men det verkar som om det står ungefär det vanliga om att si-och-så reste stenen efter någon annan, och om jag läser rätt så hette någon av dem Sven.
Jag har en gång skrivit ett inlägg om walesiskan här och jag tror att det bland kommentatorerna under texten finns flera som vet mycket om det keltiska:
http://www.bodilzalesky.com/blog/2006/03/05/walesiskan-spranger-lexikon/
Under tiden funderar jag vidare på europeiska ortnamn som pekar tillbaka på ”keltisk tid”. På brittiska öarna och i Bretagne finns ju förstås dessutom en ”keltisk nutid”.
Hans: Jag beklagar att bilden är för liten. Kanske kan jag fälla in en bild med själva teckenraden undertill, någonstans här i huset ska den finnas…
Det här är ju verkligt spännande: jag vill minnas att vi har diskuterat det en gång förr. Jag ville ju så gärna att ”Simrishamn” skulle ha något med Wales att göra (”cymru”) men det var visst fel tror jag.
Den s.k. ”Hallstadtkulturen” var väl keltisk?
Svar till Karin: Kelterna var inte ett folk. Keltiska är en språkgrupp och hur de som talade keltiska språk var besläktade sinsemellan vet man föga om. Musiken är en dålig ledtråd i sammanhanget, den är i bästa fall senmedeltida medeltida och ger inga tips om hur de keltiska folken lät, två-tretusen år tidigare.
Bodil, alla ”gall-”namnen har jag inte koll på, men galaterna talade ett keltiskt språk, det stämmer. Europa och västra Turkiet är nedlusat med gamla keltiska namn. Den fagre guden Finn fick exempelvis ge namn åt Österrikes nuvarande huvudstad.
Är inte så bra på historia..men jag förmodar att alla de namn som Bodil tog upp har med kelter eller keltiska att göra…..
Bengt,
ja, jag går väl lite i cirklar här ibland under mitt träd och då och då kastar jag ut etymologiska hugskott i hopp om att expertis ska dyka upp och reda ut saker och ting – och väldigt ofta sker också så.
Så vitt jag vet var ”Hallstadtkulturen” keltisk, men jag har inget djupare vetande om detta.
Johan,
det där med Finn och Wien var verkligen en överraskning. Undrar nu var d:et kommer ifrån i det tjeckiska Viden…
Nu kommer jag på lite annat med ”gall” här: Portugal tror jag verkligen betyder ”gallernas hamn”, så det hör hit. Sedan tänker jag på Galliléen – undrar om det namnet har någon anknytning till det här temat.
Sejfo,
jag är osäker där (jag gör det här för att lära mig saker) och hoppas att någon ska komma hit och rätta mig där jag eventuellt har fel.
Tack Johan.
Kanske kan man säga friskt vågat hälften vunnet?
Nå, inte det.
Well –
Hallstattkulturen anses ha varit keltisk, ja, men det beror på att den materiella kulturen som präglade Hallstatt sammanfaller med de områden dit man vet att de tidiga keltiska språken spreds, så det är bara en s.k. intelligent gissning. Det går naturligtvis inte att veta vilket språk de talade.
Ja, vad intressant. ”Hallstadtkulturen” var keltisk, i sin grund, som sagt. Och jag har också hört av en norsk historiker att Galiléen ska vara kopplat till en stam av kelter. Precis som nästan alla de ortsnamn du tagit fram, Bodil.
Språk, kulturella likheter, men olika stammar.
Dock finns det en bild av att de gaeliska kelterna, förutom att svära, rida och slåss, hade ett samhälle där den högsta makten sammanföll med en kulturposition, Druiden. En vis man och diktare. En tanke jag gillar. Om den sen innebar ngt sorts förtryck har jag ingen aning om…än.
Det här måste följas upp.
Min inre kartbild och det mesta av mina fakta kommer ur en avlägsen utgåva av National Geographic. Kanske hittbar på nätet?
Och Kartan ligger någonstans i en av alla dessa lådor där man längesen slutat leta, om man är jag. Men kul att ämnet kom på tal. Cheers!
Gabrielle,
tack för en välvillig läsning av detta spånande. Jag misstänker att du inte godkänner Semgallen, eller är det Galla Placidia (inget ortnamn i och för sig) som faller ur ramen? Å andra sidan: visst finns det massor av ytterliga gall-namn som jag inte alls tagit med här?
Galla Placidia låter mera som en variant av den Gala som var gift med Salvador Dali, och inte så placid.
Men nu bara gissar vi. Så här till kvälls.
Ja.