Förtrollad natt

Tidigt imorgon reser jag till Aten för att ströva omkring där i några dagar och se, tänka och skriva. På tisdag eller onsdag är jag här igen under pausträdet om allt går som jag tror.

Som ett slags inledning av min resa läser jag Typaldos’ dikt ”Förtrollad natt” för er:

Förtrollad natt omsluter havet och det fasta land;
av dofter full nu susar brisen, stjärnor, glimmande
en skur av strålar sänder ner, som världen annorstädes icke sett.
I tystnad ligger allt, en hemlig harmoni sig breder ut,
som knappt man hör men som i själens djup genljuder;
man skulle kunna mena att ur kalla askan av en värld, förgången,
och ifrån gravarna som innesluter glömda folk
nu ljuder hemlighetsfull Orient med en gudomlig röst;
och uti nattens enslighet, i tystnaden i skapelsen
den rösten nu vibrerar ut i Greklands klara, rena ether,
den blandas med de toner vilka ljuda ifrån Orpheus’ lyra,
på vindens vingar den mer ljuvligt flyger
och mumlar stilla invid Västerlandets stränder.

Jag tycker särskilt mycket om det här att hemlighetsfull Orient ljuder tillsammans med tonerna från Orfeus’ lyra ”och mumlar stilla invid Västerlandets stränder”…