Kategori: Politik

(På förekommen anledning:) måste jag fråga mig vad ett kontrakt egentligen är. Ett kontrakt är en skriftlig överenskommelse mellan två parter. Det är lika transparent för båda parter. Ordalydelse eller innebörd i ett kontrakt kan inte ändras unilateralt. Ett kontrakts giltighetstid kan inte heller plötsligt ändras unilateralt. Det åligger båda parter att rätta sig efter kontraktet, om det följer de här angivna grundreglerna. Ett kontrakt är inte en vehikel för maktdemonstrationer eller -missbruk.

En ”ugovor” är ett kontrakt och har därför alla de ovan beskrivna egenskaperna.

På vägen härifrån till Veterinarski fakultet står ett stort plakat som gör reklam för kliniken Nola och dess aktiviteter.

På avstånd såg kroppen första gången helt naken ut för mig och på något vis ”enkel och oskuldsfull”, men på närmare håll upptäckte jag en kläddeltalj, som jag först inte blev klok på. En hudtrosa? Och texten bredvid lyder ”Promijenite stav o kolonoskopiji” och det får jag till ”Ändra syn på koloskopi” på svenska. Jag värjer mig instinktivt emot denna kombination av ”raffinerad” pseudonakenhet och superklinik och sjukdom. Den uttrycker ett hån mot alla sjuka. Vad förväntas att man ska göra när man ser den här skylten? Ändra sin syn på koloskopi? Glädja sig över en bra stjärt? Tänka att detta är en modern Kraka? Men, nej, Kraka var fri. Och aldrig att hon skulle låtit sig inneslutas i ett sådant här strumpbyxfärgat ljus.

På stadens centrala torg, Trg Bana Jelačića, hölls igår en stor demonstration mot införandet av det kyrilliska alfabetet vid sidan av det latinska i bland annat Vukovar.

Enligt gällande kroatisk lag ska etniska minoriteter i landet ha rätt att i officiella sammanhang använda sitt språk och sitt alfabet om de utgör 33% eller mer av befolkningen i en kommun eller stad. I Vukovar utgörs befolkningen till 35% av serber.

Större delen av demonstranterna var krigsveteraner eller föregivna krigsveteraner.

Såren från kriget är ännu oläkta och en del gör visst vad de kan för att de aldrig ska läkas.

Här och här kan ni läsa mer om saken.

Jag har ibland funderat över varför jag känner mig så illa till mods, så olustig, när jag ser de där knapparna med texten ”gilla olika” och varför jag har sådana problem med att läsa texten. Jag läser nästan varje gång först ”gilla lika” – och något fastnar i halsgropen – innan jag ser o:et. Varför finns de här knapparna? Varför hittar man på en ”slogan” med en sådan ordalydelse och varför går så många under den här knappen? Är det inte självklart att vi tycker och tycker om olika saker? Nej, det är väl inte det. Man vet att man ska tycka lika, men någon gång ibland försöker man sig på ett sådant här litet försiktigt motstånd i grupp med en gemensam knapp att dölja sig bakom. Ett motstånd som egentligen är ett tecken för motsatsen. Den här knapptexten uppkom för att det inte är självklart att ha en egen åsikt. Särskilt inte i Sverige – där man nu till exempel ”debatterar” REVA under knappen ”ogilla lika”.

Jag avskyr knappen ”gilla olika” för att den för mig är en symbol för ett skrämmande grupptryck.

Möjligen är tiden för knappen ”gilla olika” ute; jag ser nu färre än förr, men fenomenet bakom lever tvivelsutan i högönsklig välmåga.

Ja, jag vet att det står/stod ”vi gillar olika” på knappen, men det förändrar knappast något. För det är ändå en uppmaning eller kanske till och med en befallning. Och ja, jag vet något om bakgrunden till knappen, som jag inte nämner i raderna här ovanför, men vad ändrar det? Kanske att det hela blir mer freudianskt?

Igår kväll spelades en fotbollsmatch mellan Serbien och Kroatien här på Maksimirstadion. Redan veckor innan hade en obehaglig aggressiv stämning byggts upp och en del av mina vänner lämnade staden inför matchen. Jag hoppades att kroaterna skulle vinna för att jag trodde att det kunde urarta till våld om serberna vann här i Zagreb. Bara därför, i övrigt var det mig ”wurscht” vem som vann.

När Londi och jag gick vår eftermiddagspromenad såg vi mängder av ”fans” susa omkring vrålande och stönande från flaggprydda bilar. Jag bestämde mig för att inte ta några bilder, men så tog jag ändå till sist några på ett gäng kroater som kommit hit från München för att se och skrika. Här återvänder några av dem till bilen efter att ha kissat på trädstammarna vid vägkanten bakom besinmacken.

Under kvällen hörde jag brölandet från baren mitt emot blandade med ylandet från polissirenerna som dök upp och försvann.

Här är ett utdrag från BBC:s rapport om ”evenemanget”:

The Serbian national anthem was booed at the start of the game, and the home fans in Zagreb continued with abusive chants against their fierce rivals.

At one stage a chorus of "Kill a Serb" echoed round the stadium. Serbian supporters were barred from attending the match

Och här är en länk till hela.

Ganska många känner sorg inför detta att hatet är så levande, men långt ifrån alla. Och jag ser folk svänga flaggor idag också med rödbrusiga ansikten över rutiga tröjor.