Jag läser Löfvens analys

Jag läser en artikel i Svenska Yle, visserligen från första april men jag antar ändå att den är allvarligt menad. Artikeln jag läser bär rubriken ”Löfven tror inte på Natogräns tätt intill Ryssland – men vill att partierna gör en grundlig analys”. Lite funderar jag över vad det här uttrycket ”tätt intill” vill signalera. Skumt, men jaja.

I artikelns början får vi veta följande om Löfven:

Det är fem månader sedan Stefan Löfven slutade som statsminister och socialdemokratisk partiledare.

Nu har han blivit fredorganisatör. Han börjar leda styrelsen för Stockholms internationella fredsforskningsinstitut SIPRI, arbetar för FN:s generalsekreterare och vid en fond som bekämpar barnarbete.

Jaha.

Vi får veta att han möter Tarja Halonen på Kastelholms slott på Åland. ”Han håller med Tarja Halonen som talade för samarbete med Ryssland. Debattörerna gillade inte efterklokheten som talar om blåögda eller naiva makthavare.”

Jag vet inte hur lång tidsperiod som åsyftas här men ju närmare våra dagar det är desto mer naivt skulle det bli. Sedan verkar det vara Löfven som talar i artikeln och han säger några rader längre ner: ”Att inte ta den chansen hade varit fel, det är uppenbart”.

Jag vet inte varför det är uppenbart, men låt gå, vi prövar. Löfven fortsätter:

Under senare år kom Rysslands aggression mot Georgien, man hade den frusna konflikten i Moldavien och annekteringen av Krim. Det kunde ha föranlett ytterligare förberedelser och åtgärder. Men det var nog väldigt få som såg ett direkt hot om angrepp på Ukraina.

Där förstår jag inte riktigt. Vilka "ytterligare" förberedelser? Och betyder detta att Löfven inte tycker att Krym är en del av Ukraina? Det är i alla fall väldigt svårt att tolka det på något annat sätt. Men låt oss fortsätta läsningen av Löfvens uttalande:

Amerikanerna visade sig ha rätt om Rysslands angrepp på Ukraina. Men det är svårt att säga om man varit naiv eller blåögd. Man måste ge freden och demokratin en möjlighet, allt annat är fel.

Löfven tycker tydligen att ”man måste ge freden och demokratin en möjlighet” genom att tillåta ett pågående angreppskrig? Och att ”allt annat är fel”?

Jag blir mer och mer illa till mods under denna läsning, men nu går vi vidare:

Det är viktigt att göra något nu gällande Ukraina, säger Stefan Löfven. Några militära medel kan man egentligen inte ta till, för då har vi snabbt ett världskrig och det vill vi inte.

Om man inte heller kan ta till ekonomiska sanktioner, så säger man att här är fältet öppet, det är bara att ta vilket land man vill. Det är inte acceptabelt.

Jaha, ”göra något”, men nej inget militärt stöd för då kan det bli krig eller ”då har vi snabbt ett världskrig”. Men ukrainarna ska vi offra? De får tyvärr sina lemmar avslitna i källarna i de bombade städerna, men det vill vi inte göra något emot? Jag undrar lite över vad det nu är som ”inte är acceptabelt”. Resonemanget är beklämmande luddigt. Se själva.

Till nästa stycke då där Löfven säger följande:

Regeringarna måste sedan göra vad de kan för att lindra sanktionernas ekonomiska kostnader för medborgarna i hemlandet. Det vore naivt att tro att vi kan gå igenom en sådan process helt opåverkade.

Jag undrar lite vad ”hemlandet” syftar på. Och vad är det för process han talar om? Och vad än detta med process syftar på så är det på inget vis jämförbart med den ”process” som ukrainarna pressas igenom. Det är som om han har glömt dem och deras fruktansvärda lidande.

Nå, vi fortsätter. Vad säger han mer?

För egen del har jag inte blivit överbevisad om att vi plötsligt skulle få en säkrare situation om vi lägger Natogränsen alldeles intill Ryssland i hela Europa.

Där har vi den där underliga formuleringen med ”alldeles intill” igen.

Och så går artikeln över till att tala i tredje person om Löfven:

Han ser en situation som liknar det kalla kriget, med två block mot varandra. Nu är det inte Sovjetunionen eller Warszawapakten. Det är Ryssland som vill ha en skarp gräns, bakom vilken de ska känna sig trygga.

Vad menar han med att det ”är Ryssland som vill ha en skarp gräns, bakom vilken de ska känna sig trygga”. Varför ordet ”trygga”? Är det verkligen ryssarna som är hotade? Varför talar han som om detta med rysk otrygghet vore ett rimligt synsätt?

Ett stycke till:

Löfven tror inte på att ha Nato och Ryssland precis intill varandra. Det ökar inte säkerheten säger han, som ändå hänvisar till analysen.

Vad menar han med ”att ha Nato och Ryssland precis intill varandra”? Och vad är det för analys som han ”ändå” hänvisar till?

Och här kommer slutklämmen – Löfven syftar här på den svenska försvarsmakten:

De säger inte heller att nu är ryssarna på väg. Det är de inte, de är ju faktiskt nere i Ukraina, det är där de är.

Jaha, ”nere i Ukraina”. Det låter ju betryggande.

°°

PS Artikeln är öppen för den som vill läsa hela.

Kompromisser

”Det är väl fint med kompromisser, att man kommer överens och ser efter hur man kan ge och ta…” Ja, eller hur? Det vore ju så fint om våldsverkaren och den lemlästade kunde komma överens, till exempel om hur stora delar av den lemlästades ben som ska skäras av – strax ovanför anklarna? under knäna? alldeles intill bålen? Här får man ju ta och ge och för att komma överens. Kanske står amputören och offret ganska långt ifrån varandra i början, det får man ju förstå, men om man sätter sig ner och förhandlar och väger för och emot när det gäller det ena och det andra, så ska det nog gå fint småningom, jag säger inte att det är lätt, man måste ha tålamod…

(Förhållandet mellan text och bild förklarar jag inte.)

Fredsförhandlingar…

Kan vi låta bli att vara glada över fredsförhandlingarna? Det finns ingen anledning – mer än kanske hjärtlöshet mot de plågade människorna i Ukraina – att glädja sig över förhandlingar som löper parallellt med de ryska våldshandlingarna och som från rysk sida sannolikt bara handlar om taktik. Det enda som kan ge något som helst hopp är om ryssarna drar sig tillbaka från Ukraina – helt och hållet – och att de upphör med bombningar och annat mördande. Till det ögonblick då alla ryska soldater är ur landet har ukrainarna all rätt att skjuta på dem, att döda dem, att bomba dem. De har all rätt. De har all rätt att försvara sitt land och sina människor. När det gäller de fredsförhandlingar som pågår så ser de regler som samtidigt gäller för de båda arméerna ut så här: ryssarna har ingen som helst rätt att skjuta, förstöra, bomba, mörda. Ukrainarna är i sin fulla rätt att skjuta på ryssarna, bomba dem, förstöra deras vapen – ända tills de lämnar Ukraina. (Egentligen längre, men det kanske inte behöver nämnas.)

Denna bottenlösa skam

Minns ni? Minns ni det här meddelandet från ”Ukraine Crisis Media Center” (28 mars 2014)? Eller något av alla de andra nödropen från Ukraina från 2014? Läs detta nu – åtminstone! Det är en skam att så få hörde och lyssnade! Det är en skam att så många höll sig för bättre och mer civiliserade, demokratiska, ”enhetliga”?, mer berättigade att få leva, att få slippa övervåld…

”Kharkiv citizens appeal to the International Community

We speak on behalf of nearly two million Kharkiv people. Kharkiv is the second largest city in Ukraine, a hub of culture, education and technology.

As well as the rest of Ukraine our city is a multiethnic and multiconfessional community. Here you can meet people speaking Russian (the most common language in any Eastern Ukrainian city), Ukrainian (it is Ukraine after all), Vietnamese (Kharkiv has its own little Vietnam), Dari (there are a lot of people from Afghanistan as well), Hebrew and Yiddish (a large Jewish community has lived in Kharkiv for a long time), Armenian, Georgian, Uzbek, Tajik, Mandarin, Cantonese, and many other languages.

Our city has Orthodox churches and a Catholic church, a synagogue, a mosque and a pagoda. And we are proud to have here all this diversity.

Regardless of origin, mother tongue and religion, we tolerate and respect other people’s cultures.
There are many Russian people in Kharkiv, Russian by language, origin and culture. However, being of Russian ethnicity is not at all the same as being a national of Russia.

We are Russian speaking nationals of a sovereign and independent state — that is Ukraine. And we are willing to keep it this way. We do not want to meddle with internal affairs of any country, including Russia, and we see Russian actions within Ukrainian borders as aggression, an unjustified intrusion into our internal affairs. We love our country. We support Ukrainian national interests. We strive to redevelop our country on principles of democracy and the rule of law. We unequivocally reject xenophobia and fascism of any kind.

These times are not easy for Ukraine. While we support our newborn democracy, Russia has shown disrespect of a number of international agreements, defied its obligations to protect Ukrainian territorial integrity and dishonorably anschlussed Crimea which is a part of Ukraine.
Such aggression threatens not only our fellow countrymen but fundamental principles of democracy and the international law as well. It is not just some local troubles, it is a challenge to the entire civilized world.

We are asking you to support Ukraine and help us stop the Russian aggression.

We are asking you to support economic sanctions against Russia and boycott any Russian goods.
Martin Luther King once said: “I have a dream”. And he changed the world. Now we say: “We have a dream”. We want to make our country better.

Please, hear our voices! Ukraine is a European nation and a nation that is united against any foreign intrusion. And say with us: NO aggression! NO war!”

Jag sliter mitt hår när jag tänker på detta. Ukrainarna har alltså för Rysslands avskyvärda imperialism, för att Västs alla idiotiska förståsigpåare (i omedveten? samverkan med putin) skulle bli nöjda i ”språkfrågan”, ”demokratifrågan”,idiotfrågan, babbelfrågan etc etc varit tvungna att i åtta år – och mer – förklara att de har rätt att existera som land och folk. Och nu ser vi dem mördas och vi tittar på – och skäms kanske lite…