Morgon i Grubschütz/Hrubjelčicy

Jag tycker om de där morgonpromenaderna med Londi på nya eller främmande platser. Världen öppnar sig för oss, antingen den börjar som en liten byväg av stampad jord, eller den för oss direkt in bland höga hus i stora städer. Jag ser oss i Wien eller Krákow, i Parma, i Brno eller i Berlin – på Armesünderstraße i Güstrow eller här på byvägen i Grubschütz/Hrubjelčicy.

Vi vet inte vad som finns runt nästa hörn – förrän på tillbakavägen. Då känner vi igen gårdens silhuett på långt håll.

Och blicken över axeln bort mot staden visar också något bekant.

Tillbaka på Armesünderstraße

Om man från torget i Güstrow tar av in på Enge Straße och sedan går längs gatans stengolv från ände till ände

är man efter en kort knyck – höger-vänster – inne på den lilla gatan med det oerhörda namnet ”Armesünderstraße”:

Londi och jag traskar ner längs dess kullerstensklädda backe

till det lilla vackra kråkvinkliga korsvirkeshuset – här har vi gått förr.

Vi går förbi huset och fortsätter ner till den lilla floden Nebel – Dimma – vilket namn det också! Där tittar vi en stund ner i vattnet och sedan vänder vi och så bär det uppför Armesünderstraße igen.

Bilder från Güstrow

Güstrow är en liten stillsam stad vid floden Nebel strax söder om Rostock. De många monumentala byggnaderna till trots verkar den vara försjunken i ett slags törnrosaslummer. Det vackra vita slottet, som är uppfört på 1500-talet, fick mig en gång att fantisera ihop början av Sagan om de två slotten. Det kändes också helt riktigt att välja den här drömska timmen för en bild:

Lite gemytligt livligt kan det ibland vara på torget, men jag riktar i stället kameran mot de färgglada husgavlarna som omger det. Den gröna gaveln är Ratskeller:

Den röda systergaveln vet jag inte vad den rymmer:

Rådhuset ligger mitt på torget och ser så här vänligt tårtbitsaktigt ut i det tidiga morgonljuset. I bakgrunden ser man kyrkan Sankt Marien.

Den mäktiga tegeldomen började byggas på 1300-talet. Så här ser den ut från ”baksidan” eller en av de kvarvarande sankmarkerna.

Güstrow kallas också för Barlachstadt Güstrow, men eftersom hundar inte får gå varken i kyrkor eller på muséer, så blev det blev ingen Barlachskulptur bland bilderna här.

Imorgon tänker jag tar er till Armesünderstraße igen, min alldeles speciella favoritgata i Güstrow.

Varberg – morgnar vid havet

Det har varit några mycket vackra dagar. Kanske var morgnarna allra vackrast. Tre morgnar strövade Londi och jag omkring på Subbeberget och tuggade på frostnupna slånbär och halvmogna björnbär. Kaprifolen blommar där på nytt och fyller vindfria platser med sin doft. Vi tittade på måsarna och havet och Londi nosade efter vildkaninerna i snåren.

p1050891

p1050893

p1050895

p1050905

Mot Marstrand

Från den höga bergknallen bakom Café Zanzibar kan man se en hel del:

p1050744

I västlig riktning kan man urskilja konturen av Carlstens fästning på Marstrandsön:

p1050748

Så här ser den ut på lite närmare håll – från Koön:

p1050756

Och här är ännu en vy över Marstrandsön. Vad är det för en ståtlig och massiv byggnad längst ut?

p1050762

På en kobbe i hamnen torkar en storskarv sina vingar:

p1050763

PS I det senaste pressmeddelandet jag fått från Rumänska kulturinstitutet står det så här allra överst:

Författaren György Dragomán på Sverigebesök

 
25 september, 15.00-15.45
Bok- & Biblioteksmässan, Göteborg (Fr1500.11)
Fadersgestalter i det kommunistiska Rumänien
Medv: Carmen Francesca Banciu, György Dragomán, Peter Handberg. På engelska.

Det vill jag lyssna på.

Och här finns mer att läsa om György Dragománs Sverigebesök.