Sommarmossen

Solen strålar över mossen som förlorar mer och mer av sin väta. Man kan nu gå tvärs över den utan att bli mer än lite fuktig om skosulorna eller trampdynorna. Tuvullens vippor bildar små vita prickar i allt det gröna.

15 kommentarer till “Sommarmossen”

  1. Nej, jag skämtar inte. På en mosse i Småland, som är snarlik de bilder Bodil visade här, har jag ett hjortronställe. Ingen mängder blir det där, men det räcker för ett par burkar hjortonsylt. Det växer faktiskt hjortron på mossar ända ned i Skåne.

  2. Jag har också hittat hjortron i Småland, i närheten av en liten by som heter Vatthult nära en annan möjligen lite större by som heter Sandhult. Det var någonstans i Nybro-trakten, tror jag – en trakt med många glasbruk.

  3. Skåne har ett mycket omväxlande landskap och i synnerhet åsarna är skogsbeklädda.

    I Svalövs kommun, inte alls särskilt långt från stora stadsområden som Malmö-Lund eller Helsingborg ligger del av Söderåsens nationalpark och där finns det en mosse med hjortron.

    Mitt eget hjortronställe finns i norra Småland, på en mosse där det också växer blåbär, kråkbär, odon, lingon och tranbär. Ängsullen blandar sig med pors och skvattram och varma dagar doftar det speciellt på denna mosse.

  4. Ser att ni skrivit om hjortron. På en mosse i Södermanland, ca en halv timmes bilkörning från södra Stockholm, brukade vi varje år mellan 1972 och 1978 plocka så pass mycket hjortron så att det räckte till ett par burkar sylt. Det var ett verkligt ”smultronställe” och som det verkade helt okänt. Vi har varit tillbaks där på senare år men nu har folk alltid varit där och plockat karten för att låta dem ”eftermogna”. Någon enstaka undangömt bär kanske man kan hitta. Men minnena finns ju kvar.

    Däremot har vi plockat pors och skvattram (får man göra det?) för att krydda vårt brännvin. Doften som Agneta skriver om känner jag igen.

  5. Pors och skvattram är inte fridlysta, så nog får man plocka alltid. Dock skulle jag akta mig för att krydda mitt brännvin med skvattram. På min mosse växer båda, men det är porsen som funkar bra som brännvinskrydda.

    Virtuella floran har dessa citat:

    ”Squatram-buskens lukt, hvilken strax om våren icke är obehaglig, blir längre fram så stark att den kan orsaka hufvudvärk. Starkast kännes den under varma sommardagar; hvar och en, som då botaniserat i sådana kärr der busken växer, har säkerligen erfarit detta.” — C. F. Nyman (1868)

    ”För att komma till blåbärsskogen måste vi nu först gå över ett starrkärr. Där växer porsen hög och den är de svenska vildkärrens lavendel. Dess lukt är inte frän som getporsens, men vänlig i sättet, avstämd och vildsval, blomsamlingarna är enkla och vackra, bladen förnäma.”

    Ur En vandring till bärskogen av Harry Martinson (Midsommardalen, 1938)

    getpors ≈ skvattram.

    Floran förtäljer också:
    »Trots de äldre namnen getpors och vildpors hör skvattram och pors (Myrica gale) inte ens till samma växtfamilj.«

  6. Jorå, det vet jag nog. Men det är doseringen som gör det. Och dricker man så mycket att det blir farligt har nog andra substanser redan haft en värre verkan.

    Malört är inte heller vidare hälsosamt.

    F.ö. har man inte så många möjligheter att leva litet farligt nu för tiden ;-

  7. Oj, här såg jag ordet hjortron. Det väcker starka minnen hos mig. Det årliga besöket på en hjortronmyr.

    Jag önskar dig en härlig sommar, Bodil.

  8. Marlena, jag önskar dig detsamma! Och kanske kommer du att plocka hjortron i närheten av Kalix älv i sommar…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *