Kategori: Ord och språk

I natt byter vi tid igen – vi lämnar sommartiden och går in i vintertiden eller är det normaltid vi kallar det här som nu kommer? På italienska heter sommartiden ”ora legale” (laglig eller lagstadgad timme) och vinter/normaltiden ”ora solare” (soltimme). Jag kommer inte ifrån att jag tycker att de italienska termerna här är mer träffande. Och nog låter ”ora solare” mer lockande än ”normaltid”? Fast varför ska det å andra sidan låta lockande?

PS Imorgon är jag inte här, så pausträdet höljer sig i tystnad för en dag. Fast kanske lutar sig någon ut genom ett av fönstren här ovanför och säger…

Under sommaren som gick vandrade jag, som en del av er redan vet, tillsammans med man och hund i Riesengebirge/Krkonoše/Karkonosze. Ofta följde vandringsleden den tjeckisk-polska gränsen.

I mitt lite underligt sammansatta tjeckiska ordförråd ingår ordet ”kámen” – sten. På två ställen längs en av de här bergsvägarna fann jag skyltar med texter som innehöll detta ord. Texten fanns i båda fall i en tjeckisk och en polsk version. Här ser ni den ena:

På tjeckiska står det ”de manliga stenarna” och på polska står det ”de tjeckiska stenarna”. Hm.

Och här är den andra skylten. På tjeckiska står det ”de kvinnliga stenarna”, nej, jag menar ”flickstenarna” – det är ju viktigare med ungdom hos kvinnor. Och på polska står det ”de schlesiska stenarna”. Ja.

Någon i min närhet uttalade nyss ordet ”klämdag” och vips dök det tyska ordet ”Brückentag” och det italienska ordet ”ponte” upp i mitt huvud. Om jag ställer ”kläm” bredvid ”bro-Brücke-ponte” ger det mig en lustig lätt svajig känsla. Det är två helt olika sätt att se på detta något som befinner sig emellan två. Det ena känns väldigt tätt inpå, ja, lite trångt och kläm-skavigt medan det andra synsättet har något luftigt och nästan abstakt över sig.

Detta för mig osökt till gester man använder i olika länder för att visa hur mycket man har, hade eller vill ha i glaset. I Sverige till exempel är det tomrummet mellan tumme och pekfinger som talar om mängden. I Tjeckien (till exempel) är det de sammanhållna fingrarnas massa som anger den. I ena fallet visas måttet med tomrum och i det andra med substans.

Som jag sa i en kommentar under texten ”Prekariat – om det politiskt korrekta språket”, så vände jag mig till några italienska vänner för att höra efter vad de säger om begreppet ”precariato”. Här är ett svar jag fick – ja, jag frågade också om det är ett ord som används ofta:

Sì, purtroppo si usa moltissimo: nella scuola e nel mondo del lavoro in generale. Nella scuola: si chiamano precari quei professori che non hanno un posto fisso da 10-15 anni e che fanno ormai i supplenti per mestiere, cioè vivono di sostituzioni di colleghi magari per 1-2-8 mesi l’anno poi vengono licenziati dalla scuola per l’estate e richiamati in inverno. Nel mondo del lavoro: a seguito della Legge Biagi (professore universitario di Modena autore della legge che è stato ucciso 4 anni fa dalle Brigate Rosse) i giovani non avranno più un posto di lavoro sicuro e fisso perché adesso il datore di lavoro può licenziare "senza giusta causa", cioè solo perché non servi più.

(Ja, tyvärr används det väldigt mycket: i skolan och i arbetslivet över huvud taget. I skolan: ”prekära” kallas de lärare som inte har någon fast tjänst även om de arbetat i 10-15 år och som har blivit ett slags professionella vikarier; de lever på vikariat för kolleger i kanske 1-2-8 månader om året och sedan blir de uppsagda från skolan under sommaren för att sedan kallas tillbaka till vintern. I arbetslivet: till följd av "Lex Biagi" (universitetsprofessor från Modena och upphovsman till denna lag – dödad av Röda Brigaderna för fyra år sedan) kommer unga människor inte längre att kunna få ett fast arbete eftersom arbetsgivaren kan säga upp dem ”utan rättmätigt skäl”, det vill säga bara för att de inte behövs längre.)

Som en del av er pausträdsbesökare känner till, brukar jag göra morgongymnastik till tyska morgonnyheter (precis som Cecilia Stegö Chilò tittar jag mer på tysk än svensk TV). I gårdagens nyhetssändning stötte jag på ett för mig helt nytt ord och idag dök det upp igen, fast nu var det förstås inte helt nytt längre. Ordet är ”Prekariat” och det har lanserats som det nya politiskt korrekta ordet för det numera inkorrekta ”Unterschicht”. "Prekariat” är avlett från ”prekär” och människor som befinner sig i en prekär livssituation räknas till denna grupp.

I den tyska bloggen Externspeicher står det så här om detta begrepp:

Das Prekariat sind alle, die von unbefriedigenden Arbeitsverhältnissen leben: Dauerpraktika, Minijobs, befristete Arbeitsverhältnisse, Scheinselbstständigkeit und vieles mehr. Eben alles, was irgendwie prekär ist. Die ZEIT hat einen längeren Artikel zum Phänomen, und Metalust & Subdiskurse einen Kommentar.

Externspeicher verkar ha varit tidigt ute med sin kommentar till ordet, för jag ser att blogginlägget är från början av maj.

Tja, det här är väl ett exempel på den gamla vanliga sopa-under-mattan-metoden – om man byter beteckning på en företeelse så inbillar man sig att man löser problem. Kanske är det dags för termen ”prekariat” i svenskan också?