Kategori: Ord och språk

Jag kan nu tre månadsnamn på kroatiska: listopad, studeni och prosinac. Det är årets tre sista månader. Jag lär mig alltså namnen på månaderna undan för undan allteftersom jag upplever dem. ”Listopad” har satt myror i huvudet på mig, inte för det ordet egentligen betyder, utan för att på ukrainska samma ord används för ”november”: ”lystopád” i transkriberad form. Det ordet har jag kunnat sedan vi i Salongen arbetade med översättandet av en dikt av den ukrainska poeten Natalka Bilotserkivets, där ordet förekommer – till och med i suggestiv upprepning. Se här! Och vad betyder ”listopad” då? Ja, ungefär ”lövfällning”. ”Listopad” öppnar en rad andra ord och uttryck för mig: ”pada kiša” (det regnar/regnet faller), ”pada snijeg” (det snöar/snön faller) och så tidningsnamnen ”Jutarnji List” (Morgonbladet) och ”Večernji List” (Kvällsbladet). Men nu tillbaka till mitt problem: Hur har det blivit så att det är oktober som får vara lövfällningsmånad i Kroatien, medan det är november i Ukraina? Jag tror inte att löven faller tidigare här.

Hur det går med min kroatiska? Mja… Jag kan inte alls tala på riktigt, men jag samlar undan för undan på mig diverse ord, inte alltid av nyttoskäl utan lika gärna av rena ”lustskäl”. De lite sliriga orden med ”ljie” eller ”lije” eller andra glidningar eller väsningar lägger jag undan så gott det går för att i stället koncentrera mig på de där kraftiga och konturskarpa orden som faller som köttstycken mot en marmordisk. Jag har exempelvis fastnat för ”napon” i uttrycket ”visoki napon” (högspänning) som står skrivet på plåtskåpet strax intill stömbrytaren som jag brukar famla efter i mörkret (ljusintervallerna är ultrakorta i mitt trapphus) när jag ska försöka låsa upp min ytterdörr. ”Vuk” (varg) är ett snyggt ord och ”krava” (ko) sitter bra i munnen. Den massiva ”hälsningssläggan” ”Dobar dan” är ett nöje att slänga fram. Och så har vi det fantastiska ordet ”zakon” (lag). Det har jag ibland använt som tillhygge på spårvagnen, när någon börjat grumsa om att Londi inte borde få åka med. Existerar verkligen denna zakon? Vilken zakon lutar sig min herre emot? Oftast tappar angriparen lusten att hacka vidare, kanske för att världen plötsligt ter sig alltför obegriplig och snårig. Nyligen fick jag också – till min glädje – veta att om man drar lite på a:et i ”zakon”, så kan ordet betyda något i stil med ”coolt” eller ”sjysst”. Och vid sidan av att zakon-svaren på spårvagnen blir ännu bättre genom den här ”överbetydelsen”, så tänker jag mig att ”zaakon” är ett slags släkting till det svenska ”lagom” som ju också har med lag att göra; inte en väldigt nära släkting, men om så där en tvåhundra år ska man nog kunna bunta dem. Zaakon!

Nu har snön kommit hit till Zagreb också, inte mycket men då och då yr det till en stund. Med snön har det blivit lite varmare, kölden är inte längre så bitande utan liksom inlindad i det där pudriga vita. Jag prövar mina fraser och ord från tiden då den allra första snön föll här. ”Pada snijeg”, säger jag viktigt och pudelklokt och folk omkring mig bejakar detta, ”da, da”, det snöar. Någon gång tittar jag ut över snötäcket och säger tankfullt ”zima” och det går inte att förneka detta heller, visst är det vinter.

Londi och jag vintergår längs Vukovarska i den tidiga morgonstunden.

PS Salongen går till vintervila.

För så där åtta-nio år sedan var jag tillsammans med min syster i Wrocław i Polen. Vi vandrade omkring runt det vackra Rynek och vi var på Ostrów Tumski (Dominsel på tyska), men jag hade också, för en väninnas räkning, fått i uppdrag att ta några bilder vid Nowy Targ (Neumarkt då Wrocław var Breslau). Jag minns att jag studsade till inför det sista ledet i namnet. Det lät ju nästan som ”torg”. Hur hängde detta ihop? Nå, jag släppte funderingen och tog inte reda på sambandet.

Men nu bor jag plötsligt i en stad där torgen heter något med ”trg”, Trg bana Jelačića till exempel eller Trg kralja Tomislava, och jag känner att det är dags att ta itu med det här ordet. Alltså har jag gått till Hellquists etymologiska ordbok och läst lite om ordet ”torg” där. Jag plockar lite ur texten” och ”halvciterar” utan att försöka få till de diakritiska tecknen:

Gammalt lån från fornryska ”torgu”. Fornslaviska ”trugu” som betyder ”marknadsplats”. Besläktat med albanska ”trege”, fornillyriska ”Tergeste” nutidens ”Trieste”.

Det lustiga är att ”torg” låter så väldigt svenskt och passar så perfekt in i språket med rimord som borg, korg och sorg. För övrigt har jag förstått det som att det kroatiska ”trg” har en äldre form ”terg”:

När Londi och jag strövade omkring i Gradec härom dagen, började jag titta lite närmare på de vackra ”skyltarna” med namn på gator och torg. De är tvåspråkiga och minner om den habsburgska tiden här och tiden då Kroatien var en del av Österrike-Ungern. Jag ska visa er några av dem:

estetisk särskrivning?

här finns det anledning att titta på även plaketten under

delvis skymd bakom fönsterluckan, men det står nog Kamenita Vulicza Stein Gasse

här dyker en annan stavning av ”vulicza” upp: ”vulica”, eller finns det en betydelseförskjutning också?

Om jag har förstått saken rätt (men det har jag kanske inte) är ”vulicza” en äldre form av det moderna ordet ”ulica”.