Samobor är en liten pittoresk och behaglig stad mellan bergen strax väster om Zagreb. Trots att jag inte kan ta mig hit på egen hand’ eftersom det inte finns någon järnväg hit och eftersom jag lever med hund – först Londi och nu Miki och dessutom inte har något körkort, så har jag nog varit i Samobor ganska många gånger, för det är alltid lockande att göra utflykter hit. Idag var Miki och jag där med Marit och Nova och Skajla. Marit har ju som en del av er vet bil. Som första mål hade vi lördagsmarknaden i utkanten av staden. Vi köpte frukt och nötter och halvtorkade fikon och kanske något annat. Sedan satte vi oss på bänkar vid ett av långborden utanför ćevapi-bodarna och så fick vi ut varsin portion. Solen sken och vi tyckte att det var en bra dag även om marknaden kanske inte bjöd på något särskilt utom diverse träsaker: skaft till krattor, sopkvastar, skärbrädor, runda fat som man kunde snurra på…
Så kom nästa del av dagen. Vi följde den lilla floden eller ån bort mot berget eller kullen med borgruinen. Dit upp skulle vi. Ganska snart var alla tre hundarna fria och de rusade hit och dit bland buskarna, försvann och kom tillbaka och vi nådde allt högre upp.
Vägen upp var inte särskilt lång men här och där ganska brant. Lite tänkte jag på att jag aldrig förut gått ända upp, någon gång var det väl för att sommarhettan tagit bort lusten att kämpa sig uppför, andra gånger berodde det kanske på att någon i sällskapet inte ville eller kunde. Jaja, men den här gången kom vi upp.
Borgen har rötter i 1200-talet och även om den nu är ruin så finns det mycket kvar, man kan nästan gå vilse i ”salarna” och prången och skrymslena. Det är en hel liten värld eller en romantisk fantasi.
Hundarna lekte farligt nära de brant stupande murarna så vi fick samla in dem och koppla dem åtminstone för stunden. Vi försökte ta en selfie på oss fem men det blev rätt dåligt. Tack och lov erbjöd sig en vänlig dam att ta några bilder på oss. Så här såg vi ut:
Så blev det dags för nervägen och Skajla och Miki passade på att smita varsin gång och så blev det koppeldags igen. På andra sidan ån såg vi hönorna gå och picka bland snödroppar och primula.
Som avslutning gick vi till torget och åt kremšnita (som Samobor är berömt för) och drack kaffe.