Under åren här har jag gått runt dessa kvarter många många gånger, först med Londi och nu sedan snart sex år med Miki. Jag har tittat mycket på husen och jag fortsätter att göra det, särskilt på de små från bytiden. Nästan överallt här finns ännu en underström av den tiden, även om den steg för steg trängs undan, men stegen är mycket små, så små att det ofta går att minnas vilket hus som lämnat plats för ett nyare… och större. Ja, de nya husen är alltid större. Och formen är en annan: den ”klassiska” husformen med sadeltak eller pyramidformat tak överges nästan alltid för något slags kuber eller lådor. Fönstren är också annorlunda och gärna stora och medvetet oregelbundet placerade. Här på Murterska ser ni mötet mellan gammal och nytt, på det nya huset finns ännu några dagar eller veckor en hälsning från det gamla uppritad på väggen.
För några dagar sedan kunde jag ännu se rester av ett köksskåp på den ena nu försvunna väggen. På en av hyllorna syntes små vita koppar med blå dekor.
Ett hus som jag sedan en tid bevakar är det lilla gröna på Čiovska. Det är ett sådant där typiskt halvt hus som en gång måste ha haft ett systerhus på den höga sidan. Under åren jag bott här har uthusen eller skjulen bakom skrapats bort och det vita med sina moderna rektangulära hål har vuxit upp. Det röda eller brandgula har putsats upp och har säkert åren för sig och dessutom en trädgård full av rosor, men det lilla gröna som nu stått obebott i snart tio år ska nog snart bort.
Men mitt kvarter som är en särskild del av det här kvarteret har nog en framtid för sig för då och då tar man itu med att förnya någon länga eller någon fönsterrad. Huslängorna är från början av 1950-talet och de är både lika och olika varandra på ett sätt som ger trivsel och liksom gör husen organiska. En del har balkonger, andra inte, här och där finns trappor utomhus och generöst tilltagna portvalv och överallt växer träd och det finns mycket grönska. De två ytligt sett fulaste husen är nog det här på hörnet mellan Paška och Brijunska och det jag eller vi bor i, men i skönhetens ställe lever en vänlig charm och ”hemlighet”. Och tvätten hänger färgglad på linorna mellan husen.
