Efter de täta timmarna i Šarengrad och avskedet från Dinka klev vi in i bilen och fortsatte mot Ilok som var den dagens mål. Vi följde Donau med vissa inbuktningar och efter kanske tio minuter var vi framme. Först såg vi egentligen bara Donau och vi strövade lite utmed vår sida av floden – på andra sidan ligger Vojvodina (Serbien).
Kanske åt vi någonstans men jag minns inget om platsen eller maten. Vissa saker tar minnet inte in, kanske var minneskammaren överfull just då. Jag vet att Gabi körde upp till ”gamla stan”. Ja, Ilok är mycket litet och kanske 8000 invånare, men samtidigt är det verkligen en stad och dess historia sträcker sig så långt bakåt man kan tänka sig. (Jag överlämnar åt er att undersöka detta närmare.)
Vi gick genom en parkliknande värld fram till de berömda vinkällarna Iločki podrumi och så in i halvmörkret. Där vistades vi en stund och lät oss rådas angående vilka viner vi skulle köpa. Vi köpte ett par flaskor var – jag köpte bland annat en Traminac.
Efteråt tittade vi på 1400-talskyrkan Sankt Ivan Kapistran som är tillägnad franciskanermunken Giovanni di Capistrano som dog i Ilok 1456. Gabi och jag tittade också på insidan men Miki behandlades denna gång ofranciskanskt. Ja, så är det ofta. Och jag lät den här gången bli att säga: ”Ma allora non sapete chi era San Francesco?”
Uppifrån den övre staden blickade vi bort mot Donau och det tjockgröna vattnet under oss är väl ett slags korvsjö.
PS Ilok är som sagt Kroatiens östligaste stad men i övrigt vet jag fortfarande mycket lite om den. Nästa gång.