I mitt kvarter finns det ett närmast oändligt antal barer även om nu både Goran och Royal har slagit igen. Miki och jag har numera tre eller fyra favoriter: Makao, Dash, Cooltura och Simpa och kanske Dalija också och Laguna möjligen. Väldigt olika sinsemellan väl, fast några liknar varandra ändå blabla… Just nu väljer jag efter solens vandring mellan husen och i dessa dagar är Dash perfekt. Perfekt mellan elva och halv ett för då sitter solen med på den lilla terrassen. Dash är en bar för gubbar, gubbar i olika åldrar, men mest äldre, sådana som sitter och läser tidningen eller sifferrader om pengar med förstoringsglas, sådana som sitter där i flera timmar – de bryr sig inte om solen – med en kaffe eller en öl eller en rakija. Darko, som har Dash, jag säger lite vagt ”har” för jag vet inte om han äger stället, har tre söner som arbetar där, ibland den ene, ibland den andre, ibland den tredje. Idag tror jag det var den yngste som arbetade, han är en glad artist som öppnar ölflaskor på axeln samtidigt som han gör något annat. Ja, det är sevärt och en ”kava s mlijekom” kostar som sagt 80 cent, för Darko bryr sig inte om hur andra gör, han är sin egen ledstjärna.
Miki och jag satt där idag vid soltid och jag drack mitt kaffe, han fick sina gottor och så blundade vi mot solstrålarna och öppnade ögonen någon stund ibland, hälsade lite på någon vi kände eller kände igen och lät våren torna upp sig. För nu är det den tiden igen.
