Det är riktigt att vi lever i de moraliska gråzonernas tid, men ryssarnas helt oprovocerade och ondskefulla angrepp på ukrainarna infaller i just denna tid. Sedd genom denna moraliska relativisms ögon är ukrainarnas kamp naturligtvis inte begriplig. Relativismens och den kalla spekulationens fadda hjärta kan naturligtvis inte förstå att ukrainarna kämpar för sin existens och alltså inte för någon enligt detta amoraliska synsätt ”passande” eller ”rimlig” del av sin existens.
Inflytelserika människor i (väst)världen – det må vara militära strateger eller sådana som tror sig om att kunna syssla med frågor som rör mänskliga rättigheter – riskerar inte, eller i alla fall inte på något akut sätt, liv och lem, men just genom sitt inflytande, sina påverkansmöjligheter, riskerar de att dra sin moral, sitt ansvar i smutsen. Ju mindre inflytande vi har desto mindre är risken för att vi påverkar utfallet i det här kriget. Ju större inflytande någon har desto större är risken att han/hon påverkar utfallet i kriget. Nej, de inflytelserika i FN, Amnesty, de inflytelserika bland politiker och strateger påverkar inte ukrainarnas kamp, eftersom den är absolut, en kamp för existensen är absolut, men dessa mäktiga kan påverka dem som just nu med större eller mindre övertygelse stödjer den ukrainska kampen. Dem kan de påverka och därmed utfallet i detta krig.
De inflytelserika i västvärlden och i proportionellt lägre grad de som agerar megafoner åt dem riskerar något som inte handlar om den egna överlevnaden i nuet, men för dens skull är det inte så att de som kallsinnigt spekulerande kring kampen mellan offer och förövare inte skulle riskera någonting alls. De riskerar sina själar, sin andliga värdighet. Kanske är detta svårt att se i tider av moralisk relativism, av värdenihilism, men det är så det ser ut i evighetens ljus.
