Tidigt igår kväll gick Miki och jag efter ett ärende vid Žabica en sväng upp mot den övre delen av staden. Ganska snart korsade vi järnvägen via en ganska hög bro. Spåren glänste i solnedgången och vid synranden ritade Istriens berg upp sig.
Vi gick vidare lite på måfå kanske men egentligen nog efter den roströda färgen på en mäktig husvägg. Jag betraktade också de spännande balkongerna som hängde på väggarna med sina smidesjärnsräcken och sina blomrankor.
Så böjde vi av åt höger, i stadens riktning alltså, in på den stora gatan Pomerio. Jag har funderat lite över namnet men är ännu inte säker, så jag tiger. Min nyfikenhet drev oss in i en av gatans smala ”blindtarmar”, där vi pressade oss fram lite hit och dit. Ni ser gatnumret Pomerio 6.
Sedan följde vi Pomerio ett tag på ett mera konventionellt sätt tills vi svängde neråt i riktning mot Korzo. Här och där fanns det plaketter (det heter kanske inte så) på väggarna med rad av namn från olika tider. Namnbytena har uppenbarligen skett ofta. ”Marsecchia” vill jag ta reda på lite mer om.
Ja, och så befann vi oss rätt som det var nästan rakt bakom vårt hus vid Korzo, fast det märkte jag inte förrän vi rundat hörnet längst fram på slutbilden här.
