Igår kväll strax efter att vi hade gått och lagt oss – jag läste i ”La miglior vita” och Miki låg och småslumrade vid mina fötter – ryckte byggnaden till och Miki flög ner på golvet och jag efter. Först tittade jag ut genom fönstret, men inga människor, sedan tittade jag på ”potres” i datorn och ja, det stod att det just varit ett skalv här i Zagreb men inga siffror. Jag täckte över datorn med en filt och gick och la mig igen. Miki kom efter och la sig tätt intill mig. Han spanade och vred på öronen, men så släckte jag ljuset och ganska snart somnade vi. Ja, jag är rätt säker på att Miki också somnade. På morgonen fick jag veta att epicentrum varit i Markuševac strax utanför Zagreb och att det var 3,1 på Richterskalan. Inte så starkt alltså men nära. Det var det kraftigaste skalvet jag känt sedan den stora jordbävningen i Banija (några mil söder om Zagreb) strax före nyår. Men kanske vänjer man sig, i alla fall om man bor i ett någorlunda stabilt hus. På morgonrundan kändes allt som vanligt och när vi kom till den underbara trädgården ”Mali raj” satt den vita katten med den svarta mössan där och blinkade sömnigt bakom tulpanerna. Miki bestämde sig för att försöka forcera stängslet…
videon gick tyvärr inte att visa här, men finns på min tills vidare öppna facebook