Kanske var det så att Đakovo höll oss kvar i sitt vänliga grepp lite längre än väntat, kanske var det något annat som gjorde att det dröjde ganska långt in i eftermiddagen innan vi gav oss av mot Osijek. Gabis gps pratade som vanligt ungerska: ”forduljon balra” och ”forduljon jobbra”, sa den omväxlande beroende på åt vilket håll vi skulle. Och vi nådde Osijek, Slavoniens största stad, långt uppe i hörnet mot Ungern och Vojvodina (Serbien). Här finns eller har funnits ungerska och tyska minoriteter, ja, donauschwaberna utgjorde länge en stor del av befolkningen, men nästan alla fördrevs efter andra världskriget. Staden har rötter i romartid, men själva platsen var befolkad långt innan dess, men detta läser ni bättre om någon annanstans. Osijek ligger vid Drava som är mycket mäktig här. Det är svårt att tänka sig staden utan floden – och jag har ju ett speciellt förhållande till floder. Bron ni ser på bilden är så vitt Gabi och jag förstod en gång- och cyklistbro, så inga bilar.
Jag tog de bilder jag tog så jag får väl hänvisa till guideböcker om ni vill veta vad de som vet tycker att man ska se, men visst är det här ett behagligt torg? Lätt att vara på och inget hus är för högt.
Vi gick förbi huset där Njemačka zajednica – Deutsche Gemeinschaft har sina samlingslokaler. Jag följer dem på facebook eftersom jag är den jag är den jag är och jag vet att de flesta i föreningen är mycket gamla och att många knappt talar tyska, inte ens den där spännande essegg-dialekten. De sjunger sånger och bakar kakor och kokar soppor och minns, minns också tider före deras egen.
I stadens nu pågick rader av bröllop medan vi var där. Det smällde och smattrade av fyrverkerier mitt i dagsljuset och jättelika kroatiska flaggor vajade i luften och musikgrupper spelade folkliga melodier och folk dansade på gator och torg. Staden levde högljutt och glatt.
Vår vistelse i Osijek blev kort och vi lät den sluta med en blick över Dravas vatten. Vårt mål för kvällen var Vinkovci där vi hade vårt natthärbärge.
Det är alltid lika trösterikt att följa med på dina resor Bodil. Tack!
Tack för din läsning, Thomas!