På nytt har året vänt sig till Vukovar-dagen och nu har det gått 28 år sedan massakern i Vukovar. Första gången jag såg lyktorna längs Vukovarska var för nio år sedan och då hade det alltså inte gått mer än 19 år sedan massakern, så det var nära i tiden. Det här är nu tionde gången jag ser dem. De första sju åren gick jag här längs lyktorna med Londi, sedan gick jag ett år utan någon och i år är det andra året jag går här längs lyktraden med Miki. Ja, jag väver in liten stump från mitt eget liv i den här historiken som vandrar längs smärtans och sorgens stationer. (Att det finns de som säger att det finns andra komponenter i högtidlighållandet av dagen, lägger jag på en annan planet.)
Jag tänker på dem som förlorade någon i Vukovar, särskilt bland dem jag lärt känna under åren här. Och jag ser på lyktornas fladdrande ljus i mörkret.