Om seneftermiddagarna går Miki och jag ofta till Cooltura och sätter oss på skuggsidan där. Jag beställer något och Miki får vatten. Sedan sitter eller ligger vi där och iakttar dem som kommer in på däcket på vår sida eller dem som går förbi. Paraplyerna som hänger i trådarna över gatan har bleknat igen, men än är det lite färg kvar. Och än är det sommar någon månad till eller mer.
Dagarna är heta och nätterna är varma och många håller sig ännu borta från staden. Miki och jag gör mycket lite.
Tillvaron ligger still under himlen och det är den tiden när ingenting händer.
