Någon gång vid middagstid rullade ett våldsamt oväder in här. Ute blev det gråsvart och blixtarna randade himlen och åskan skakade rummen. Jag vågade inte ta några bilder på själva blixtarna för jag var rädd att tappa telefonen i golvet vid den efterföljande knallen.
tyvärr kan jag inte vrida bilden rätt
Miki gick tyst och snabbt på låga ben och drog sig tillbaka till mörkret i badrummet, där han låg kvar till långt efter de sista smällarna. Det gick inte att tala med honom. Han låg helt avstängd och liksom fjärran.
Men nu början världen och ljuset komma tillbaka igen och värmen stiger på nytt och jag kan läsa och skriva igen. Och arbeta vidare med översättningen av ”Rat Krespel”. Och Miki har lämnat badrummet.