Det finns ögonblicksbilder som av sig själva blir till symboler för tillvaron. Utan möda eller viljeakter. Här ser ni Miki stående i solen mitt på den lilla stillsamma gatan Čiovska. Hans skugga sträcker sig framåt ut ur bilden och han själv ser uppmärksam och energisk ut utan några som helst åthävor. Han står just så där för att det är just så där en pigg och nyfiken hund står på en gata med just det blickfältet framför sig, ett blickfält som bilden inte avslöjar mycket om.
Jag försöker lära mig något om livet genom att betrakta den här bilden. Och jag tänker mig att livet nog främst är solens och varelsernas vandring över jorden. Och att det inte finns någon anledning att förvänta sig eller önska sig något mer.