Dagen klarade sig eller vi klarade dagen. Gabi kom hit till våra kvarter och kromp trängdes upp i hörnen, också hennes versioner av kromp, som rör det svåra med att vara ungrare i främmande land. Makterna trycker på oss men vi biter tillbaka och skrattar och dricker kaffe i Almirs underbara värld i Cooltura, där den speciella mjukheten från det numera förgångna Sarajevo nynnar och mumlar i väggarna. Allting ger, ingenting tar. Och Miki sitter på den röda soffan bredvid Gabi. Och vänskapen firar nya stillsamma men säkra segrar.
