Egentligen händer – löjligt nog – det mesta om nätterna under den här perioden. Och det beror på min galna madrass. Jag har en mycket fin säng, ja, har och har – hyr, men fin är den utom att den för några år sedan släppte ur sig en tunn metallfjäder nära huvudplatsen. Jag bad min hyresvärd om en madrass att lägga ovanpå och efter ett tag fick jag den. Det enda problemet är att den inte ligger stilla om nätterna. Ju oroligare jag sover desto mer rör sig madrassen. Detta betyder inte att jag är orolig för min oroliga sömn, för egentligen är jag lugn. Oroligt betyder i detta fall rörligt. Ja, och sedan har vi Miki, som brukar ligga i fotändan åtminstone några timmar varje natt och lustigt nog ligger madrassen stilla just under honom. Nå, detta får till följd att madrassen går i vågor. Den skjuts ner från huvudändan och låses – tidvis – fast i ena hörnet av fotändan, så jag ligger omkring på toppar och dalar och nätterna blir mycket äventyrliga för drömmarna följer madrassens vågrörelser. Ibland när Vesna och jag sitter på Cooltura och tar en öl och vrider runt på dagarna som gått sedan vi sist sågs, så talar vi också om nätterna och skrattar mycket åt dem. Vesna har nämligen också en äventyrlig sovplats. Hennes säng håller sedan år på att falla sönder och hon balanserar på något obegripligt sätt i den under nätterna. Botten är inte rak utan lutar lite inåt och samtidigt sitter några bräder löst, så att någon ibland faller i golvet. Vesna brukar då kila in de uthoppade bräderna lite på måfå och så fortsätter balansnumret. Ja, vi skrattar åt våra obegripliga sängar och åt att vi inte gör något åt dem. Allt skjuts upp till en annan gång och månaderna och åren rullar under madrasser och sängbottnar. Och på något sätt är allt som det ska, för hur ska det annars vara.
Och ute visar staden sitt bistraste novemberansikte och snålblåsten ylar runt knutarna. Jag visar er staden i stället för madrassen. Håll till godo! Och nu ett litet ”visdomsord”: Ingen blir gladare av att vara ledsen över bagateller.
Skojigt Bodil. Älskar sådant här knöligt joks som man – just det – gärna skjuter upp. Jag drömmer om en bredare säng.
Tack Gabrielle! Ja, det är något att drömma om.